Rovdjuret

Originaltitel: Predator

Land: USA

Regi: John McTiernan

Skådespelare: Arnold Schwarzenegger, Carl Wheathers, Bill Duke, Kevin Peter Hall

År: 1987

Genre: Action/Sci-fi

Sett: Blu-ray 2/10 2011

Längd: 107 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Dutch har värvats av CIA för att rädda gisslan som hålls tillfångatagen av gerillan i Centralamerika.  Han och hans män stöter på en fiende som är mer fasansfull än något annat på jorden – helt enkelt för att Rovdjuret inte är från denna värld.

Trivia

Originaltiteln var först ”Hunter” och det mesta av filmen spelades in med den titeln. Det var först när effektmakaren Stan Winston kom med i bilden och formade färdigt varelsen som titeln ändrades till ”Predator”.

Jean-Claude van Damme var först Rovdjuret i ”blue screen”-dräkt (i verkligheten en röd dräkt), men hoppade av efter två dagar då han insåg att han inte skulle finnas med i rollistan då han enbart var en ”specialeffekt”. Kevin Peter Hall tog över rollen sedan.

Mitt omdöme

Jag har sett filmen tidigare, dock var det några år sedan, men jag var lite nyfiken på hur den skulle ta sig i blu-ray format. Vad gäller det sistnämnda kan jag direkt säga att jag blev besviken då knappt någon skillnad märktes. Ja visst syntes rynkorna på Arnold i närbild, men för övrigt så var det ganska mediokert. Ok, att det är uppenbart att det tekniska inte är filmens styrka, men ändock. Vissa scener var t.o.m riktigt suddiga och gryniga vilket förvånade mig. Ska låta det vara osagt om det var det här formatet, men jag misstänker att det är så även på DVD. För som sagt var: inget märkvärdigt vad gäller fotot i denna film vilket är synd. Ska tillägga att själva Rovdjuret var bra gjort, men det är tekniken i övrigt som inte imponerar.

Tyvärr har filmen som helhet sjunkit i mina ögon för denna gång tyckte jag det var ganska tråkigt och jag blev inte underhållen för fem öre. Jag blir som alltid smått uttråkad av stridisar som pangar på för fullt och är allmänt tuffa. Dialogen var uselt skriven och skådespelarna inte det bästa. Måste säga att Rovdjuret hade fler ansiktsuttryck än Arnold. :)

Vanishing on 7th Street

Land: USA

Regi: Brad Anderson

Skådespelare: Hayden Christensen, Thandi Newton, John Leguizamo, Jacob Latimore

År: 2010

Genre: Skräck

Sett: Blu-ray 1/10 2011

Längd: 87 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

Ett oförklarligt strömavbrott mörklägger hela Detroit och när solen går upp över staden återstår bara ett fåtal invånare – omgivna av tomma klädhögar, övergivna bilar och långa skuggor.

En liten grupp människor, som inte känner varandra, har överlevt natten och hittar på olika sätt fram till en övergiven bar där det finns mat och dryck. Men allt eftersom dagsljuset försvinner och viskande skuggor omger de överlevande, förstår de att det är mörket som är fienden och de få återstående ljuskällorna är det enda som kan hålla dem vid liv.

Trivia

Brad Anderson har tidigare regisserat bl a Session 9 (2001), The Machinist (2004), Transsibirian (2008). Annars har han mest regisserat avsnitt i tv-serier som The Shield, Rubicon, Treme, Fringe och Boardwalk Empire.

Mitt omdöme

Måste vara det sämsta betyg en film kan få: inte dålig, men fullkomligt ointressant. Orutinerad manusförfattare i kombination med en regissör som bevisligen tacklat av de senaste åren. Åtminstone vad gäller film där det började så lovande med Session 9 och The Machinist, men sedan har det bara gått utför. Fungerar bättre med tv-serier och jag tycker han borde hålla sig till det hädanefter.

Premissen fanns där: mystiska skepnader träder fram vid mörkrets intåg och människor försvinner. Inget att anmärka på CGI:n för dessa skepnader är välgjorda och ger intryck av att vara skräckinjagande, men tyvärr sjabblas det bort ganska omgående med ett dåligt skrivet manus, dåligt uppbyggda karaktärer och en regi som lämnar mycket övrigt att önska. Filmen tuffar på utan att det egentligen händer något. Det står still och det enda som rör sig är räkneverket på blu-ray spelaren. Ok, lite överdrivet, men ni fattar vad jag menar.

Skådespelarna är ok, men visst: även solen har sina fläckar. Thandi Newtons grova överspel när hon anländer till baren är oförlåtligt. Fler irritationsmoment är de logiska luckorna som dyker upp titt som tätt.

Jag hade sett fram emot den här filmen och min frustration är total och jag undrar mest vad de ville säga med denna film? Att det går att få en fet budget från filmbolagen utan att ha något att komma med? Egentligen brukar jag ge liknande filmer en tvåa i betyg för vad gäller den tekniska biten finns inget att anmärka på, men i det här fallet går det bara inte. Filmen är så tråkig och intetsägande att klockorna stannar.