Betyg: 4/5
Regi: Christophe Gans
Skådespelare: Radha Mitchell, Sean Bean, Laurie Holden, Deborah Kara Unger, Alice Krige
År: 2006
Genre: Skräck
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0384537/
Sett: DVD 4/10
Film som är baserad på spelet med samma namn.
Silent Hill är en hemsökt och övergiven stad, plågad av mörka och fasansfulla hemligheter. Hit kommer Rose med sin dotter, desperat att hitta ett svar och/eller behandling till dottern som, då hon går i sömnen och hamnar i livshotande situationer, skriker: ”Silent Hill!”.
Här är det inte prat om att i lugn takt lära känna karaktärerna: direkt får vi följa föräldrarna som mitt i natten desperat letar efter dottern som, än en gång, går i sömnen. På 10 minuter lär vi känna Rose, Sharon och – till viss del – Christopher (pappan) och får reda på att dottern är adopterad. Puh!
Ganska befriande med en film som går rakt på sak: direkt kastas vi in i handlingen, inget knussel där inte. Många har försökt med liknande drag, men det är få förunnat att lyckas med detta.
Mycket vacker scen i början där Rose sitter med Sharon under ett träd vid en sommaräng och solen skiner. Färgerna och ljuset är fantastiskt och vi får verkligen känna kärleken mellan mor och dotter.
Lite slarvigt genomförd scen där Rose trampar gasen i botten för att komma undan polisen, senare förstår vi ju att det är av ren desperation, men just då känns det mer som ”eh, vad hände?”…
Så otroligt snyggt gjort med staden som badar i vitt, spöklikt ljus och tystnaden som råder där. Direkt förstår man att det här är en stad man ska undvika! Sedan går larmet precis när hon går nerför trappan, ner till källaren – underjorden och det ljuder som en varning att något hemskt kommer att inträffa. Mycket riktigt, snabbt ändrar sig miljön från det spöklika till något mörkt, fuktigt och skräckinjagande. Ruggig skiftning där!
När Rose vaknar upp gör hon det passande nog till Johnny Cash ”Ring of Fire” – vi får ju reda på att under staden brinner kolet fortfarande och inte bara det…
Överlag är filmmusiken riktigt bra och passar bra in.
Gillar väldigt mycket scenen i toaletten som ändrar sig då larmet går – snyggt gjort! Man får verkligen känslan av att avgrunden öppnar sig och det som visar sig är helvetet.
Alla de olika varelserna som dyker upp får mig osökt att tänka på del Toros ”Pan´s Labyrinth” vilket får mig bara att tycka om den här filmen ännu mer 
En varelse som jag tycker är extremt obehaglig är mannen som kommer som dödens budbärare med sitt jättesvärd och sitt dödliga entourage (skarabér? en annan har ju sett Mumien med Brendan Fraser haha) Burr! Även scenen med de kvinnliga varelserna som ser ut att göra en dödlig dans då de sakta och ryckigt rör sig mot Rose är obehaglig.
Mäktig scen där Alessa återuppstår som Jesus i kyrkan och med hjälp av taggtråd (som kan ses som något orent som håller en fjättrad och inlåst) korsfäster och lemlästar de troende.
Övergången mellan de olika dimensionerna är otroligt läckert gjorda och jag gillar verkligen denna del i filmen. Särskilt slutet då vi för ovanlighetens skull slipper det klassiska slutet med den återförenade familjen – tack!
Det som drar ner betyget en aning är faktiskt skådespelarinsatsen av Jodelle Ferland, som sin unga ålder till trots, har en viktig roll i det hela men inte riktigt mäktar med det.
Övriga skådespelare gör sitt jobb bra, särskilt roligt att se Lauren Holden i en sån här roll då jag tänker mig henne som en sockersöt tjej med plutmun (fråga mig inte var jag fått det i från då jag ej på rak arm riktigt kan placera var jag sett henne tidigare
Plus ett Labyrintspel som jag höll på att fastna i…hehe