Regi: Samuel Bayer

Skådespelare: Jackie Earle Haley, Kyle Gallner, Rooney Mara, Thomas Dekker, Kellan Lutz, Clancy Brown

År: 2010

Genre: Skräck

Sett: 12/1 2010

Längd: 92 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

Ett gäng tonåringar i förorten har en sak gemensamt: de jagas alla av Freddy krueger, en förfärligt vanskapt mördare som jagar dem i deras drömmar. Så länge de håller sig vakna, så kan de skydda varandra… men när de sover finns det ingenstans att fly.

Trivia

Remake på A Nightmare on Elm Street (1984).

Från början var filmen tänkt att bli en prequel, men den idén slopades.

Första filmen i franchisen där Robert Englund inte spelar rollen som Freddy Krueger.

Regissören Samuel Bayers långfilmsdebut. Tidigare har han gjort musikvideos.

Mitt omdöme

Ja, vad kan jag säga mer än att de kunde gott sparat pengarna och låtit bli denna remake. Det stora felet med filmen är avsaknaden av spänning och vad är en skräckfilm utan den ingrediensen? Nej, precis. Skådespelarna då? Nja, är väl som skådespelarna brukar vara i en highschool film… Några är väl bra och några är… mindre bra. Någon att hålla ögonen på är Rooney Mara som här spelar rollen som Nancy. Ser fram emot att se henne i en film där hennes talang kommer bättre till användning. Jackie Earle Haley är ingen Robert Englund (som för alltid kommer att vara Freddy Krueger vare sig han vill det eller inte) och jag kan inte för mitt liv förstå vem som fick idén att digitalisera hans röst för att göra den mer ”övernaturlig” som jag läste någonstans. Låter inte klokt. Och inte såg det så imponerande ut heller hans makeup/CGI (halva ansiktet fixade de till med datorns hjälp).

Nej, det här är en film man gott klarar sig utan.

”He always takes one”

Regi: Marcus Dunstan

Skådespelare: Josh Stewart, Michael Reilly Burke, Andrea Roth, Juan Fernandéz

År: 2009

Genre: Skräck

Sett: DVD 12/1 2011

Längd: 86 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

”The Collector” är berättelsen om allt-i-allon och före detta straffången Arkin, som desperat försöker återbetala en skuld till sin före detta fru genom att göra inbrott i sin nya arbetsgivares hem. Dessvärre för Arkin har en mycket värre fiende gjort anspråk på fastigheten – och familjen. I takt med att sekunderna tickar mot midnatt blir Arkin en motvillig hjälte. Han är fångad av en maskerad ”Collector” i en labyrint av dödliga uppfinningar samtidigt som han försöker rädda den familj som han kom för att stjäla ifrån.

Trivia

Regissören Marcus Dunstan, som även varit en av dem som skrivit manus till filmen, har skrivet manus till några av Saw-filmerna.

Mitt omdöme

Den skrämmande inledningen som går över till en solig dag på landet där ett stort hus håller på att renoveras är vid första blicken som två olika filmer. Men snart vävs de två ihop och vi förstår sambandet. Vad som skulle bli ett enkelt inbrott förvandlas snart till en mardröm för inbrottstjuven.

Katt- och råtta leken genom rummen i huset är snyggt genomförd och en riktig nagelbitare. Självklart förs tankarna till Saw-filmerna med dess fällor och blodbad, inte så konstigt med tanke på att de har manusförfattare gemensamt… Bra spel av Josh Stewart i huvudrollen (väldans vad han påminner om Sean Penn). Passande musik, men mer skrämmande är när den tystnar i vissa scener… Ruggigt värre.

Tyvärr tappas mycket av spänningen på vägen mot slutet och blir alltför förutsägbar. En skön twist hade jag inte tackat nej till.

Time is running out for Paul Conroy.

Regi: Rodrigo Cortés

Skådespelare: Ryan Reynolds

År: 2010

Genre: Thriller

Sett: 12/1 2011

Längd: 95 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Paul Conroy är en amerikansk entreprenör för ett multinationellt företag och kör köksutrustning i Irak. Efter att konvojen blivit attackerad av irakier vaknar han upp levande begravd i en kista. Med bara en tändare och en mobiltelefon är det en jakt mot tiden för att komma ifrån dödsfällan.

Trivia

Filmad på 17 dagar i en studio i Barcelona.

Sju kistor användes.

Telefonnumret till FBI:s lokala kontor i Chicago som nämns är det riktiga numret.

Mitt omdöme

Paul Conroy blir levande begravd och det är  inte bara väggarna i kistan han stångar sig blodig mot, utan även myndigheternas byråkrati som när han hamnar i FBI:s växel. Hur väl känner man inte igen dessa miljontals val man måste göra i en telefonväxeln innan man får tala med – förhoppningsvis – rätt person? Galet!

Rodrigo Cortés lyckas faktiskt få ihop en film som utspelar sig i ett väldigt begränsat utrymme med endast en skådespelare i fokus och få den intressant. Inget att anmärka på kameraarbetet och ljussättningen som borde ha varit en mindre utmaning att få till. Ära ska Ryan Reynolds även ha för sin prestation för han förmedlar verkligen alla känslor som hans karaktär ställs inför. Och Cortés ökar på klaustrofobin genom att suga in oss i filmen genom att låta bilden vila i mörker emellanåt där enda ljuden är Reynolds andetag och hans famlande efter tändaren eller krafsande när han letar efter något. Av förståeliga skäl så har Cortés lagt in lite rekvisita till den instängde för annars hade det blivit närt på omöjligt att göra en film av det. Och användandet av mobilen ökar bara vår känsla av Pauls hopplösa situation: han har kontakt med omvärlden, men han kan inte tala om var han är. Inga ledtrådar what so ever finns till buds. Räddningen finns ett samtal bort, men…

Filmen lyckas befriande nog hålla sig neutral och tar inte någons sida. Ja, förutom Paul Conroys då. Tydligt att det inte är en amerikan bakom spakarna för då hade patriotismen fått lysa igenom, det är jag helt övertygad om. Jag menar: USA, Irak, terrorister och gisslan… Däremot ges en känga till politiken som finns bakom kulisserna.

Visst fanns det slarv med rekvisitan i vissa scener, som när Paul lägger ficklampan bredvid sig men i nästa klipp har han den i munnen. Lite klantigt kan jag tycka att de inte tog sig tid att rätta till dem. Jag menar, så många element och miljöer hade de ju inte att hålla reda på direkt…

Det här är en film som ska ses på en stor bioduk och inte hemma på en mindre skärm. För mycket av den klaustrofobiska känslan går tyvärr förlorad i ett mindre format. Kan jämföra med filmen The Descent (2005) som jag först såg på bio och sedan såg om hemma. Inte alls samma obehagliga känsla uppstod hemma. Och visst, filmen är inte lång, men hade ändock kunnat kortas ner en aning för att behålla det kompakta formatet.

Regi: Jean Pierre Jeunet

Skådespelare: Dany Boon, André Dussollier, Nicholas Marié, Dominique Pinon

År: 2009

Genre: Komedi

Sett: DVD 11/1 2011

Längd: 100 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Bazil har inte haft det lätt i livet. Han förlorade redan som liten sin far, som dödades av en landmina i Algeriet. Själv blir han skjuten i huvudet av misstag på sitt arbete som videobutiksanställd. Om läkarna opererar bort kulan är risken stor att han för evigt förlorar förståndet, om de låter den sitta kvar är risken stor att han en dag faller ihop död på gatan. De väljer det senare alternativet för att gehonom någon form av livskvalité, om än begränsad.

Efter sin sjukhusvistelse är han utblottad och ensam Tillsammans med en grupp udda individer som också hamnat utanför samhällets skyddsnät bor han på ett skrotupplag intill två konkurrerande vapenindustrier. Båda företagen har förstört hans liv och vår hjälte bestämmer sig för att ingripa i mänsklighetens namn.

Trivia

Originaltitel: Micmacs à tire-larigot

Mitt omdöme

Jean Pierre Jeunet har sin egna sköna stil och hans hantverk märks av även i denna film. Snyggt filmat med varm gultoning som genomsyrar fotot och som alltid i hans filmer udda och lustiga karaktärer. Tydlig flirt med stumfilmen och Charlie Chaplin i synnerhet.  Men det är framförallt storyn och karaktärerna som inte fångar mig och jag får problem med att hålla intresset uppe. Väldigt enkel story där karaktärerna blir till karikatyrer och de komiska inslagen blir lite väl barnsliga för mitt tycke. Jag ska inte sticka under stol med att jag är väldigt svårflirtad vad gäller komedier och den här lyckades inte roa mig.