Land: USA

Regi: Brad Furman

Skådespelare: Matthew McConaughey, Marisa Tomei, William H Macy, Frances Fisher, Bryan Cranston, Josh Lucas, Ryan Phillippe, John Leguizamo, Laurence Mason, Michael Peña, Michael Paré

År: 2011

Genre: Thriller

Sett: Blu-ray 15/10 2011

Längd: 118 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Mick Haller – hal och karismatisk försvarsadvokat – jobbar ur baksätet på sin Lincoln dras in i en förrädisk härva av svek och mord när hans livs fall dimper ner framför motorhuven. Rikemanssonen Louis Roulet står åtalat för mordförsök på en ung kvinna och pengar är inget som står i vägen för han ska frikännas. Men när Mick tar sig an Roulet som klient sätter han i gång ett händelseförlopp som hotar hela hans existens och snart visar det sig att han bara är en bricka i ett infernaliskt spel.

Trivia

Baserad på ”The Lincoln Lawyer (I lagens limo)”, skriven av Michael Connelly. Fyra böcker om Haller är skrivna hittills. Fem om man räknar med ”Nine Dragons” där Haller gästspelar.

Mitt omdöme

Jag ska erkänna att jag var en aning orolig att den här filmen skulle kännas som en kopia av filmen Juryn – A Time to Kill (1996). Anledning? Matthew McConaughey återigen i rollen som en charmerande försvarsadvokat… Men jag måste säga att den farhågan var obefogad. Ja visst gör han en liknande roll och kör samma, gamla, vanliga släpiga sydstatsdialekt, men ändå. Han passar i rollen som Mick Haller och backas proffsigt upp av kollegorna Marisa Tomei och William H Macy m fl. Ryan Phillippe ger dessvärre ett blekare intryck som den misstänkte rikemanspojken som Mick får i uppdrag att försvara.

Handlingen fokuserar främst på karaktärsutveckling – vilket inte alls är menat som något negativt, men själva rättegångsdramat kunde gott ha spetsats till en aning. Tacksam dock att vi slapp utdragna scener i domstolen. Filmer som fokuserar på sådant tenderar oftast att bli långtråkiga i mina ögon sett. Jag gillar även att Micks kontor förlagts till baksätet på hans Lincoln och som körs av hans trogna vapendragare Earl. 

ABC har beställt ett pilotavsnitt läser jag och det förvånar mig inte för den är som gjord för tv. Och Michael Connelly har skrivit fler böcker om Mick Haller så det finns material att ta av. Själv har jag inte läst dem, men jag har läst andra böcker av honom och de bjöd på skön underhållning för stunden. Perfekt semesterläsning.

Land: USA

Regi: Ti West

Skådespelare: Jocelin Donahue, Tom Noonan, Mary Woronov, Greta Gerwig, AJ Bowen, Dee Wallace

År: 2009

Genre: Skräck

Sett: DVD 9/10 2011

Längd: 95 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

En söt student i stort behov av pengar ser sin chans att dryga ut kassan med ett barnvaktsjobb. Men så fort hon kliver in hos herr och fru Ulman inser hon att något är fel – det finns inget barn att vakta. Med en luddig förklaring om någons gamla mamma lämnas hon ensam i den stora viktorianska villan. Snart smyger sig paniken på. Varför är hon egentligen där? Och vad finns bakom de låsta dörrarna? Minut för minut kommer månförmörkelsen närmare….

Trivia

Filmad i 16 mm för att ge en retro känsla av 80-talet.

Spelades in på bara 18 dagar. Lokalt folk användes i största mån för att hålla nere kostnaderna.

Filmen Samantha ser på TV är George A. Romeros Night of the Living Dead, en publik film som de inte behövde betala för rättigheten att använda den.

Mitt omdöme

Filmad med en teknik som ger en skön känsla av 70-80-tal. Även scenografi, kostym, frisyrer och makeup hjälper till att återskapa den epoken. Jag erkänner att jag blev osäker på om filmen verkligen var från 2009.

Jag gillar verkligen tanken bakom filmen: en slags hyllning till gamla skräckisar från nämnd tidsepok. Välkommet avbrott från många moderna skräckfilmer som oftast inte ger mer än – förhoppningsvis – underhållning för stunden. 3/4-delar av filmen rör sig framåt i makligt tempo och vi får i lugn och ro följa Samantha från hennes letande efter en egen lägenhet till hennes ankomst till huset och hennes utforskande av det. Gillar även att de behandlar oss tittare med respekt och inte trycker upp saker i ansiktet på oss av rädsla för att vi annars skulle missa någon viktig detalj. Som när vi i bakgrunden, genom fönstret, ser ljuset från pizzabudets bil som närmar sig, men sedan stannar..

Men tyvärr klarar de inte av att hålla mitt intresse vid liv då helvetet brakar loss. Dålig uppbyggnad inför avslöjandet och finalen och det som utspelar sig resterande delen av filmen känns som ett slarvigt ihoptåtat hastverk. Varför fick de så bråttom helt plötsligt och bara gasade på? Och den skrämmande ”häxan” tyckte jag var dåligt gjord utseendemässigt. Kändes mer som CGI än makeup. Hade nog passat bättre som en varelse i Sagan om ringen eller nåt. Hm, kanske var någon därifrån som jag tänkte på när jag såg henne? För ”hon” påminner mig om något jag sett i någon annan film.

Skådespelaren Tom Noonan imponerar stort på mig med sin lugna framtoning och behagliga röst. Övriga skådespelare är ok, men ingen som direkt sticker ut.

Betyget blir en svag trea.

Land: USA

Regi: Tobe Hooper

Skådespelare: Craig T. Nelson, JoBeth Williams, Heather O’Rourke, Beatrice Straight, Zelda Rubinstein

År: 1982

Genre: Skräck

Sett: Blu-ray 8/10 2011

Längd: 114 min.

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

När andar från ”andra sidan” kidnappar deras dotter går flickans familj igenom himmel och helvete för att få tillbaka henne. 

Trivia

Stephen King var en tänkbar kandidat som manusförfattare, men parterna kunde inte komma överens. Istället blev det Steven Spielberg, Michael Grais och Mark Viktor som skrev manuset ihop efter en idé av Spielberg (som även producerade filmen).

Steven Spielberg jobbade samtidigt med filmen E.T: The Extra-Terrestrial och en klausul i det kontraktet hindrade honom från att regissera andra filmer och därför kunde han inte regissera Poltergeist. Dock har flera av de inblandade hävdat att det i själva verket var Spielberg som stod för det mesta av regin vilket inte har bekräftats officiellt.

Poltergeist fick två uppföljare, 1986 och 1988. Heather O’Rourke, som spelade Carol Anne, avled strax efter inspelningen av den tredje filmen, endast 12 år gammal.

Båda sakerna som plågar Robbie, clownen och trädet utanför fönstret, kom från Spielbergs egna rädslor från när han var liten.

Mitt omdöme

Jag minns så väl mitt intryck av filmen första gången jag såg den, någon gång på 80-talet. En skrämmande film som gjorde en smått misstänksam mot tv:n när myrornas krig satte igång sent på natten. Scenerna med kistorna… Burr. Och Stevens kommentar till chefen när han förstod vad denne gjort… Gav mig rysningar när jag förstod innebörden av det. Och inte att förglömma den jäkla clownen i Robbies rum… Burr igen. En klassiker som jag självklart var tvungen att införskaffa på blu-ray och nu har jag sett om den.

Poltergeist, visst står den sig än idag. Bra skådespelare där främst Craig T. Nelson gör en gedigen insats som pappan. Välskrivet manus och många snygga effekter där det mesta åldrats med välbehag. Spielbergs delaktighet är uppenbar för hur många filmer har vi inte sett som involverar små barn och där familjen står i centrum? Märks även på själva berättelsen där inte samma misstag görs som i så många andra filmer som fyrar av allt krut i en scen och sen blir det inget kvar att jobba med. Han tar även väl vara på något som många säkert känner igen från sin barndom: rädslan för monster i garderoben, skuggor och skepnader av träd utanför sovrumsfönstret och clowner… Gillar även symboliken med den döda kanariefågeln som ger en tydlig vink om att något är inte som det ska.

Men Poltergeist på blu-ray? Nej, tyvärr måste jag säga att det inte var något speciellt med det. Tvärtom var det ganska medioker kvalitet över den och bevis på att fotot inte var i toppklass. Lite av en besvikelse måste jag säga.

En fyra i betyg? Visst är det en bra film, men lite ska jag erkänna att jag påverkas av att jag har så många ljuva minnen av den. För den gör sig nog som bäst om man inte vet vad som komma skall.

Originaltitel: Bronenosets Potyomkin

Alternativ titel: Battleship Potemkin

Land: Sovjetunionen

Regi: Sergei M. Eisenstein

Skådespelare: Aleksandr Antonov, Vladimir Barsky, Grigori Aleksandrov

År: 1925

Genre: Drama

Sett: Blu-ray 2/10 2011

Längd: 69 min.

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

Den ryske expressionisten Sergej Eisensteins mästerverk Pansarkryssaren Potemkin har åtskilliga gånger sen urpremiären 1925 utnämnts till ”Världens bästa film”. Men den anses också vara historiens mest betydelsefulla propagandafilm, med våldsamma bilder som både upprör och inspirerar än idag – inte minst den världsberömda scenen med barnvagnen som störtar nerför Odessatrappan medan människorna massakreras av tsarens soldater.

Trivia

Baserad på verkliga händelser som utspelade sig 1905. Till  20-års jubiléet av den första ryska revolutionen fick regissören Sergei Eisenstein uppdraget att filmatisera myteriet på Potemkin.

Filmen anses av många vara den bästa filmen genom tiderna.

Pansarkryssaren som användes i filmen var inte ”Knyaz Potyomkin-Tavricheskiy” utan den äldre ”Dvenadstat Apostolov” (De tolv apostlarna). Originalet, pansarkryssaren ”Potyomkin”, blev demonterad 1922.

Den kända trappscenen i Odessa fanns inte med i originalmanuset utan lades till senare. Och ska tilläggas är inte verklighetsbaserad som det övriga i filmen. Denna scen har även använts i moderna filmer som De omutbara (1987).

Filmen är uppdelad i fem akter: ”Men and Maggots”, ”Drama on the deck”, ”A Dead Man Calls for Justice”, ”The Odessa Staircase” och ”The Rendez-Vous with the Squadron”.

Ansågs för farlig, kontroversiell och våldsam så den visades i Sverige först på 1950-talet.

Restaurerats ett antal gånger, senast av Deutsche Kinemathek 2011.

Mitt omdöme

Först börjar jag med förvirringen gällande vilken restaurerad version som jag egentligen sett på blu-ray. Deutsche Kinemathek nämndes i eftertexterna och när jag googlade på det så stod det att den skulle släppas i april 2011, men filmen jag såg var från 2009. Eh. Då upptäckte jag att den restaurerats av dem redan 2004 också… Nåja, nog om det och över till filmen.

Äntligen har jag sett denna omtalade film. Tidigare har jag sett den kända scenen som utspelar sig på trappen i Odessa och involverar en barnvagn. Mycket stark och gripande scen, inte bara barnvagnen utan hela förloppet. Och jag känner stor sympati med matroserna på Potemkin som får utstå både det ena och det andra. Dock är det scenerna på båten som är den svagare delen i filmen. Särskilt i början. Men det kan jag ta då det finns så mycket annat som överväger det. Bra kameraarbete och klippningen är smått fantastisk. Gillar detaljer som statyerna av lejonen, där den första ligger ner och den andra är fullt vaken och alert. Mycket talande.

Tycker hela filmen står sig bra idag vilket är ett bra betyg till regissören och alla inblandade som gjorde ett riktigt bra jobb. Visst var det vissa scener som jag hade svårt att hänga med i, men inget som störde helhetsintrycket. Något som dock var en aning störande var att den ”nymålade” röda flaggan enbart förekom i en scen. I de övriga syntes det tydligt att den var vitmålad. (Anledningen är att den SKA vara röd, men då filmen är i svart-vitt så hade den sett svart ut och därför ”målades” den vit.)

Musiken tycker jag var mycket bra och passande. Gjorde sig utmärkt i blu-ray för övrigt. Gällande filmkvaliteten i detta format så är det klart bättre än gamla versioner, framförallt i vissa scener som det blir tydligt för det finns andra som fortfarande ser lite korniga och ”gamla” ut.

Pansarkryssaren Potemkin – Trappan i Odessa

Originaltitel: Predator

Land: USA

Regi: John McTiernan

Skådespelare: Arnold Schwarzenegger, Carl Wheathers, Bill Duke, Kevin Peter Hall

År: 1987

Genre: Action/Sci-fi

Sett: Blu-ray 2/10 2011

Längd: 107 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Dutch har värvats av CIA för att rädda gisslan som hålls tillfångatagen av gerillan i Centralamerika.  Han och hans män stöter på en fiende som är mer fasansfull än något annat på jorden – helt enkelt för att Rovdjuret inte är från denna värld.

Trivia

Originaltiteln var först ”Hunter” och det mesta av filmen spelades in med den titeln. Det var först när effektmakaren Stan Winston kom med i bilden och formade färdigt varelsen som titeln ändrades till ”Predator”.

Jean-Claude van Damme var först Rovdjuret i ”blue screen”-dräkt (i verkligheten en röd dräkt), men hoppade av efter två dagar då han insåg att han inte skulle finnas med i rollistan då han enbart var en ”specialeffekt”. Kevin Peter Hall tog över rollen sedan.

Mitt omdöme

Jag har sett filmen tidigare, dock var det några år sedan, men jag var lite nyfiken på hur den skulle ta sig i blu-ray format. Vad gäller det sistnämnda kan jag direkt säga att jag blev besviken då knappt någon skillnad märktes. Ja visst syntes rynkorna på Arnold i närbild, men för övrigt så var det ganska mediokert. Ok, att det är uppenbart att det tekniska inte är filmens styrka, men ändock. Vissa scener var t.o.m riktigt suddiga och gryniga vilket förvånade mig. Ska låta det vara osagt om det var det här formatet, men jag misstänker att det är så även på DVD. För som sagt var: inget märkvärdigt vad gäller fotot i denna film vilket är synd. Ska tillägga att själva Rovdjuret var bra gjort, men det är tekniken i övrigt som inte imponerar.

Tyvärr har filmen som helhet sjunkit i mina ögon för denna gång tyckte jag det var ganska tråkigt och jag blev inte underhållen för fem öre. Jag blir som alltid smått uttråkad av stridisar som pangar på för fullt och är allmänt tuffa. Dialogen var uselt skriven och skådespelarna inte det bästa. Måste säga att Rovdjuret hade fler ansiktsuttryck än Arnold.

Land: USA

Regi: Brad Anderson

Skådespelare: Hayden Christensen, Thandi Newton, John Leguizamo, Jacob Latimore

År: 2010

Genre: Skräck

Sett: Blu-ray 1/10 2011

Längd: 87 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

Ett oförklarligt strömavbrott mörklägger hela Detroit och när solen går upp över staden återstår bara ett fåtal invånare – omgivna av tomma klädhögar, övergivna bilar och långa skuggor.

En liten grupp människor, som inte känner varandra, har överlevt natten och hittar på olika sätt fram till en övergiven bar där det finns mat och dryck. Men allt eftersom dagsljuset försvinner och viskande skuggor omger de överlevande, förstår de att det är mörket som är fienden och de få återstående ljuskällorna är det enda som kan hålla dem vid liv.

Trivia

Brad Anderson har tidigare regisserat bl a Session 9 (2001), The Machinist (2004), Transsibirian (2008). Annars har han mest regisserat avsnitt i tv-serier som The Shield, Rubicon, Treme, Fringe och Boardwalk Empire.

Mitt omdöme

Måste vara det sämsta betyg en film kan få: inte dålig, men fullkomligt ointressant. Orutinerad manusförfattare i kombination med en regissör som bevisligen tacklat av de senaste åren. Åtminstone vad gäller film där det började så lovande med Session 9 och The Machinist, men sedan har det bara gått utför. Fungerar bättre med tv-serier och jag tycker han borde hålla sig till det hädanefter.

Premissen fanns där: mystiska skepnader träder fram vid mörkrets intåg och människor försvinner. Inget att anmärka på CGI:n för dessa skepnader är välgjorda och ger intryck av att vara skräckinjagande, men tyvärr sjabblas det bort ganska omgående med ett dåligt skrivet manus, dåligt uppbyggda karaktärer och en regi som lämnar mycket övrigt att önska. Filmen tuffar på utan att det egentligen händer något. Det står still och det enda som rör sig är räkneverket på blu-ray spelaren. Ok, lite överdrivet, men ni fattar vad jag menar.

Skådespelarna är ok, men visst: även solen har sina fläckar. Thandi Newtons grova överspel när hon anländer till baren är oförlåtligt. Fler irritationsmoment är de logiska luckorna som dyker upp titt som tätt.

Jag hade sett fram emot den här filmen och min frustration är total och jag undrar mest vad de ville säga med denna film? Att det går att få en fet budget från filmbolagen utan att ha något att komma med? Egentligen brukar jag ge liknande filmer en tvåa i betyg för vad gäller den tekniska biten finns inget att anmärka på, men i det här fallet går det bara inte. Filmen är så tråkig och intetsägande att klockorna stannar.