Betyg: 4/5
Regi: Quentin Tarantino
Skådespelare: Brad Pitt, Eli Roth, Christoph Waltz, Diane Kruger, Mélanie Laurent
År: 2009
Genre: Action/Drama
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0361748/
Sett: Blu-ray 23/1
Under det första året av den tyska ockupationen av Frankrike tvingas Shosanna Dreyfus bevittna avrättningarna av sin familj, ledda av nazistöverste Hans Landa. Shosanna lyckas fly och beger sig till Paris där hon skapar sig en ny identitet som biografägare.
På annat håll i Europa arrangerar löjtnant Aldo Raine, med hjälp av en grupp judiska amerikaner, en serie snabba och chockerande hämndaktioner mot tyskarna. Gruppen, som blir känd hos fienden som ”the basterds”, möter den tyska skådespelerskan tillika spionen Bridget von Hammersmark och de förenas i målsättningen att störta ledarna för det Tredje riket. Fler öden sammanstrålar bakom en biografridå i Paris, där Shosanna skissar på en egen hämndplan…
Quentin Tarantinos tanke var att göra en krigsfilm och en spagettivästern och kalla den för ”Once Upon a Time in Nazi-Occupied France”. Så blev det ju inte med titeln, men första kapitlet döptes till det. Han började med manuset innan Kill Bill, men då han ej lyckades komma på ett bra slut tog han en paus och gick över till att filma Kill Bill i stället. Kan tillägga att han jobbade med manuset till denna film i ca 10 år innan han kom till skott!
På frågan om felstavningen av titeln sa Quentin följande: ”Here’s the thing. I’m never going to explain that. You do an artistic flourish like that, and to explain it would just take the piss out of it and invalidate the whole stroke in the first place.”
Eli Roth, som även spelar med i filmen, regisserade filmen i filmen, ”Nation’s Pride”. Tarantino blev så nöjd så Roth fick ytterligare en dag på sig. Totalt blev det 5.30 minuters filmklipp och tanken var att ge en känsla av en långfilm i stället för en kort film vilket de lyckades bra med tycker jag. Kan tillägga att hela den filmen finns med på blu-ray utgåvan, jag har dock ej sett den än.
Överlag är det mycket tanke bakom allt, som vanligt när det gäller herr Tarantino, t ex finns det en anledning varför vissa karaktärer heter som de heter. Wilhelm Wickim, för att nämna en, är en hyllning till regissörerna Georg Wilhelm Pabst och Bernhard Wicki. Han lägger även tid på att rekvisitan ska vara korrekt, t ex en propaganda poster i filmen för ”Stolz der Nation” som stämmer överens med hur sådana såg ut i Tyskland vid den tiden.
I en scen nämner Shosanna Lillian Harvey vilket får Goebbels att gå upp i taket och skriker att aldrig nämna det namnet igen. Anledningen är att Lillian Harvey 1939 fick fly från Nazi-Tyskland efter att ha hjälpt den judiske koreografen Jens Keith att fly till Schweiz.
Filmen är 3 tim 10 min, men klipptes ner till ca 2 tim 33 min inför första visningen.
Förtexterna gör mig lite fundersam och jag har inte riktigt bestämt mig vad syftet är med dem. Anledningen är att det används fyra olika typsnitt (titeln inräknad) och någon tanke bakom detta borde finnas. Kanske helt enkelt för att visa de olika genren som filmen är? Eller så tyckte de bara det var snyggt… Får nog fundera lite till.
I öppningsscenen, då nazisterna anländer till LaPadites gård, hör vi tonerna av Beethovens ”Für Elise” som passar riktigt bra då den handlar om Elise som ingen vet vem det var och här i filmen har vi Shosanna som ändrar sin identitet för att ingen ska få reda på vem hon egentligen är. Älskar när de gör sånt här!
Musiken i filmen är överlag riktigt bra, härlig mix som passar så bra in. Som scenen där the Basterds har fångat några tyskar och handlingen lyfts fram till tonerna av mexikansk western. Shosanna som sitter i restaurangen då Hans Landa gör entré och det känslosamma mötet förstärks av den skrämmande och tempofyllda musiken som användes i ”Entity”, en klassisk skräckfilm från 1981. Och favoritscenen där Shosanna gör sig i ordning inför den stora premiären ackompanjerad av David Bowies ”Putting Out Fire” – ah, så bra! Inte bara musiken som passar bra utan även alla röda detaljer som ger en vink om blodbadet som komma skall: makeupen är en krigsmålning (förstärks då hon först drar rouget som raka streck över kinderna), röd klänning, rött läppstift, rouget, dricker rött vin och i bakgrunden den röda färgen i nazi-flaggan. De väver ihop scenen mycket bra då de parallellt visar hennes förberedelser inför premiären där även en privat inspelad film ingår…
En eloge till Tarantino som låter tyskarna prata tyska och fransmännen prata franska. Även att han använder skådespelare med tyska respektive franska som modersmål. Är så löjligt med engelska filmer där t ex tyskar pratar engelska med tysk brytning sinsemellan. Lite kul med skådespelarna som t ex Diane Kruger som kämpat för att slipa bort sin tyska accent från engelskan, men här får hon ta ett steg tillbaka och plocka fram den igen – kan inte vara lätt för hjärnan att ställa om sig 
När jag ändå var inne på språk så kan jag passa på att nämna att jag tyckte de gjorde en smidig övergång från franska till engelska i öppningsscenen. I stället för att bara helt plötsligt gå över till engelska säger Hans Landa till Perrier LaPadite att han tömt sitt franska ordförråd och är det ok om de övergår till att prata engelska? Snyggt!
Mélanie Laurent är alldeles strålande som Shosanna! Tycker verkligen hon förtjänar en Oscarsnominering för sin prestation för den är helt outstanding i mitt tycke. Med små medel får hon fram så mycket i sin karaktär: alla känslor som visas i hennes ögon, ansikte och kroppshållning. Hon ÄR Shosanna, flickan som överlevde dödsskjutningen av hennes familj, hur hon byggt upp ett nytt liv men aldrig glömt vad som hänt och vem som gjorde det mot henne. Hennes första möte med Fredrick Zoller, en filmentusiast som spelar huvudrollen i ”Nation’s Pride” som i sin tur handlar om hans framgång som krypskytt, får konsekvenser som hon föga anar. Daniel Brühl gör ett bra jobb som Zoller där han får fram karaktärens olika sidor: pojken som älskar film och blir förälskad i en fransyska, soldaten som känslokallt skjuter ihjäl folk och mannen som gör en tvär vändning i sin personlighet då något går honom emot (mycket olustigt då det kommer så abrupt). Gillar scenen där han sitter i biosalongen och skakar på huvudet när filmduken visar någon scen där han prickskjuter människor från ett torn. Här kan man tro att han tycker det är obehagliga scener, men jag tolkar det som att han skakar på sitt huvud åt sin egen skådespelarprestation.
När Brad Pitt gör sin entré som ledare över the Basterds, Lt Aldo Raine, slår det mig att han påminner väldigt mycket om Marlon Brando som Gudfadern! Lustigt. Avsiktligt eller inte? Jag kan inte tänka mig det. Eller? Tyvärr tycker jag inte han gör en 100%-ig skådespelarprestation vilket gör att handlingen med det här gänget, som ändå har en stor roll i filmen, inte görs rättvisa vilket i sin tur drar ner både helheten på filmen och mitt betyg. Tror det beror på att han pratar alldeles för hurtigt så det blir en aning tillgjort.
Tycker nästan synd om tysken som överlever mötet med the Basterds där Aldo säger åt honom att förklara för de andra att anledningen till att han fick leva var för att skicka en hälsning till tyskarna för att de ska veta vad som väntar dem. När tysken möter Hitler, som vill träffa den som överlevde och framförallt träffade den ökända Bear jew, får han höra att han ska säga att han överlevde ett bakhåll som tyskarna hamnade i. Stackarn, får han inte berätta sanningen till någon?
August Diehl passar bra i rollen som major Dieter Hellstrom, där namnet för övrigt är hämtat från Marvel Comics Daimon Hellstrom, Satans son. Mycket passande då majoren hör till SS och är en sliskig liten sak som man ska passa sig för. Lite kul när han får i uppdrag att hämta Shosanna till mötet med Fredrick på restaurangen och det är tydligt vad han tycker om det simpla uppdraget då han agerar som att hon blir upplockad för förhör då han ej talar om vad saken gäller och är väldigt kort i tonen. Han är även stark i scenen med Diane Kruger & Co där han gör dem sällskap vid bordet och spelar kort med dem. Ger sken av en glad och trevlig kille, vilket bara förstärker den olustiga känslan då man vet vem han egentligen är. Hela scenen är bra då den tar en snabb vändning när han inser att en i gänget inte är den han utger sig för att vara…
Christoph Waltz som alla pratar så varmt om då? Ja, jag kan inte annat än instämma i ovationerna gällande hans magnifika uppvisning i rollen som judejägaren Hans Lada. Briljant skådespel där han leker med orden och sina motspelare. Bravo! Blir det ingen Oscar för detta så blir jag vääääldigt förvånad.
Slutligen kan jag bara säga att Quentin Tarantino lyckats få ihop en väldigt bra film: snyggt foto, ljus, miljöer och rekvisita, intressant handling som flyter på i jämnt tempo, handling som bjuder på scener som överraskar, sköna replikskiften, hittat rätt skådespelare för rätt roll (ja, undantaget Brad Pitt), bra musik…Gediget hantverk helt enkelt! Kan tillägga att betyget är snudd på femma.
Tillägg: har nu även sett ”Nation’s Pride” och den är en välgjord liten kortfilm. Gillar förtexterna som verkligen andas 30-tal!
).