Originaltitel: Friday the 13th Part VI: Jason Lives!

Regi: Tom McLoughlin

Skådespelare: Thom Mathews, Jennifer Cooke, David Kagen, C.J. Graham

År: 1986

Genre: Skräck

Sett: DVD 28/5 2011

Längd: 86 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Som barn lyckades Tommy Jarvis göra det som många försökt före honom, men som kostat dem livet. Han lyckades döda Jason Vorhees, massmördaren som terroriserade invånarna i Crystal Lake. Men nu, många år senare, plågas Tommy av tanken på att Jason kanske ändå inte är död.

Tommy och en kompis beger sig till kyrkogården för att gräva upp Jasons grav. Oturligt nog för Tommy (och ännu värre för hans kompis) hittar de inget ruttet lik, utan en utvilad Jason som återvänder från de döda för ännu en blodig framfart i ”Fredagen den 13:e del 6″.

Trivia

Efter att ha blivit nyfrälst ville inte John Shepherd reprisera rollen som Tommy utan rollen gick till Thom Mathews.

För att inte avslöja att det var en Fredagen den 13:e film som skådespelarna provspelade för så användes titeln ”Birthday Bash” och namnet Jason byttes ut till Ethan.

Första och enda filmen i franchisen (inklusive Jason-filmerna och remaken) som inte har nakna människor med.

Mitt omdöme

Äntligen får jag höra låten som jag väntat på så länge: Alice Coopers ”He’s Back (The Man Behind the Mask)”. Yay! Och musiken var överlag bra i filmen. Ja, själva filmen var överraskande bra. En favorit i franchisen. Bättre budget förmodar jag. Bättre manus. Bättre skådespelare. Skön stämning med foto och miljöer. Inga märkliga avstickare i storyn utan allt hängde ihop på ett bra sätt. Skönt att fokus inte var på ungdomar som har sex i stugorna/skogen utan vi fick se flera olika karaktärer på olika platser i närheten. Och inget naket! Wow.

Klart det är extremt overkligt hur Jason vaknar till liv igen, men det är väl ända grundplåten i storyn om honom. Han ska vara odödlig. Hör som till. Lite förvånad att han denna gång inte kastade in ett lik genom fönstret som skrämmer upp nästa offer som väntar inomhus. 

Humor fanns, men fungerade över förväntan. Ok, fanns vissa partier som gott kunnat strykas. T ex den där fåniga nörden i skogen som fumlade runt och hade sig.

Gillade kommentaren som Lizabeth kläckte ur sig när Darren och hon stötte på Jason mitt ute i skogen: ”I’ve seen enough horror movies to know any weirdo wearing a mask is never friendly”. 

Regi: William Friedkin

Skådespelare: Ashley Judd, Michael Shannon, Harry Connick Jr, Lynn Collins, Brían F. O’Byrne

År: 2006

Genre: Drama/Skräck

Sett: DVD 28/5 2011

Längd: 102 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Agnes är på flykt från sin våldsamma exmake. Hennes nya pojkvän är också på flykt från svärmen av insekter som han påstår försöker ta över hans kropp. Tillsammans gömmer de sig på ett slitet motell långt från bebyggelsen. Nu börjar även Agnes märka av insekterna. Långsamt tar paranoian och ångesten över och börjar bryta ner dem både fysiskt och psykiskt.

Trivia

Baserad på en pjäs där Michael Shannon spelade samma roll.

Mitt omdöme

:: VARNING FÖR SPOILERS (i tredje stycket) ::

Nästan en timme passerade innan saker och ting eskalerade. Väldigt långsamt tempo i början då vi introducerades till de olika karaktärerna (inte för att de var så många ska tilläggas).

Intressant att se hur Aggie, en kuvad misshandlad kvinna, så lätt faller för den schizofrena främlingen och snart har adapterat hans vanföreställningar. Ashley Judd gör ett strålande jobb här måste jag erkänna. Även Michael Shannon var, föga överraskande, bra i rollen som främlingen som tågar in i Aggies liv och vänder upp och ner på hennes tillvaro.

Eftertexterna: mitt i dyker en bild upp på sonen Lloyds leksaker och kläder. Slutscenen visar bilden på doktorn som ligger död på golvet. Till höger i bild, på en stol, ligger Lloyds tröja. Vad vill regissören egentligen säga med dessa två bilder? En koppling mellan Lloyd och doktorn? Mitt filmsällskap var övertygad om att doktorn i själva verket var sonen, men jag finner det en aning långsökt med tanke på skådespelarnas ålder. Går inte riktigt ihop i ekvationen. Kanske mer ett sätt att visa hur Aggies mentala hälsa fick sig en allvarligt törn då sonen försvann och hur det slutade? Hm. Intresseväckande indeed.

En film som helt klart lämnar frågetecken efter sig och kräver lite extra tankearbete. Me like.

Regi: Joss Whedon

Skådespelare: Nathan Fillion, Alan Tudyk, Adam Baldwin, Summer Glau, Morena Baccarin, Jewel Staite, Sean Maher

År: 2005

Genre: Sci-fi

Sett: DVD 23/5 2011

Längd: 114 min.

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

Kapten Malcolm Reynolds reser runt i världsrymden med sitt rymdskepp Serenity och livnär sig på frakt av varor och passagerare och även en del mindre brott. Med sig har han sin lojala besättning, ett ungt, tufft gäng av båda könen.

Trivia

Bygger vidare på tv-serien Firefly (2002-2003).

Joss Whedons debut som regissör för en långfilm.

För att söva River säger Simon ”Eta Kooram Nah Smech!”, vilket är ryska och kan översättas med ”Det här är löjligt!”.

Mitt omdöme

Ganska nyligen såg jag tv-serien ”Firefly (2002)” på DVD och fastnade direkt för den. Självklart ville jag se om filmen som är en fortsättning på den. Jag såg nämligen filmen då den släpptes på DVD 2008, men blev inte nämnvärt imponerad. Inte så att den var dålig, men jag drogs aldrig in i den. Vissa scener kändes märkliga t ex. Denna gång ser jag filmen med nya ögon då jag har tv-serien i bagaget och det gör susen. Jag gillar verkligen filmen som så fint syr ihop vissa lösa trådar som ej hanns med i tv-serien (som lades ner innan den kunde fullbordas).

Ovanligt att lyckas förflytta något som är gjort för tv till den vita duken, men här lyckas de med bravur för ingen skillnad märks. Samma sköna stämning, humor, dialog, miljöer, story, foto och skådisar känns igen. Bara musiken som skiljer sig åt vilket har sin förklaring då ej samma person ligger bakom den. Här får jag äntligen en utveckling av karaktären River som jag saknade i tv-serien där jag inte alls tyckte om henne, men här är hon en av favoriterna. Tänk så det kan ändra sig! Och inte att förglömma att vi äntligen får se och veta lite mer om de mystiska, grymma och otäcka reavers!

Regi: Danny Steinmann

Skådespelare: Melanie Kinnaman, John Shepherd, Shavar Ross,

År: 1985

Genre: Skräck

Sett: DVD 22/5 2011

Längd: 92 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

Jason är tillbaka med allt vad det innebär. Den här gången verkar han ha ställt in siktet på de unga patienterna på ett avlägset rehabiliteringshem. Och ett flertal av hans måltavlor hittas delade på mitten, på fyra… Jason kan ordna alla tänkbara varianter.

Trivia

Filmen skrevs först för Corey Feldman i huvudrollen, men då han var upptagen med en annan film så skrevs manuset om och han fick en liten cameo i filmen i stället.

I en scen ser Jake och Robin på filmen A Place in the Sun (1951) med Montgomery Clift och Elizabeth Taylor.

Tre olika hockeymasker förekommer i filmen.

Debi Sue Voorhees vann rollen som Tina genom att visa brösten för regissören.

Mitt omdöme

Här gjordes åtminstone ett försök till story jämfört med föregående film. Inte sagt att den blev helt lyckad, men ändock. En aning förvirrande och spretigt då man förstod att en copycat var i farten. Jag var övertygad om att det var Tommy, men var väl lite för snabb i tanken där…

Några märkliga scener som den i början med ambulanspersonalen som skulle hämta den mördade Joey: ena ambulanskillen uppförde sig minst sagt märkligt och jag höjde förvånat på ögonbrynen och undrade vad de ville säga med den scenen. Kändes helt out of the blue. Trots att förklaringen kom senare så tycker jag fortfarande den var illa genomförd.

Ethel och hennes son var en plåga att se. Uselt skådespel och onödiga karaktärer. Cut! Kan iofs inte påstå att någon spelade direkt bra och övertygande, men hon som spelade Ethel tar hem pokalen.

Första filmen som kameran ej fokuserade på tjejernas bakdelar. 

Ps. Jag gillade postern som skymtade vid dörren till Vis rum när mördaren var på väg där det stod: ”Stop the Slaughter”.

Originaltitel: Friday the 13th: The Final Chapter

Regi: Joseph Zito

Skådespelare: Kimeberly Beck, Corey Feldman, Erich Anderson, Crispin Glover

År: 1984

Genre: Skräck

Sett: DVD 22/5 2011

Längd: 91 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

Efter att ha vaknat till liv på bårhuset koncentrerar sig den maskerade mördaren sin hämndlystna uppmärksamhet på familjen Jarvis och en grupp hittills sorglösa tonåringar. Den unge Tommy Jarvis är hängiven skräckfilmsfantast med talang för masker och smink. Har den djävulske Jason slutligen mött sin överman?

Trivia

Det sägs att enda anledningen till att Tom Savini jobbade med sminket i denna film var för att kunna ta död på varelsen han skapat: Jason Voorhees.

På grund av den låga budgeten fick skådespelarna göra sina egna stunts. Ted White, som spelade Jason, tyckte inte om regissörens (Joseph Zito) hårda metoder och krävde att hans namn skulle plockas bort från rollistan och kallade filmen för ”a piece of shit”. Corey Feldman gillade inte heller Zitos behandling och sa själv att när han attackerade Jason med en machete i filmen låtsades han att det var Zito.

Mitt omdöme

Ja, vad ska jag egentligen skriva om denna film som så uppenbart gjordes enbart för att spinna vidare på Jason-temat utan någon större eftertanke eller finess. Olika konstellationer som inte passar ihop. Ett hastverk till manus som läcker som ett såll och med skådespelare som tja… försöker kanske spela? Endast lilla Corey Feldman som sticker ut från mängden och räddar filmen från ett bottenbetyg. Platta karaktärer, ologiska händelser och beteenden och en Jason som beter sig som någon som lider av personlighetsstörning. Vilket han kanske gör, men inget som direkt framkommit tidigare för här beter han sig extremt olika scen till scen.

Nej, det här var bortkastade 90 minuter av mitt liv som jag aldrig får igen. Suck.

Originaltitel: The Legend of Hell House

Regi: John Hough

Skådespelare: Roddy McDowall, Pamela Franklin, Gayle Hunnicutt

År: 1973

Genre: Rysare

Sett: DVD 21/5 2011

Längd: 90 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Där är det, dolt i dimma och höljt i dunkel. Ett hem för världens ondska och de dödas fasor. Det är Djävulshuset. Spännande rysare om fyra personer som kommer dit för att utreda vad som försiggår i huset, den mörka herrgården som de själva kallar ”Mount Everest bland hemsökta hus”.

Trivia

Författaren Richard Matheson tonade ner det grafiska våldet och de mer intensiva sexuella scenerna för att ge filmen en atmosfär av missmod.

Mitt omdöme

Skön, klassisk, gammal rysare från 70-talet. Bra skådespelare, musik och ett foto/kamera arbete som inte går av för hackor. Jag är speciellt förtjust i kameravinklarna som ger lite extra krydda till filmen. Relativt lågmäld berättad story som sakta eskalerar när det övernaturliga inslagen växer för att slutligen explodera då upplösningen närmar sig.

När filmen rullat i några minuter så insåg jag att jag faktiskt sett den förut. Och att det var relativt nyligen. Säkerligen har jag även sett den för länge, länge sedan också då syrran och jag hyrde en massa sköna skräckisar. Kände igen scenerna och anade vad som skulle komma härnäst. Vilket naturligtvis bidrog till att minska spänningen i filmen en aning för min del.