Land: Storbritannien

Regi: Joe Wright

Skådespelare: Keira Knightley, Aaron Taylor-Johnson, Jude Law, Matthew MacFadyen, Alicia Vikander, Emily Watson

År: 2012

Genre: Drama

Sett: 17/2 2013

Längd: 129 min.

IMDb

Synopsis

Historien utspelar sig under sent 1800-tal i rysk överklassmiljö och handlar om kärlekens oerhörda kraft, från passionen mellan två äktenskapsbrytare till bandet mellan en mor och hennes barn. När Anna ifrågasätter sin äktenskapliga lycka förändras hennes liv dramatiskt och även hennes familj, vänner och hela omgivning påverkas.

Trivia

Baserad på den klassiska romanen med samma namn, skriven av Leo Tolstoj.

Keira Knightley är den enda som var kvar från förstahandsvalen. James McAvoy, Cate Blanchett, Saoirse Ronan mfl tackade nej till de erbjudna rollerna.

Fyra Oscarsnomineringar 2013: Bästa foto, Bästa kostym, Bästa musik och Bästa scenografi.

Mitt omdöme

Storslaget försök att få till en annorlunda film uppbyggd med teaterkulisser och pampiga scener. Tyvärr fungerar det inte. Tråkigt foto och det blir alldeles för rörigt med de teatraliska scenerna och fokus tas från det som utspelar sig på scen. Joe Wright är ingen Baz Luhrman helt enkelt.

Noll personkemi mellan paret som det skulle spraka om: Keira Knightley och gossen Aaron Taylor-Johnson. Matthew MacFadyen tar i så kostymen nästan spricker. Alicia Vikander gör dock bra ifrån sig, men den som övertygade mest var Jude Law. Och kostymerna och musiken var inte heller så pjåkiga.

Originaltitel: Rebelle

Land: Kanada

Regi: Kim Nguyen

Skådespelare: Rachel Mwanza, Serge Kanyinda, Alain Lino Mic Eli Bastien

År: 2012

Genre: Drama

Sett: 17/2 2013

Längd:

IMDb

Synopsis

14-åriga Komoda berättar för sitt ofödda barnen historien om hennes liv sedan hon gick med i kriget. Allt började när hon som 12-åring kidnappades av gerillan.

Trivia

Oscarsnominering 2013: Bästa utländska film.

Mitt omdöme

Berättelse om 12-åriga Komono som tillsammans med andra barn från byn blir kidnappade av gerillan för att bli soldater. Hemskt ämne med tanke på att det är något som händer i verkligheten. Och början var riktigt bra där de även lyckades väva in det övernaturliga som är en stark ingrediens bland invånarna med spökena hon ser och den starka tron på amuletter. Men något tappades på vägen och jag kände mig oberörd av det som utspelade sig sedan. Berättelsen blev alldeles för lösryckt och t.o.m Jean Claude van Damme hade en liten del i historien… Tråkigt för den hade potentialen att bli en känslomässigt stark film.

Land: USA

Regi: Paul Thomas Anderson

Skådespelare: Joaquin Phoneix, Philip Seymour Hoffman, Amy Adams, Lena Endre

År: 2012

Genre: Drama

Sett: 16/2 2013

Längd: 144 min.

IMDb

Synopsis

Året är 1950, Freddie Quell är en plågad veteran som har spenderat de senaste åren med att dricka och driva runt. Under en berusad natt hoppar han upp på en båt och möter den karismatiske Lanchester Dodd, även känd som ”The Master”. Dodd är den aktade ledaren för en grupp som kallar sig The Cause och bygger upp ett allt populärare trossamfund. Inbjuden till den inre kretsen gör Freddie allt för att följa vägen som utstakats av mästaren.

Trivia

Den första långfilmen på 16 år som spelades in på 65 mm genom att använda Panasonics System 65 kamera. Innan dess var det Hamlet (1996) som spelades in i det formatet.

Liknelsen med Scientologerna och dess grundare, L. Ron Hubbard, är stor. Scientologerna protesterade mycket riktig mot denna film och försökte stoppa den.

Tre oscarsnomineringar 2013: Bästa manliga huvudroll (Joaquin Phoenix), Bästa manliga biroll (Philip Seymour Hoffman) och Bästa kvinnliga biroll (Amy Adams).

Mitt omdöme

Jag gillar fotot och jag gillar skådespelarna. Men vad vill Paul Thomas Anderson egentligen säga med filmen? Jag förstår faktiskt inte. Han lyckas med konststycket att berätta något om… ingenting alls? Grundstoryn finns där med sekten och dess karismatiske ledare (inspirerat av scientologerna), men de lyckades inte bygga vidare på den. Inblandningen av psykiskt störde Freddie fungerade inte alls utan blev bara märklig. Sektledaren Dodd som tar Freddie under sina vingars beskydd. Varför? Homosexualitet eller en utmaning att hela en sargad människa? Ingen som vet. Som sagt var: behållningen med filmen är det fantastiska fotot och skådespelarna, men manuset (och regin) kunde gott ha setts över.

Land: USA

Regi: Sacha Gervasi

Skådespelare: Anthony Hopkins, Helen Mirren, Scarlett Johanssen, Toni Collette, Jessica Biel, Danny Huston

År: 2012

Genre: Drama

Sett: 16/2 2013

Längd: 98 min.

IMDb

Synopsis

”Hitchcock” handlar om en av världens mest inflytelserika regissörer – Alfred Hitchcock.
Filmen kretsar till stor del kring kärlekshistorien mellan honom och hans fru Alma Reville. En relation som ställs på prov under inspelningen av en av Hitchcocks mest kända filmer ”Psycho”.

Trivia

Mördaren Ed Gein (1906-1984) inspirerade till karaktären Norman Bates i ”Psycho” som skrev av Robert Bloch. Han inspirerade även karaktären Jame Gumb (Buffalo Bill) i När lammen tystnar (1991).

Oscarsnominering 2013: Bästa makeup och frisyr.

Mitt omdöme

Helen Mirren äger filmen! Fantastisk skådespelerska. Men filmen som helhet är snudd på ett misslyckande. Spretigt manus (dåligt fokus och märkliga scener som inte förankrades ordentligt), halvdan regi och en Anthony Hopkins som inte klarade av att axla rollen som spänningens mästare. Makeupen får inte godkänt då hans utseende kändes väldigt konstlat. Förutom Helen Mirren så var scenerna med kommande filmen ”Psycho” mest intressant att följa.

Alternativ titel: Fem förstörda kameror

Land: Palestina/Israel/Frankrike/Nederländerna

Regi: Emad Burnat, Guy Davidi

År: 2012

Genre: Dokumentär

Sett: 16/2 2013

Längd: 90 min.

IMDb

Synopsis

Den palestinske lantarbetaren Emad har fem videokameror: en hel och fyra sönderslagna.

Han bor i Bil’in, en liten by väster om Ramallah på Västbanken där den israeliska militären för sex år sedan började bygga en mur tvärs genom det lilla samhället. Men Emad låter sig inte skrämmas till tystnad. Istället har han gjort till sitt kall att dokumentera varje övergrepp från den israeliska armén på film, och inte ens hans frus böner och rädsla för repressalier kan få honom att sluta.

Varje gång militären förstör Emads kamera köper han en ny. Genom kameralinsen får vi se deras son växa upp, bybor arresteras och mördas, och sympatisörer från hela världen komma till Bil´ins hjälp. Ett kraftfullt och personligt tidsdokument om en av modern tids största konflikter.

Trivia

Oscarsnominering 2013: Bästa dokumentär

Mitt omdöme

Protesterna mot barriären i Västbanken sedda genom folket i lilla byn Bil’ins ögon med hjälp av Edmad Burnats kameror. Overkligt att se med en västerlännings ögon och hemskt att se barnen som växer upp i denna tillvaro.

Jag tycker det är en bra dokumentär just för att vi får ta del av en mer personlig vinkel genom bybon Edmads kameralins(er) och eftereffekterna när Israel bebyggde deras mark och satte upp stängsel för att stänga ute dem.

Originaltitel: Não

Land: Chile/Frankrike/USA

Regi: Pablo Larraín

Skådespelare: Gael García Bernal, Alfredo Castro, Antonio Zegers

År: 2012

Genre: Drama

Sett: 16/2 2013

Längd: 118 min.

IMDb

Synopsis

Chile, 1988. För att blidka omvärlden har den sittande diktatorn Pinochet utlovat ett folkval. Ska han sitta i åtta år till – ja eller nej? Några oppositionella på en reklambyrå bestämmer sig för att göra det omöjliga – att försöka slå en motståndare som själv skrivit reglerna och kontrollerar allt. Genom en modern, ungdomlig reklamkampanj ska de få bort Pinochet från makten. 15 tv-minuter varje dag i en månad är allt de har och vågar de egentligen lyckas?

Trivia

Spelades in med samma videoformat som användes i slutet av 80-talet.

Oscarsnominering 2013: Bästa utländska film.

Mitt omdöme

Diktatorn Pinochet styrde i många år i Chile och den här filmen handlar om det uppmärksammade valet där de som inte ville ha kvar Pinochet fick chansen att säga sitt. Mycket snyggt foto som avsiktligt hade sina skönhetsfläckar för att ge sken av att utspela sig under 80-talet med lyckat resultat. Bra skådespelare och ett välskrivet manus som höll mitt intresse uppe i de nära två timmar som filmen varade. Och kampanjsången fastnade direkt hos undertecknad.