Originaltitel: Hangover

Regi: Todd Phillips

Skådespelare: Bradley Cooper, Ed Helms, Zach Galifianakis, Justin Bartha, Heather Graham, Mike Tyson (as himself)

År: 2009

Genre: Komedi

Sett: DVD 17/9 2011

Längd: 107 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Två dagar innan sitt bröllop så åker Doug och hans tre polare till Las Vegas för att festa loss på en oförglömlig svensexa. Men när de tre marskalkarna vaknar upp med sprängande huvudvärk morgonen efter så är gårkvällen en enda stor minneslucka. Deras lyxiga hotellsvit är fullständigt vandaliserad och brudgummen är försvunnen.

Utan en aning om vad som hänt och med väldigt lite tid på sig så måste trion följa sina dimmiga spår bakåt i tiden. De får gå igenom alla sina dåliga beslut för att komma på var det gick snett och förhoppningsvis hinna få Doug tillbaka till Los Angeles i tid till bröllopet.

Ju mer de upptäcker, ju mer inser de hur illa ute de verkligen är.

Trivia

Inga effekter eller tandprotes användes för Stus saknade tand. Skådespelaren Ed Helms saknar tanden på riktigt så han behövde bara plocka ut den falska tanden som han vanligtvis använder.

En uppföljare planerades redan innan filmen haft premiär. Hangover II hade premiär 2011.

Regissören gjorde en cameo i hisscenen som involverade närkontakt med en kvinna.

Mitt omdöme

Med risk för att börja låta tjatig: komedier och jag är sällan en lyckad kombination då jag är väldigt svårflirtad gällande den genren. Har haft den här filmen liggandes här hemma ett bra tag, men ikväll bestämde jag mig för att ta tjuren vid hornen och se den. Och jag blev glatt överraskad till en början då jag tyckte filmen verkade ha ett bra manus och bra skådespelare. T.o.m vissa skämt och scener som fick mig att dra på mungiporna en aning. Men så kom jag till scenen på polisstationen och mitt intresse sjönk som en tegelsten i vatten… De komiska inslagen blev helt plötsligt sådär extremt överdrivna och jobbiga som de kan bli i dylika filmer och som aldrig faller mig i smaken. Kom på mig att det hände desto intressantare saker ute på nätet än det som utspelade sig i tv-rutan framför mig. Nåja, jag lyckades ta mig i kragen och se färdigt filmen som ryckte upp sig en aning och blev hyfsat uthärdlig.

Jag ska erkänna att jag höll ett extra öga på Bradley Coopers insats i denna film efter att ha sett honom i Limitless och många hänvisar ofta till hans prestation i ”Baksmällan”.  Jag ger honom godkänt och konstaterar att filmens fall får skyllas på manus och regi. För de övriga skådespelarna levererar även de som de skall. Ok, vissa är lite blekare än andra…  Ed Helms tycker jag står för den största karaktärsutvecklingen och sticker ut lite extra. Kan tänkas att jag är extra generös mot skådespelarna av ren tacksamhet för att jag slapp se Ben Stiller eller Adam Sandler som brukar vara standardelement i denna genre…

Styrkan med filmen, i mitt tycke, är den stora frågan ”var är Doug” och vad hände egentligen den natten. Intressant frågeställning i en film av denna genre. Den delen lyckas de få till bra till en början, men sedan tappade de greppet och filmen började halta rejält och blev till en dussinvara.

Regi: Paul Verhoeven

Skådespelare: Arnold Schwarzenegger, Sharon Stone, Michael Ironside, Ronnie Cox

År: 1990

Genre: Sci-fi

Sett: DVD 10/9 2011

Längd: 108 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Vi befinner oss långt in i framtiden. Byggnadsarbetaren Douglas drömmer om att resa till Mars. Han beger sig till en minnesbank där man köpa minnen som implanteras i kroppen. Men någonting går väldigt fel, och Douglas personlighet börjar plötsligt förändras.

Vem är han egentligen? Är han byggnadsarbetaren Douglas eller är han den andra personligheten? Och vad är det egentligen med Mars?

Trivia

Baserad på ”We Can Remember It for You Wholesale”, skriven av Philip K. Dick.

Johnnycab visslar Norges nationalsång. Röstskådespelare är Robert Picardo.

Rob Bottin stod för specialeffekterna. Samma Bottin som 22 år gammal gjorde effekterna i The Thing.

En av de sista storfilmerna från Hollywood som använde miniatyrer i stor skala i stället för CGI och samtidigt en av de första storfilmerna som använde CGI. Det senare var bland annat röntgenapparaten.

Mitt omdöme

Eftersom jag följer tv-serien ”Total Recall 2070″ så blev jag sugen på att se om filmen från 1990 som jag ärligt talat inte kom ihåg så mycket av. Var några år sedan jag såg den.

Intressant handling och genomförandet får godkänt. Väldigt mycket action och massor med våld och blod. Men ändå så blir det inte för mycket som det kan tendera att bli i liknande filmer. Visst fanns det några slagsmålsscener som var utdragna och fick mig att gäspa, men överlag så funkade det bra.

En parentes för ögonen som ploppar ut: går över gränsen som annars finns där vad gäller komiska inslag och blir mest löjeväckande.

Och jag kan bara konstatera det vi alla redan vet: Arnold är ingen skådespelare.

Regi: Steven Spielberg

Skådespelare: Dennis Weaver, Cary Loftin

År: 1971

Genre: Thriller

Sett: DVD 10/9 2011

Längd: 86 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Innan han skrev filmhistoria med hajar, dinosaurier och rymdvarelser med hemlängtan, regisserade en ung Steven Spielberg denna mardrömslika thriller om en oskyldig bilförare som jagas av en illasinnad lastbil.

Trivia

Baserad på novellen med samma namn, skriven av Richard Matheson.

Allt spelades in på plats och tog bara 13 dagar.

Efter att den visats på amerikansk tv förlängde Spielberg den till långfilm. Det var denna som visades på bio i Europa och denna som släppts på DVD.

Mitt omdöme

Äntligen har jag sett filmen som var Spielbergs första kommersiella långfilm (den allra första var dock independentfilmen Firelight (1964) som han gjorde när han var blott 16 år gammal.)

Den spelades in på bara 13 dagar vilket ökar min respekt för Spielberg för det här är inget hastverk direkt. Välplacerade kameror som låter oss hämta andan genom att fokusera på t ex ett stängsel i förgrunden och jakten fortsätter i bakgrunden. Snyggt. Överlag snyggt foto och sköna miljöer med tacksamma färger och ljus. Dennis Weaver är mycket bra i huvudrollen. Det negativa är väl det långsamma tempot i början på filmen och den onödiga scenen med frugan (båda dessa som påverkar mitt betyg), men sedan tar det minsann fart! Och, ska tilläggas, betyget är en stark trea.

Regi: Paul Scheuring

Skådespelare: Adrian Brody, Forest Whitaker, Cam Gigandet, Clifton Collins Jr, Maggie Grace

År: 2010

Genre: Thriller

Sett: Blu-ray 10/9 2011

Längd: 96 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

26 främlingar får chansen att delta i en välbetald studie i mänskligt beteende, där de under två veckors tid ska vistas som fångar och vakter i en simulerad fängelsemiljö.

Trivia

Remake på den tyska filmen, Das Experiment,  som i sin tur baseras på en bok som inspirerats av psykologen Philip Zimbardos experiment på Stanfordfängelset som skedde på 70-talet.

Mitt omdöme

Jag gillar filmer som handlar om hur människors psyke påverkas på olika sätt genom förutsättningarna de ställs inför. Därför väckte denna film min nyfikenhet. Psykologiska experiment: hur lockande är inte det?

Tyvärr får jag lov att säga att jag blev besviken på den enkla och förutsägbara psykologiska aspekten. Det var alltför lätt att räkna ut hur vissa personer skulle reagera över situationen de hamnade i. Trots det så fann jag ändå visst nöje i att se hur det artade sig. Mycket tack vare Forest Whitaker som var styrkan i filmen. Adrian Brody ingav ett blekare intryck och frånvaron av dynamik dem emellan var uppenbar – från Brodys håll.

Vad gäller karaktärerna så var de en svag punkt i filmen: för mycket enmansshow. De andra karaktärerna runt Whitaker/Brody borde fått lite mer utrymme och substans för att öka på spänningen och inte som nu stå som en skock får i bakgrunden. Visst finns det många som beter sig som viljelösa mähän och behöver en ledare, men nog sjutton borde det finnas en eller två till som visar tecken på personlighet? För det fanns ju tecken på det, men de blev överkörda av duon som tog all plats. Till syvende och sist så handlar det ju om ett experiment på en grupp och inte två utvalda personer.

Inget att anmärka på fotot och miljöerna. Men regissören borde ha ”killed his darlings” genom att avsluta tidigare för att undvika djupdykningen som nu blev slutresultatet. När jag summerar hela filmen blir det en svag trea i betyg.

Den tyska filmen vill jag absolut se. Vet att jag hört talas om den tidigare och ville se den då, men som med mycket annat så föll det i glömska.

Regi: Ridley Scott

Skådespelare: Harrison Ford, Sean Young, Rutger Hauer, Edward James Olmos, Daryl Hannah

År: 1982

Genre: Sci-fi/Thriller

Sett: Blu-ray 4/9 2011

Längd: 117 min.

Betyg: 4/5

IMDb

Synopsis

Rick Deckard (Harrison Ford) är på jakt i en futuristisk värld i Los Angeles China Town någon gång i framtiden. Han är en så kallad ’blade runner’, en polis med uppdrag att döda genetiskt framställda replikanter vars enda brott är att de vill vara riktiga människor.

Trivia

Filmen är löst baserad på ”Do Androids Dream of Electric Sheep” skriven av Philip K. Dicks, men titeln kommer från ”The Bladerunner” som skrevs av Alan Nourse. William S. Burroughs skrev ett manus baserad på Nours bok och på ”Blade Runner: A Movie”. Ridley Scott köpte rättigheterna till titeln, men inte till manuset eller boken.

Trots att Philip K. Dick bara såg de första 20 minuterna av filmen innan sin död i mars 1982, så blev han mäkta imponerad och lär ha sagt följande: ”It was my own interior world. They caught it perfectly.” Dock hade varken Ridley Scott eller manusförfattaren David Webb Peoples läst boken.

Hades landskapet i öppningsscenen var små miniatyrer som lystes upp av kilometerlång fiberoptik och 2000 lampor.

En av de första filmerna som fick en version, Director’s Cut, där regissören fick klippa och lägga till borttagna scener. Idag är det standard.

Ridley Scott var aldrig nöjd med ”Director’s Cut” versionen då de fick för lite tid på sig för den. 2007 släpptes i stället den version han anser vara den slutgiltiga klippningen av filmen: Final Cut.

Ridley Scott och Michael Deely sparkades till en början då producenterna inte uppskattade att de överskridit budgeten. Och trots att de återanställde Scott och Deely så behöll de kontrollen över filmen och det var de som ville ha en ”voiceover” och ett lyckligt slut vilket varken testpubliken eller Scott uppskattade.

Mitt omdöme

Blade Runner på blu-ray låter som det ultimata. Och visst är det så. Maken till visuellt godis får man leta efter. Mycket imponerande och bevis på att Ridley Scott kan detta på alla sina 10 fingrar vilket han även visade redan med Alien (1979) som gav samma wow-känsla när jag såg den på blu-ray nyligen. Och detaljrikedomen som flödar i så många scener är helt makalöst. Tekniskt sett är Ridley Scott en mästare. Vad gäller musiken var det fullkomligt lysande att anlita Vangelis som naglade stämningen perfekt med sina svepande, lugna elektroniska toner. Inte alltför vanligt att använda ett sådant soundtrack i dylika filmer och en eloge till de som vågade ta beslutet. Allt detta skulle gjort filmen till en fullpoängare, men så har vi några element som inte riktigt håller samma höga klass…

Handlingen och karaktärerna/skådespelarna är den svagare delen. Inte sagt att de är dåliga, men de förlorar mot tekniken helt klart. Blir lite väl långsamt tempo ibland och ingen av karaktärerna engagerar mig till fullo. Sean Young pryder sina scener, men fångar inte mitt intresse nämnvärt. Harrison Ford känns lite träig, men får trots det godkänt. Rutger Hauer är den som har störst förutsättningar, men det utnyttjas inte till fullo. Edward James Olmos är en riktigt cool snubbe här – ljusår från sin karaktär i BSG.  Och Daryl Hannah… Uppenbart att Tarantino hade denna roll här i tankarna när han skapade Elle Driver och castade henne.

Ska tillägga att jag bara sett filmen en gång tidigare och det var ett bra tag sedan för det var inte så mycket jag kom ihåg ska erkännas.  Nu såg jag Final Cut-versionen, men ska vid tillfälle se de andra för att kunna se vad som plockats bort/ändrats. Verkar som att de flesta föredrar Final Cut-versionen, håller ni med?

Regi: Neil Burger

Skådespelare: Bradley Cooper, Robert De Niro, Abbie Cornish

År: 2011

Genre: Sci-fi/Thriller

Sett: DVD 3/9 2011

Längd: 100 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Tänk dig ett piller som kan förverkliga den perfekta versionen av dig själv – skulle du ta det?

Eddie Morra är en oseriös författare med en seriös skrivblockering. Men när han upptäcker pillret som boostar hjärnaktiviteten med flera hundra procent, förändras allt. Inkom kort lever Eddie high-speed-överklassliv med framgång, pengar och kvinnor i en grad som vida överstiger fantasin. Men framgången har en skuggsida, och snart befinner sig Eddie i större fara än vad ens övermänsklig tankekraft förmår rädda honom ur …

Trivia

Shia LaBeouf skulle ha spelat Eddie, men fick hoppa av då han skadade handen i en bilolycka 2008.

Drogen i filmen, ”NZT-48″, har ett finurligt litet meddelande som säger vad det handlar om. Vänd på det så får du ”84-TZN” = Ate for teasin (teasing).

Mitt omdöme

Bradley Cooper spelar huvudrollen som Eddie Morra, en författare med skrivkramp, som får chansen att ta ett sådant piller och gör det. Hans liv förändras helt och så även det visuella då en varm, gul färg läggs till i fotot för att symbolisera det nya livet. Inget anmärkningsvärt där för det är ju allmänt vedertaget i filmskolan att använda olika färgskalor/filter för att visuellt förstärka/förändra något i scenen. Något som dock är anmärkningsvärt är vad Eddie använder sin ’nyfunna’ intelligens till: att tjäna pengar. Visst kan man se det som en känga till dagens samhälle, men här i filmen tycker jag det mest blir en gäspning. Får intrycket av idétorka hos manusförfattaren. Nog kunde de hittat på något bättre. Tekniskt sett så gör de ett bra jobb, men tycker gott de kunde lekt lite mer med kameravinklar och effekter för att lyfta det visuella än mer. Bradley Cooper är ok, men inte så värst övertygande som loser.

En godkänd film, men jag tycker manuset kunde ha piffats till lite mer. Förutsättningarna fanns för att få till en riktigt intressant och spännande historia som verkligen utmanar (och leker) med våra sinnen. Intentionerna fanns där för att göra en smart film, men tyvärr nådde de inte riktigt fram.