Regi: John Carpenter

Skådespelare: Kurt Russell, A. Wilford Brimley, T.K Carter, Keith David, David Clennon, Richard Dysart, Richard Masur

År: 1982

Genre: Sci-fi/Skräck

Sett: Blu-ray 25/6 2011

Längd: 109 min.

Betyg: 5/5

IMDb

Synopsis

Vintern 1982. En grupp bestående av 12 forskare befinner sig på en avsides belägen station på Antarktis, när de upptäcker att rymdväsen som begravts i snön för mer än 100 000 år sedan. Det upptinade monstret orsakar snabbt förödelse, skapar skräck… och förvandlar sig till en av dem.

Trivia

Baserad på novellen ”Who Goes There?” av den amerikanske författaren John W. Campbell Jr.

Originalet från 1951, The Thing from Another World, utspelade sig på Nordpolen, men Carpenters version utspelar sig på Sydpolen vilket bättre stämmer överens med novellen som de båda baseras på.

Larry J. Franco, som spelade norrmannen, hittade på den norska dialogen som trots allt är begriplig: ”Se til helvete og kom dere vekk. Det er ikke en bikkje, det er en slags ting! Det imiterer en bikkje, det er ikke virkelig! KOM DERE VEKK IDIOTER!!”

Den norska hunden spelades av Jed (1977-1995) som var ett riktigt proffs som aldrig tittade in i kameran eller på filmteamet runt-i-kring honom. Dock var det inte han som spelade hunden som blev jagad av norrmännen. Jed var en korsning mellan Alaskan Malamute och varg.

Filmen anses vara ett riktmärke i området specialeffekter. Effekterna skapades av Rob Bottin som bara var 22 år gammal när filmen gjordes. Men scenerna i hundgården gjordes av Stan Winston och hans team då Rob Bottin behövde en paus för att han jobbat för mycket.

Den kvinnliga datorrösten gjordes av John Carpenters dåvarande fru Adrienne Barbeau.

John Carpenter har senare sagt att han tog det väldigt hårt att filmen fick sådant dåligt mottagande. Framförallt att publiken tyckte den var för våldsam och saknade innehåll.

Mitt omdöme

En favorit i repris, denna gång i blu-ray vilket passar den utmärkt. Jag fullkomligt älskar den karaktäristiska  musiken som backar upp storyn (spänningen) på ett fantastiskt sätt. Kanske inte så konstigt då det var den inte helt okända Ennio Morricone som stod för filmmusiken. Tyvärr så hamnar The Thing ständigt i skuggan av Alien som kom 1979.

Regi: Terry Gilliam

Skådespelare: Christopher Plummer, Heath Ledger, Lily Cole, Andrew Garfield, Tom Waits, Johnny Depp, Jude Law, Peter Stormare

År: 2009

Genre: Drama/Fantasy

Sett: Blu-ray 18/6 2011

Längd: 122 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

I utbyte mot övernaturliga krafter ingår dr Parnassus ett avtal med djävulen om att överlämna ett av sina barn på dess 16-årsdag. Men när hans dotter Valentinas ödesdigra födelsedag närmar sig, dyker en mystisk främling upp som kan förändra allt. I en fängslande, laddad och högst fantasifull kamp mot klockan måste dr Parnassus nu kämpa för sin dotters liv i en surrealistisk värld och rätta till sina gamla misstag en gång för alla!

Trivia

Heath Ledgers sista film. Den är dedikerad till honom och producenten William Vince som båda dog 2008.

Efter Heath Ledgers död avstannade produktionen i några månader. Den kom igång igen då Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell gick med på att spela Ledgers scener. Filmens fantasivärld tillät förändringen av utseendet på Ledgers karaktär plus smarta omskrivningar som gjordes i manuset. De tre skådespelarna överlät sina inkomster från filmen till Ledgers dotter Mathilda så att hennes ekonomiska framtid skulle vara säkrad.

Många av fantasiscenerna är baserade på kända konstverk av bl a Claude Monet och Grant Wood.

Mitt omdöme

Färgsprakande story, miljöer och karaktärer. Föga överraskande då Terry Gilliam står för regi och manus. Lika smågalet som hans tidigare filmer där Twelve Monkeys är en stor favorit hos mig.

Inte så lätt alla gånger att hänga med i händelsernas utveckling, men något jag kan ha överseende med då det visuella och skådespelarna är en fröjd att se. Heath Ledger storspelade som vanligt och det är synd att han inte finns med oss längre. Tacksam story där de lyckades slutföra hans scener på ett snyggt sätt med hjälp av de andra skådespelarna som ryckte in.  Mycket kompetent skådespelarensemble överlag som de fick ihop. Parentes dock för Verne Troyer som jag inte tycker spelar så bra.

En film som handlar om hur fantasin och berättelserna håller samman universum. Och hur farligt enkelt det är att hamna i speldjävulens grepp…

Regi: Marcus Nispel

Skådespelare: Jared Palalecki, Danielle Panabaker, Amanda Righetti, Derek Mears

År: 2009

Genre: Skräck

Sett: Blu-ray 11/6 2011

Längd: 105 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Clay Miller letar efter sin försvunna syster och hamnar i ett ödsligt skogsområde i närheten av den legendariska platsen Crystal Lake. Bakom ett mossbevuxet träd hittar han en fallfärdig gammal stuga, men huset visar sig inte vara det enda som legat gömt i skogen. Och trots att Clay varnas av både polis och lokalbefolkning fortsätter han att söka efter sin syster Whitney.

Han får oväntat hjälp av Jenna, en ung kvinna som tillsammans med sina collegekompisar rest till Crystal Lake över helgen. Men den upptäckt de båda gör är värre än de kunna förställa sig i sin värsta mardröm. Föga anar de att de trängt in i det skogsområde där en av filmvärldens mest skräckinjagande figurer regerar. De står i begrepp att möta den ökände mördaren som härjar i Crystal Lake – Jason Voorhees – och han är utrustad med en sylvass machete.

Trivia

Den första filmen i franchisen där New Line Cinema och Paramount samarbetade. Paramount ägde filmrättigheterna till franchisen, men sålde dem till New Line Cinema på 90-talet. New Line köpte rättigheterna till karaktärerna Jason och Pamela Vorhees, namnet Chrystal Lake och varumärket Friday the 13th. Allt det övriga har Paramount rättigheterna. Men då nyinspelningen skulle göras ville de kunna återanvända saker från de andra filmerna inklusive vissa karaktärer som Paramount ägde rättigheterna till. Efter en rättslig tvist så bestämde sig de båda bolagen för att samproducera filmen.

Trots att den anses vara en nyinspelning av första filmen så hämtar den element från andra filmer i franchisen.

Inledningsscenen är nära 25 minuter lång innan förtexterna tar vid.

Mitt omdöme

Sett den tidigare och efter omtitten, med franchisen i bagaget, tycker jag lite annorlunda om filmen. Den är inte alls lika spännande och ruggig som jag tyckte då. Jag fick mer känslan av en trött film där någon halvhjärtat försökte damma av Jason. Inget fel på foto och effekter (allt krut lades väl här), bristen var manuset. Plus de bleka skådespelarna (men det är ju tyvärr ingen nyhet i denna franchise). Ja, regin var väl inte heller på topp. Det som rimmade sämst med Jason var väl att han höll Whitney fången och vid liv. Varför? För hon hade ju varit där ett tag när han såg medaljongen hon bar vilket kunde förklarat varför hon hölls vid liv. Men vad var det som gjorde att han innan dess inte tog livet av henne sin vana trogen? Mycket märkligt. Det bästa med filmen var nog att vi fick en förklaring till hur han kunde röra sig så snabbt mellan olika platser. Och faktiskt ett plus att de höll sig till grundstoryn – ungdomar, naket, sex – och att det även fanns en story här. Trots sina brister, men ändock.

Jag är snäll och ger den en svag tvåa i betyg.

Här kan du läsa mitt första omdöme om filmen.

Regi: John Carpenter

Skådespelare: Jeff Bridges, Karen Allen

År: 1984

Genre: Sci-fi

Sett: Blu-ray 11/6 2011

Längd: 115 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

När hans rymdskepp skjuts ner över Wisconsin flyr Starman till en avsides belägen stuga där en olycklig ung änka, Jenny Hayden bor, och tar gestalt som hennes döde man. Rymdvarelsen lyckas övertala henne att köra honom till Arizona när han berättar att han kommer att dö om han inte hinner tillbaka till sitt moderskepp inom tre dagar. Men deras resa är full av faror eftersom de förföljs av agenter från regeringen som är fast beslutna att fånga rymdvarelsen, död eller levande.

Trivia

Den enda Carpenter filmen som fått en Oscarsnominering: Jeff Bridges som bästa skådespelare.

John Carpenter lär ha sagt att efter boxoffice-floppen med The Thing (1982) så tog han detta jobb för att kunna jobba kvar i Hollywood.

Scenen där Bridges står naken med håret på ända åstadkoms genom att filma honom när han hängde upp och ner för att sedan fogas in stående i bild.

Mitt omdöme

En otroligt välgjord och fin film där effekterna står sig än idag. Jeff Bridges övertygar som utomjordingen som tar sig en mänsklig skepnad. Nollställt ansikte vilket får mig att fundera om det inspirerade de ansvariga effektmästarna i filmen TRON: Legacy där Jeff Bridges med hjälp av CGI:ns magi såg ung ut igen. Väldigt likt var det i alla fall.

Karen Allen gör en godkänd insats som änkan som lär känna Starman. Men det som drar ner mitt intryck av filmen är att det ibland blir lite väl segt och långt utdraget. Filmen hade tjänat på att korta ner vissa scener för att på så sätt hålla mitt intresse uppe hela vägen.

Regi: David Morlet

Skådespelare: Hélène de Fougerolles, Francis Renaud

År: 2009

Genre: Skräck

Sett: DVD 5/6 2011

Längd: 96 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

En pandemi har förvandlat stora delar av mänskligheten till blodtörstiga varelser. De få som lyckats undgå att bli smittade kämpar nu desperat för att ta sig i säkerhet.

Mitt omdöme

Fransk postapokalyptisk film om en smitta som gör att människorna muterar till något omänskligt. Huvudpersonen Sonia gör allt i sin makt för att hålla sin kille, som blivit smittad, vid liv tills räddningen når dem. Barrikaderade i en stor byggnad mitt ute i skogen kämpar hon för båda deras liv.

Hyfsad spänning bjöds det på emellanåt och några skrämseleffekter gick jag allt på, men det blev lite för mycket fokus på paret och många transportsträckor innan det hände något. Men samtidigt så gillade jag att det handlade om relationen mellan de två och det inte bara gick ut på att ta död på mutanterna och ta sig till säkerheten vilket vi redan sett så många gånger förr i andra filmer. Dock skulle den biten kortats ner en aning och kanske mixats med något annat?  Även slutet kunde gott ha putsats till. Några scener mellan Sonia och Marcos blev lite väl fåniga kan jag tycka.

Mutanterna var väldigt läskigt gjorda och imponerande så höll det även i dagsljus vilket inte brukar vara så vanligt. Väldigt mycket slafs och klafs bjöds det på minst sagt. Stort plus för de stämningsfyllda miljöerna och fotot som lyfte filmen. Bra skådespelare, men ingen som direkt stack ut från mängden. En godkänd film helt enkelt.