Regi: Spike Jonze
Skådespelare: Max Records, Pepita Emmerichs, Catherine Keener, Mark Ruffalo, James Gandolfini, Paul Dano
År: 2009
Genre: Äventyr
Sett: 22/1 2011
Längd: 101 min.
Betyg: 2/5
Synopsis
Historien om Max, en oregerlig och känslig pojke som känner sig missförstådd och som rymmer hemifrån till Vildingarnas Land. Max landar på en ö där han möter mystiska och besynnerliga varelser vars känslor är lika vilda och oförutsägbara som deras handlingar. Vildingarna längtar desperat efter en ledare som kan guida dem, precis som Max längtar efter ett kungadöme att härska över. När Max krönts till kung, lovar han att skapa en plats där alla blir lyckliga. Max upptäcker snart att härska över sitt kungadöme inte är så enkelt och hans relationer där visar sig vara mer komplicerade än var han trodde från början.
Trivia
Baserad på boken skriven av Maurice Sendak. En film hade varit på tapeten sedan tidigt 90-tal, men Sendak fann aldrig någon lämplig person som kunde föra över boken till filmformat. Men sedan fann han Spike Jonze och bad honom ta sig an uppdraget.
Kostymerna skapades av The Jim Henson Company (”Mupparna”) och bars av långa skådespelare. CGI användes till ansiktena.
Från början var det tänkt att vara en renodlad animerad film, men Spike Jonze tyckte det skulle bli mer spännande med en verklig pojke som sprang omkring med vildingarna.
Filmbolaget bestämde sig för att inte marknadsföra filmen som en barnfilm.
Svensk titel: ”Till vildingarnas land”.
Mitt omdöme
Välgjord film där perspektivet är från ett barns synvinkel, 9-åriga Max som en kväll bråkar med sin mamma och flyr till fantasins land där vildingarna bor. Här får han fritt spelrum och kan leva ut sina fantasier och får utlopp för sin aggression. Bra spelat av Max Records. Spike Jonze lyckas förmedla känslorna ett barn kan ha. Problemet är att Max aldrig riktigt förankras hos mig. Jag förstår inte hans aggressivitet fullt ut för jag får intrycket av att hans mamma verkligen älskar honom och finns där för honom då hon har tid. Känns som dåligt upplägg för att skapa sympati för Max och hans beteende. Det plus det faktum att varelserna han möter inte lämnar större avtryck hos mig. Jag njuter mest av att se hur väl paketerat det är. Passande utseende på Carol & Co med tanke på att det är en ”barnfilm”. Jag sätter dubbelfnuttar runt det ordet för jag tror att filmen är lite för mörk för de minsta trots att den ger intryck av att vara barnvänlig. Det här är ett stort problem med filmen i mitt tycke då den hamnar i ingenmansland mellan att vara en barnfilm respektive en vuxenfilm.
En scen som jag gillar och som är riktigt mörk och dyster är lektion där läraren berättar för barnen om hur solen kommer att gå under och ta med sig Jorden på vägen. Stackars barn. 
