My Name Is Bruce

my-name-is-bruce

Betyg: 3/5

Regi: Bruce Campbell

Skådespelare: Bruce Campbell, Grace Thorsen, Taylor Sharpe, Ted Raimi

År: 2007

Genre: Komedi/Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0489235/

Sett: 14/3

Några ungdomar väcker en demon, Guan-Di, till liv på en kyrkogård i den lilla staden Gold Lick. Demonen är den kinesiska krigets Gud och beskyddare av de döda. Hans uppgift blir att göra upp med dem som begått överträdelse mot graven, inklusive alla släktingar till den skyldige. Detta innebär att det gäller hela Gold Lick… Jeff, som är den enda överlevande efter mötet med Guan-Di på kyrkogården,  beslutar sig för att kidnappa sin idol Bruce Campbell, en b-filmshjälte, som får det ädla uppdraget att rädda staden från demonen.

Charmigt och underhållande om B-filmsskådespelaren Bruce Campbell spelad av… Bruce Campbell. Gillar verkligen ironin och självdistansen som denna man har. Tyvärr har jag inte sett så många av hans filmer så jag kan tänka mig att många skämt och gliringar går mig förbi. Men trots det så fungerar det alldeles utmärkt för en b-film känner man alltid igen när man ser en! Och jag fullkomligt älskar hur de gjort den med glimten i ögat.

En story där Bruce får rycka in och hjälpa staden Golden Lick som har problem med demonen som har ihjäl befolkningen. Så roligt att se hur självsäkert han beter sig då han tror att det är en födelsedagspresent från hans manager, spelad av Ted Raimi. Och förändringen som sker då han inser att det är ingen man i gummidräkt som han ska besegra… haha.

Filmen bjöd på många goda skratt och fniss, som t ex den här repliken levererad av the man himself: ”Next time you leash a demon, please call that Buffy chick”.

Fin bonus är country gubbarna som sjunger ”Guandi is his name”. En skön liten trudelutt som verkligen fastnar.

Outlander

Outlander

Betyg: 2/5

Regi: Howard McCain

Skådespelare: James Caviezel,  Sophia Myles, Jack Huston, John Hurt

År: 2008

Genre: Äventyr

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0462465/

Sett: 13/3

Kainan, en man från en annan värld kraschlandar på jorden med sin märkliga farkost, mitt under vikingatiden. Men han kommer inte ensam. En fruktansvärd varelse vid namn Moorwen kommer honom tätt i spåren och förintar allt i sin väg i jakt på rymdfararen. Kainan lyckas till slut liera sig med vikingarna och avancerad teknologi möter nu järnålderns primitiva teknik i kampen mot monstret.

Det här är den första filmen där fornnordiska talas. McCain använde en isländsk professor som hjälpte till att översätta dialogen och lärde skådespelarna att tala det gamla språket.

Karl Urban skulle spelat Kainan, men då produktionen försenades gick han över till en annan vikingafilm, Pathfinder (2007).

Språket som talas av Kainan och datorn i början av filmen är i själva verket isländska som det talades på 1300-talet. Här följer deras dialog:

Kainan frågar: ”Staður” (=Plats). Datorn svarar: ”Stadhur: Noreg, taeknistig: Jarnold” vilket betyder ”Plats: Norge, Teknologi: Järnåldern”.

Kainan frågar: ”Leita skips” (Sök skepp). Datorn svarar: ”Leita….engin skip fundust”vilket betyder ”Söker – inga skepp funna”.

Kainan säger: ”Senda merki” (vilket egentligen betyder ”skicka signal” men översätts som  ”språk”). Datorn svarar: ”saeki talmal: norrænu” vilket betyder ”Laddar dialekt: Fornnordiska”.

När Kainan har begravt sin vän säger han: ”Far vel, herra” där undertexten säger ”Sov gott, herrn” men korrekt vore ”Farväl, herrn”.

Smått underhållande film om utomjordingen som landar på Jorden, men snabbt hittar sin plats bland folket och blir den som styr och ställer då de tillsammans ska få fast monstret som gäckar dem. Och naturligtvis finns en tjej med i bilden…

Skådespelarna? James Caviezel tycker jag känns en aning stel och blek.  Sophia Myles är ok, men jag saknar glöden mellan dem. Fast å andra sidan så är det här ingen film som kräver någon större insats av skådespelarna… Men jag kan inte låta bli att fråga vad John Hurt har att göra i den här filmen? Är han i så desperat behov av pengar eller börjar omdömet spela honom spratt?

Mest fascinerande var jag av hur många monster som fick plats i hans rymdskepp för det var ju ett gäng som härjade på planeten… Ha ha.

Jag kan hålla med många som ser en liknelse mellan filmen och framförallt Predator, Alien och Apornas planet. Beowulf har även nämnts, men den har jag ej sett så det lämnar jag osagt. Nåja, det här är en film som inte kräver någon större hjärnverksamhet och är perfekt när man vill ha underhållning för stunden när man ligger i soffan och slöar.

Logorama

Logorama

Betyg: 5/5

Regi: François Alaux, Hervé de Crécy

Röster: Bob Stephenson, Sherman Augustus, Aja Evans m.fl

År: 2009

Genre: Animerad kortfilm

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1563725/

Sett: 12/3?

Konsumtionskritik för iPodgenerationen. Två hårdkokta Michelinsnutar jagar Ronald McDonald i vansinnesfärd som tar oss genom ett pastellfärgat popkollage, dekorerat med produktplaceringar – som om Michael Bay skulle utmana Disney under en syratripp.

Vann en Oscar 2010 för Bästa animerad kortfilm. 16 minuter lång.

Skapad av den franska animationsgruppen H5 som består av François Alaux, Hervé de Crécy och Ludovic Houplain.

Åtminstone 2000 (!) logotyper användes enligt Hervé de Crécy.  Anledningen till att de valde Ronald McDonald som skurken är för att det är ju ganska vanligt att clowner är bad guys i filmens värld: bankrånare och se bara på Jokern i Batman.

Sanslöst snyggt gjord kortfilm där de på ett smidigt och naturligt sätt vävt in ett gäng kända loggor. Helt otroligt att de fått igenom (eller att ingen protesterat) mot användningen av alla logotyperna och i synnerhet Ronald McDonalds barnfigur som här utmålas som skurk. :O

Rekommenderar den varmt! Se den på Vimeo.

Död snö

dod.sno

Betyg: 2/5

Originaltitel: Død snø

Regi: Tommy Wirkola

Skådespelare: Vegar Hoel, Stig Frode Henriksen, Charlotte Frogner

År: 2009

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1278340/

Sett: 11/3

En gammal ondska ligger gömd under snön i den norska fjällvärlden sedan Andra Världskriget. För sex ungdomar som sett fram emot en härlig skidsemester förvandlas tillvaron till en levande mardröm när de hotfulla skuggorna utanför deras ensliga stuga plötsligt tar form. De är nazister. Och zombies. Och de är förbannade!

Först skulle filmen heta Rød Snø som en hyllning till den svensk/norska mini-serien med samma namn.

Manus av Tommy Wirkola och Stig Frode Henriksen.

Blod, inälvor (i synnerhet tarmar), amputering, motorsåg, grenar… allt ackompanjerat till klatschig musik.

Måste säga det med en gång: riktigt underhållande dålig film!  Jag väljer att tolka det som att de gjort filmen med glimten i ögat. Sedan hjälpte det till att jag hade en vän som jag kunde skratta åt eländet med.

Två snygga scener fanns det dock: inledningen som jag gillade hur den var filmad med ljuset och kontrasterna. Sedan scenen med karln i tältet som hör något och går ut. Riktigt läckert gjort med ljuset och längst bort ser man en figur. Förstärker den otäcka känslan på ett snyggt sätt.

Resten då? Well… Många utomhusscener där det var uppenbart att de använt alldeles för starkt ljus vilket resulterade i studiokänsla. Smyckeskrinet som de öppnar och ljuset från den som lyser upp deras ansikten… What? Föga upphetsande handling som följde regelboken vad gäller skräckfilm. Bl a du ska inte ha sex för då dör du och stå ALDRIG vid ett fönster…. Emellanåt uselt skådespel, framförallt från han med skotern. Minns inte hans namn nu. Jo sen störde jag mig ganska mycket från ljuden som nazi zombisarna gav ifrån sig. Men de har lyckats bra med makeupen för nazi zombisarna i alla fall.

Bright Star

Bright Star

Betyg: 2/5

Regi: Jane Campion

Skådespelare: Ben Whishaw, Abby Cornish, Kerry Fox, Paul Scneider

År: 2009

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0810784/

Sett: 7/3

. Informationen är tagen från discshop.se! Leverans nästa dag om du beställer före 16.00

Jane Campion står både för manus och regi i denna film om kärleken mellan poeten John Keats och Fanny Brawne som utspelar sig i 1800-talets England. Bright Star är en dikt han skrev för henne.

En film för poesi älskare? Mycket uppläsande av dikter i tid och otid. Inget fel i det kan tyckas, men jag känner ingen gnista och ibland passar det helt enkelt inte in. Passionen mellan kärleksparet lyser med sin frånvaro. Tråkigt foto, modern känsla både i karaktärer, skådespelare och vissa miljöer (som t ex Italien). När jag ser skådespelaren som gestaltar Keats kan jag inte låta bli att tänka på bröderna Gallagher från Oasis, ha ha. Bäst i filmen får jag nog lov säga är Keats vän, Brown, som när han gör entré bidrar med viss energi till en i övrigt oengagerande film. Kan påpeka att det generösa betyget kommer sig av att det i alla fall började lite intressant…

The Cove

The Cove

Betyg: 5/5

Regi: Louie Psihoyos

År: 2009

Genre: Dokumentär

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1313104/

Sett: 7/3

The Cove inleds i Taiji, Japan, där den före detta delfintränaren Ric O’Barry vill ställa saker och ting till rätta efter att på 60-talet fångat och tränat de fem delfiner som spelade huvudrollen i Tv-serien Flipper. O’Barrys nära relation till dessa delfiner skapade en fascination för havets däggdjur och ledde till en radikal förändring av hans liv.

En dag insåg han att känsliga, intelligenta och självmedvetna djur som är perfekt anpassade till ett liv i havet aldrig mer borde få fångas av människan. Denna övertygelse tog honom till Taiji, en stad som verkar ha skapats enkom för de lekfulla delfinerna längs den japanska kusten. Men i en otillgänglig, glittrande vik omgiven av taggtråd och ”Tillträde Förbjudet”-skyltar, utspelas den mörka verkligheten. Det är här som Taijis fiskare ger sig ut på jakt i skydd av mörkret, drivna av miljarderna från delfinunderhållningsindustrin och den ljusskygga handeln med kvicksilverförgiftat delfinkött. Arbetet är så motbjudande och konsekvenserna för den mänskliga hälsan så långtgående, att de inte skyr några medel för att hemligheten ska förbli bevarad.

O’Barry slår sig ihop med filmskaparen Louis Psihoyos och organisationen Ocean Preservation Society för att ta reda på vad som verkligen pågår i den lilla viken, och varför det angår hela världen.

Regissören och delfinfantasten Luc Besson har distribuerat The Cove i Frankrike och är väldigt engagerad i filmen. Fler kändisar som stödjer filmen är bl a Hayden Panettiere, Ben Stiller, Ken Olin, Bill Pullman, Liev Screiber, Michael Moore och Coldplay.

Kernel Optical, f d Industrial Light and Magic Model Shop, tog fram speciella kamouflerade kameror som såg ut som stenar som hjälpte till att filma vissa scener i filmen.

Vann Oscar för Bästa dokumentär 2010.

En Oscarsnominerad dokumentär som tar upp frågan om slakten på delfiner som årligen sker i Taiji, Japan. Fakta: 23 000 delfiner dödas varje år i Japan.

Taiji, Japan är den största försörjaren av delfiner till hela världen. $150,000 per delfin är förtjänsten. Money talks.
Från september till mars jagas delfiner. De tvingar in delfinerna in i en inhägnad bukt där de väljer ut de delfiner de vill ha levande, resten tvingar de in i en mindre bukt bakom klipporna där de slaktar de som blir över.
Teamet kämpar för att lyckas fånga vad som försiggår bakom klipporna men det är inte det lättaste då området (och även de) är under bevakning. Till slut lyckas de en natt placera ut dolda kameror som visar den brutala och grymma slakten. Ja, jag skriver brutal och grym för det är vad det är. Själv klarar jag inte av att se hur de långsamt, en efter en, har ihjäl delfinerna som i panik försöker komma undan. Vattnet blir klarrött av allt blod. Mikrofoner under vattnet förstärker känslan när vi hör hur de låter. Och hur de en efter en tystnar. Fruktansvärt. Riktigt plågsamt att se och höra. Men ändå ack så viktigt att öppna ögonen hos folk, göra alla medvetna om att detta är något som verkligen pågår i detta nu. Så känslosamt och jobbigt att se att jag fick ta en paus här och hämta andan och torka tårarna.

Ytterligare en jobbig scen som visas: Gripande och extremt känslosamt när de visar en dödligt sårad delfin som lyckas ta sig ut från slaktområdet och snabbt försöker simma mot dem, med blodet forsande, tills den till slut inte orkar mer, ger upp och sjunker. Det är mer än jag klarar av och tårarna rinner i sorg och frustration. Var faktiskt tvungen att ta en paus även här.

Fiskarna erbjuds pengar av teamet för att inte fånga delfinerna, men får till svar att det inte handlar om pengar. Det handlar om ’pest control’. Regeringen säger att delfinerna äter upp all fisk så beståndet måste hållas nere…

Ric Barry jobbade på SeaWorld och var den som tränade delfinen Flipper, som alla säkert hört talas om? Efter att filmkarriären var slut flyttades Flipper till en liten bassäng. En produkt som inte längre behövdes. Ric säger att vändningen kom när Flipper dog. Bara gav upp som Ric säger. Efter det bestämde han sig för att ägna sitt liv åt för att alla delfiner skulle få leva kvar i det fria. Som han själv säger: han ägnade 30 år att bygga upp det här och nu ägnar han 30 år att riva det. Säger själv att han var alldeles för naiv som inte förstod hur delfiner i fångenskap har det. T ex får delfinerna medicin då de får magsår pga stress. Känsliga för ljud och i fångenskap som på Sea World är de omgivna av en högljudd publik vilket ökar stressen.

Ja, som ni alla förstår så är det här en känslostark film. Och en pärs att se för någon som mig som inte klarar av att se djur fara illa. I synnerhet dessa fantastiska och intelligenta djur som säkert är medvetna om vad som sker. Samtidigt så vill jag inte blunda för vad som verkligen sker ute i världen så jag tvingade mig själv att se den. Och faktum är att den är ganska lugn att se till en början då de mest ger oss bakgrund och fakta. Sen när de väl kommer in på själva slakten…Well, då börjar det riktigt jobbiga. Och som jag skrev så klarade jag inte riktigt av att se allt utan fick vända bort blicken.
Något annat jag även har svårt är att se vilda djur i fångenskap, därav anledningen till att jag aldrig går till en djurpark. Blir alldeles för ledsen att se alla dessa vackra djur instängda på en sådan liten yta. Deras naturliga beteende nedtryckt. Usch ja.

Nu är jag i starkt behov av en kaffepaus för jag är känslomässigt helt utmattad ärligt talat.