A Separation

Originaltitel: Jodái-e Náder az Simin

Svensk titel: Nader och Simin – En separation

Land: Iran

Regi: Asghar Farhadi

Skådespelare: Peyman Maadi, Leila Hatami, Sareh Bayat, Sarina Farhadi

År: 2011

Genre: Drama

Sett: DVD 20/2 2012

Längd: 117 min.

IMDb

Synopsis

Nader vill inte flytta utomlands med sin fru Simin eftersom han måste ta hand om sin alzheimersjuke far. Paret separerar och Nader får ta hand om dottern. Han skaffar en hemhjälp som visar sig vara djupt religiös. Att ta hand om en vårdkrävande äldre man blir problematiskt och när Nader förstår hur hemhjälpen missköter pappan uppstår en konflikt med dramatiska följder.

Trivia

Det mesta av filmen spelades in med handhållen kamera.

Regissörens dotter, Sarina Farhadi, spelar Termeh, den elva-åriga dottern till Nader och Simin.

Oscarsnomineringar 2012: Bästa utländska film och Bästa originalmanus.

Mitt omdöme

Mycket välspelat och välskrivet drama om familjen som splittras och händelserna som sker därefter. Fastän fokus ej ligger på själva skilsmässan så ligger den ändå där och puttrar vid sidan om. Huvudperson blir Nader (väldigt bra och sympatiskt spelad av Peyman Maadi) och jag finner mig fängslad av berättelsen och undrar hur det hela ska sluta egentligen. Bra tempo utan några formsvackor. En sevärd film helt enkelt!

Anonymous

Svensk titel: Anonym

Land: Storbritannien/Tyskland

Regi: Roland Emmerich

Skådespelare: Rhys Ifans, Vanessa Redgrave, Sebastian Armesto, Rafe Spall, David Thewlis, Joely Richardson

År: 2011

Genre: Drama/Thriller

Sett: 18/2 2012

Längd: 130 min.

IMDb

Synopsis

En politisk thriller om vem som faktiskt skrev William Shakespeares pjäser, sett genom intrigerna och striderna om Elizabeth I’s tron.

Trivia

Vanessa Redgrave och Joely Richardson spelar den äldre respektive den yngre drottning Elizabeth. I verkliga livet är de mor och dotter.

Oscarsnominering 2012: Bästa kostym.

Mitt omdöme

En alldeles för lång film med tanke på hur pass oengagerande den var och med dess skiftande skådespelarprestationer. Spretigt manus hjälpte inte heller till. Läser att Roland Emmerich finansierade filmen själv för att slippa inblandning av filmbolagen, men i detta fall undrar jag om det var så klokt beslut…

The Iron Lady

Svensk titel: Järnladyn

Land: Storbritannien/Frankrike

Regi: Phyllida Lloyd

Skådespelare: Meryl Streep, Jim Broadbent, Richard E. Grant

År: 2011

Genre: Drama

Sett: 18/2 2012

Längd: 105 min.

IMDb

Synopsis

En titt på Margaret Thatchers liv med fokus på det pris hon fick betala för makten.

Trivia

Oscarsnomineringar 2012: Bästa kvinnliga huvudroll (Meryl Streep) och Bästa Makeup.

Mitt omdöme

Visst är det Meryl Streep som räddar denna film med sitt – som alltid – magnifika skådespel för själva filmen lider av att den inte riktigt vet vilket ben den ska stå på: ska den berätta om politikern Margaret Thatcher eller privatpersonen? Jag tycker den personliga delen som utspelade sig i nutid var behållningen i filmen (förutom det förstnämnda så klart) och här lyste Meryl Streep extra starkt, bra uppbackad som hon var av den bedårande Jim Broadbent. Men det går inte att komma ifrån att det här är en film som kommer att förpassas till en dammig del i filmarkivet.

Margin Call

Land: USA

Regi: J.C. Chandor

Skådespelare: Kevin Spacey, Paul Bettany, Zachary Quinto, Jeremy Irons, Simon Baker, Stanley Tucci, Demi Moore

År: 2011

Genre: Drama

Sett: 13/2 2012

Längd: 107 min.

IMDb

Synopsis

Vi får följa nyckelpersonerna på en investeringsbank under 24-timmar inför den stundande finanskrisen.

Trivia

J.C. Chandor säger att han skrev ner manuset till berättelsen han haft i sitt huvud i 1,5 år på fyra dagar för att fylla ut tiden mellan jobbintervjuer.

Filmen är en fiktiv berättelse om finanskrisen som uppstod 2008.

Oscarsnominering 2012: Bästa originalmanus.

Mitt omdöme

Jag är inte den som brukar falla för filmer som denna utan brukar se dem mer som ett sömnpiller. Aktier, pengar, siffror, börsen… Hur tråkigt är inte det. Men tack vare skådespelartruppen, och till viss del manuset, så fångades jag av filmen. Jämnt och bra tempo utan större dramatiska utsvävningar och sentimentalitet (tänk Wall Street: Money Never Sleeps). Lite småspännande att få en glimt av kostymnissarnas liv på en bank och hur allt ställs på ända en sen natt.

Midnight in Paris

Land: USA/Spanien

Regi: Woody Allen

Skådespelare: Owen Wilson, Rachel McAdams, Kurt Fuller, Mimi Kennedy, Michael Sheen, Carla Bruni,

År: 2011

Genre: Komedi

Sett: Blu-ray 11/2 2012

Längd: 94 min.

IMDb

Synopsis

Gil och hans fästmö Inez har följt med Inez föräldrar till Paris, en resa som kommer förändra livet för dem alla. Det står snart klart att de alla har olika förhoppningar med resan. Inez är mest intresserad av att shoppa och roa sig. Hos Gil väcker Paris snart glömda minnen och han blir allt mer övertygad om att den väg han valt i livet inte är den rätta för honom. En rad oväntade händelser ställer allting på sin spets och snart är ingenting sig likt.

Trivia

Carla Bruni, som spelar guiden på muséet, är gift med Frankrikes president Nicholas Sarkozy.

Filmen skulle spelats in 2006, men Woody Allen tyckte det blev för dyrt och övergav projektet.

Mitt omdöme

Jaha. Börjar med ett intro som skulle kunna vara taget från vilket reseprogram som helst. Snyggt foto genom hela filmen med varma färger. De olika tidsepokerna var välgjorda med kostymerna, scenografin och musiken. Sedan hade vi de sedvanliga Woody Allen-dialogerna och den sedvanlige Woody Allen-figuren, denna gång i form av Owen Wilsons. Gäsp. Efter 30 minuter var jag redan uttråkad. Det enda som piggade upp mig var när Corey Stoll äntrade scenen som Hemingway – där kan vi snacka om utstrålning och närvaro!

Jag börjar tycka att Woody Allens filmer rullar på i gamla hjulspår för i grund och botten är det samma upplägg och karaktärer. Skillnaden är de olika skådespelarna som anlitas.

War Horse

Land: USA

Regi: Steven Spielberg

Skådespelare: Jeremy Irvine, Peter Mullan, Emily Watson, Niels Arestrup, Tom Hiddleston, Benedict Cumberbatch

År: 2011

Genre: Drama

Sett: 11/2 2012

Längd: 146 min.

IMDb

Synopsis

War Horse är en berättelse om lojalitet, hopp och envishet på den engelska landsbygden under första världskriget.

Pojken Albert och hans häst Joey separeras från varandra när Joey säljs till försvarsmakten och sänds ut till fronterna i första världskriget men Albert ger sig inte utan strid. Trots sin unga ålder ger han sig iväg till Frankrike för att rädda sin kära vän.

Trivia

14 hästar spelade Joey. Den som hade ”huvudrollen”, Finder Key, var densamme som spelade Seabiscuit i filmen med samma namn.

Baserad både på barnboken med samma namn, skriven av Michael Morpurgo, och en pjäs från 2007.

Mitt omdöme

En film som förde mig tillbaka i tiden, till den tid då jag satt fastnaglad framför tv:n och följde Lassie på hennes äventyr. Samma känsla fick jag nu när vi fick följa hästen Joey och hans äventyr som förde honom ut i den vida världen. (Lassie spelades i själva verket av en hanhund och Joey spelades av 17 olika hästar. Men ”huvudskådespelaren” heter Finders Key och spelade även Seabiscuit i filmen med samma namn.)

Mycket vackert filmad och överlag en välgjord produktion. Ta bara scenerna som utspelade sig under kriget som kändes oerhört verklighetstrogna och var riktigt bra gjorda. Minus går till berättelsen om den franska flickan, dåligt spelad av Celine Buckens, som gott kunde klippts bort helt. De borde även haft vett och avslutat i tid, i stället för att dra ut på det vilket ledde till en mer krystad och smått fånigt slut. Men jag gillade filmen!