Land: USA
Regi: John Kahrs
Röstskådespelare: John Kahrs, Kari Wahlgren, Jeff Turley
År: 2012
Genre: Animerad
Sett: 9/2 2013
Längd: ca 7 min.
En man som jobbar på kontor upptäcker att pappersflygplan är ett annorlunda sätt att få kontakt med en kvinna.
Kortfilmen blandar traditionell animering med CGI.
Oscarsnominering 2013: Bästa animerade kortfilm.
Mycket snyggt animerad kortfilm och en bra skriven berättelse som lyckas berätta det de vill på så kort tid.
Land: USA
Regi: Minkyu Lee
Skådespelare:
År: 2011
Genre: Animerad
Sett: 9/2 2013
Längd: ca 15 min.
Adam och en hund i Edens lustgård.
Minkyu Lee började jobba på Disney 2009 och har varit inblandad i en annan Oscarsfilm: Wreck-it Ralph.
Oscarsnominering 2013: Bästa animerad kortfilm.
Charmig liten hund och godkänd animation som får mig att tänka på Djungelboken. Men berättelsen var ej på topp och resultatet blir en kortfilm som snart faller i glömska.
Land: USA
Regi: Tim Burton
Röstskådespelare: Charlie Tahan, Catherine O’Hara, Martin Short, Winona Ryder, Martin Landau
År: 2012
Genre: Animerad
Sett: 10/2 2013
Längd: 87 min.
Tim Burton presenterar en annorlunda men hjärtevärmande historia om en pojke och hans hund. Efter att helt oväntat ha förlorat sin älskade hund Sparky bestämmer sig unga Victor för att använda vetenskapens krafter och återuppväcka sin bäste vän med bara några små förändringar. Han försöker gömma sin hemmagjorda skapelse, men när Sparky smiter ut så inser Victors klasskamrater, lärare, ja hela staden att det kan innebära monstruösa problem att ta vetenskapen i egna händer.
Filmen är en nyinspelning av kortfilmen med samma namn från 1984 (och tillika Burtons eget alster) och en hyllning till ”Frankenstein (1931)”.
1 Oscarsnominering 2013: Bästa animerade film.
Mycket charmig och välgjord film av Tim Burton om den lilla pojken som vägrar acceptera att hans hund Sparkey är borta för alltid. Snyggt animerad i passande gråton och massor med sköna referenser till andra filmer.
Land: Storbritannien
Regi: Tom Hooper
Skådespelare: Hugh Jackman, Russell Crowe, Anne Hathaway, Amanda Seyfried, Eddie Redmayne
År: 2012
Genre: Musikal
Sett: 10/2 2013
Längd: 158 min.
1800-talets Frankrike. Jean Valjean jagas av den skoningslöse polismannen Javert efter att för flera år sedan brutit mot sin villkorliga dom. Han möter Fantine och lovar att ta hand om hennes dotter, Cosette, då hon är döende. Ett beslut som förändrar deras liv.
Klassisk musikal som baseras på boken ”Les Misérables” (”Samhällets olycksbarn”) skriven av Victor Hugo och utgiven 1862.
Första filmatiseringen kom 1907 och har därefter filmats otaliga gånger, i flera länder.
Många utav statisterna är West End stjärnor och många har spelat med i teaterversionen av Les Misérables.
Åtta Oscarsnomineringar 2013: Bästa film, Bästa manliga huvudroll (Hugh Jackman), Bästa kvinnliga biroll (Anne Hathaway), Bästa kostym, Bästa makeup och frisyr, Bästa musik (låt), Bästa scenografi och Bästa ljudmix.
Inget försök att föra över en musikal till filmformatet, utan mer en musikal som blir filmad. Den känslan får jag och visst kan man göra så, men här blir resultatet mindre lyckat. Skådespelarna brister ut i sång i tid och otid och berättelsen stannar upp flera gånger. Och filmen är lååång.
Katastrof att anlita Eddie Redmayne i en bärande roll. Och förvånad att Hugh Jackman gjorde så pass blek insats och blev sopad med golvet i scenerna mot Russell Crowe som överraskade. Anne Hathaway hade sina Oscars-scener och är en stark kandidat till statyetten.
Hade faktiskt väntat mig lite mer kreativitet och lek med fotot, men som sagt var så fick jag intrycket av en musikal rakt av där ridån går ner för att byta ut kulisserna. Men jag gillade Anne Hathaways insats och även scenerna med ”the innkeepers” som gjorde att det blev lite mer energi i filmen. Men filmen som helhet var en besvikelse ska erkännas.
Land: USA
Regi: Kathryn Bigelow
Skådespelare: Jessica Chastain, Kyle Chandler, Jennifer Ehle, Jason Clarke, Mark Strong, Fares Fares
År: 2012
Genre: Drama/Action
Sett: 9/2 2013
Längd: 157 min.
Jakten på Osama bin Ladin följdes av hela världen och höll två amerikanska presidenter sysselsatta i nära ett decennium. I slutändan var det ett litet specialteam från CIA som lyckades spåra honom. Varje detalj i deras uppdrag var höljt i mörker. Även om mycket har offentliggjorts sedan dess är det nu dags för de mest avgörande beståndsdelarna i historien, inklusive den roll som CIA-teamet spelade, att avslöjas för första gången.
Zero Dark Thirty är en militär term där Zero Dark betyder midnatt, men Zero Dark Thirty betyder även ”under the cover of darkness”.
Manuset handlade först om den långa och fruktlösa jakten på Osama Bin Laden. Men då han dödades så skrevs manuset om.
Kathryn Biglows ex-man James Cameron skulle regisserat filmen, men hoppade av för att i stället göra uppföljaren till Avatar.
CIA-chefen Michael Morell gjorde något så ovanligt som att lämna ett uttalande om filmen: filmen ska inte anses som historiskt korrekt utan en dramatiserad berättelse trots att produktionsteamet träffat CIA. Han påpekade särskilt att ingen tortyr användes i jakten på Bin Laden vilket det görs i filmen.
I januari 2013 tillkännagav tre medlemmar från Academy of Motion Picture Arts and Sciences, Martin Sheen, David Clennon och Edward Asner, att de skulle organisera ett officiellt fördömande av filmen för dess tolerans av tortyr.
Fem Oscarsnomineringar 2013: Bästa film, Bästa kvinnliga huvudroll (Jessica Chastain), Bästa klippning, Bästa ljudklippning och Bästa manus.
En på tok för lång film som till största delen bestod av en lång transportsträcka till det avgörande slutet. Jag gillade Bigelows The Hurt Locker (2009), men här har hon ett mindre bra manus och skådespelare att tampas med. Visst gör Jessica Chastain sitt bästa, men sedan har vi t ex Jason Clarke som inte lyckas i sin roll som Dan vilket hade behövts. Överlag saknades starka skådespelare i birollerna som behövts för att lyfta upp det tråkiga manuset. Nerven och tempot saknades för att väcka ens intresse. Hade faktiskt väntat mig lite mer av den här filmen. Ville de prompt skildra verkligheten, med hur CIA jobbar, så kanske de skulle övervägt en dokumentär för som film betraktat lyckades de inte. Intressant dock att de vågade visa att CIA använde tortyr för att få svar på sina frågor.
Alternativ titel: Berättelsen om Pi
Land: USA/Taiwan
Regi: Ang Lee
Skådespelare: Suraj Sharma, Irrfan Khan, Rafe Spall, Gérard Depardieu
År: 2012
Genre: Drama
Sett: 3/2 2013
Längd: 127 min.
Filmen är ett storslaget vackert äventyr om 16-åriga Pi som efter ett skeppsbrott befinner sig som enda överlevande människa ombord på en livbåt mitt ute på Stilla Havet.
Livet på båten blir en kamp för överlevnad och dagar och nätter fyllda av spänning, hopp och förtvivlan. När räddningen till slut kommer är Pi den enda som kan återberätta historien om vad som egentligen hände därute, men frågan är om man någonsin kommer tro honom.
Baserad på boken med samma namn skriven av Yann Martel.
Tobey Maguire filmade sina scener som författaren, men ersattes av Rafe Spall då Ang Lee tyckte han var för känd för att spela en sådan liten roll och det skulle vara distraherande.
86% av scenerna med tigern är det inte en riktig tiger utan CGI som används.
11 Oscarsnomineringar 2013: Bästa film, Bästa foto, Bästa regi, Bästa klippning, Bästa musik (soundtrack och låt), Bästa scenografin, Bästa ljudklippning och mix, Bästa visuella effekter och Bästa manus.
Mycket vacker film tekniskt sett med fotot, CGI:n och den kreativa klippningen. Ang Lee kan det här med det visuella! Även berättelsen tilltalade mig, framförallt det som utspelade sig på havet. Gillar även hur berättelsen knöts ihop på slutet.