- Svensk titel: Hobbit: Smaugs ödemark
- Land: USA, Nya Zeeland
- Regi: Peter Jackson
- Skådespelare: Martin Freeman, Ian McKellen, Richard Armitage, James Nesbitt, Evangeline Lilly, Orlando Bloom
- År: 2013
- Genre: Äventyr
- Sett: Bio 14/12 2013
- Längd: 161 min.
Synopsis
Den andra filmen i trilogin baserad på J.R.R. Tolkiens omåttligt populära mästerverk ”Bilbo: En hobbits äventyr”.
I ”Hobbit: Smaugs ödemark”, fortsätter äventyret och vi får följa Bilbo Bagger som tillsammans med trollkarlen Gandalf och de tretton dvärgarna, ledda av Thorin Ekensköld ger sig ut på ett storslaget uppdrag för att återvinna dvärgarnas förlorade kungadöme Erebor.
Trivia
Peter Jackson gör en cameo i början av filmen.
Christopher Lee och Ian Holm spelade in sina scener i Pinewood Studios, London, pga hälsoskäl.
Manusförfattarinnan Philippa Boyen säger att de skrev in karaktären Tauril (finns ej med i Tolkiens bok) för att få in lite mer energi i filmen och att det passade väl in i Tolkiens anda.
Mitt omdöme
Dåså. Då har jag inte bara sett filmen utan även fått se den i HFR som jag varit lite nyfiken på. Så vad tyckte jag då? Tekniken, HFR, var en besvikelse för jag tyckte det till 90% inte såg bra ut. Som med vanlig 3D så lider den av snabba rörelser som blir suddiga och för det mesta så kändes scenerna overkliga trots att det egentligen borde vara tvärtom. Bakgrunder, och föremål i förgrunden för den delen, såg ut som kulisser hämtade från teaterns värld och det blev alltför uppenbart hur mycket cgi som användes. Små figurer flög fram som figurer i ett spel på datorskärmen. I en scen var det några låga buskar där personerna gick bakom dem och buskarna såg transparenta ut. Nej, tekniken var inget att yvas över och film nummer tre lär bli i gammalt hederligt format.
Nu när jag orerat över HFRen så kan jag gå över till själva filmen som jag inte heller kan ge stående ovationer. Helhetsintrycket var icke godkänt. Tråkigt manus och skådespelare som inte levererade vilket även kastar en skugga över regin. Hade det inte varit för Martin Freeman så hade det blivit ett riktigt bottennapp. Många scener som kunde varit slutscener, men det bara fortsatte och fortsatte. Talande drakar och jättespindlar(”My preciousss”) plus en fånig kärlekshistoria tilltalade mig inte heller. Orcherna kändes tjatiga och Gandalf var trött och saknade karisma. Visst, andra filmen var snäppet bättre än första, men misslyckades ändå att fånga mitt intresse. Funderade först om det var HFRen som störde, men kom fram till att den ensam inte kan få skulden.