Inför Oscarsgalan 2010

Ligger lite efter med mina recensioner då jag har fullt upp med att se så många filmer som möjligt inför den stora galan som tar plats i morgon natt svensk tid. Självklart kommer jag följa den live. Ni som är intresserade: bänka er framför Kanal 9 och bered er på en helnatt i drömfabrikens stora bubbla :)

Jag satte upp 39 filmer på listan över filmer att se och till dags datum har jag endast 7 filmer kvar: Ajami, Bright Star, The Cove, The Imaginarium of Doctor Parnassus, Faubourg 36,  The Last Station och La teta asustada (Milk of Sorrow). Känner mig ganska nöjd faktiskt. När helgen är över kan ni lita på att det kommer att dyka upp ett gäng recensioner här.

Återkommer när galan är över och berättar lite om mina reflektioner, både över själva galan men även över vinnarna. Var det rättvist? Ja, det kan man alltid fråga sig.

Un Prophète

un.prophete

Betyg: 4/5

Regi: Jacques Audiard

Skådespelare: Tahar Rahim, Nils Arestrup, Adel Bencherif

År: 2009

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1235166/

Sett: 24/2

Malik El Djebena är dömd till sex års fängelse och är jämfört med övriga fångar relativt oskuldsfull när han börjar avtjäna sitt straff. För att överleva i den brutala miljön tvingas han kämpa för att få respekt från ett av gängen och han vinner snabbt förtroende hos korsikanerna, som styr fängelset från insidan.

Frankrikes Oscarsbidrag till Bästa utländska film 2009.

Tahar Rahim har vi nog inte sett det sista av: han gör ett otroligt bra jobb med att få fram karaktären Malik. Nils Alsestrup gör även han ett bra jobb som Céasar Luciani som styr och ställer i fängelset.

Två scener som jag tyckte stack ut: Malik som ska utföra Céasars order och döda Reyeb. Plågsamt att se honom tvinga sig själv att göra det han ska. Grymt bra spelat av honom. Den andra scenen är mot slutet som innefattar Malik, muslimerna och Céasar. Stark scen med små medel. Säger inget mer utifall att det är någon som tänkt se filmen och läser det här. Just det, sista scenen satt jag med ett stort leende i ansiktet. Han har verkligen kommit upp sig nu, herr Malik.

Mycket bra tempo i filmen som aldrig mattas ner, snyggt filmat och berättat och bra skådespel av de flesta. Lärt mig ett nytt namn (för mig) den senaste veckan: Alexandre Desplat som kan det här med filmmusik. Inblandad i några andra filmer jag nyligen sett: Fantastic Mr Fox och Coco avant Chanel.

Crazy Heart

crazy.heart

Betyg: 4/5

Regi: Scott Cooper

Skådespelare: Jeff Bridges, Maggie Gyllenhaal, James Keane, Robert Duvall, Colin Farrell

År: 2009

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1263670/

Sett: 23/2

Den avdankade countrystjärnan Bad Blake spelade en gång på de stora arenorna men hans talang har genom åren falnat i samma takt som whiskeykonsumtionen ökat och nu försörjer han sig genom att spela på vägkrogar och motell. Räddningen kommer genom ett möte med den unga journalisten Jean. Sakta börjar Bad hitta vägen tillbaka från avgrunden och till ett nytt liv.

Både Jeff Bridges och Colin Farrell sjunger själva i filmen.

Filmades på bara 24(!) dagar.

Skönt sätt de både berättar historien och hur de agerar: ingen överdriven dramatik utan lugnt och sansat, vilket ökar trovärdigheten för båda delarna. Klart att historien i sig inte är något nytt, dock lyckas de ändå få till den på ett bra sätt. Blir inte det obligatoriska guld och gröna skogar och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Ok, förutom hans väldigt korta (upplevdes som det) och smärtfria besök på avgiftningskliniken då…

Jeff Bridges gör ett fantastiskt porträtt av Bad Blake – han är sin karaktär ut i fingerspetsarna. Välförtjänt Oscarsnominering må jag säga. Återstår att se om han kniper den. Bra personkemi med Maggie, men det är Jeff som äger filmen.

Maggie Gyllenhaal gör sin vanliga söta roll, inte dåligt alls men jag måste erkänna att jag saknar den gamla Maggie från independentfilmerna som hon brukade vara med i och gjorde en strålande insats i.

Colin Farrell bevisar att han kan bara han vill och bara han väljer rätt roll. Tänk att han t.o.m sjunger. Ok, inte världsbäst men det funkar ju.

Robert Duvall är tryggheten själv och ett säkert kort att ha med i en film. Alltid lika bra.

Flera bra scener, plockar ut några här:

Bad Blake är i spritaffären och pillar på flaskorna. Hm. De kostar mer än vad han har i fickan. Då kommer butiksinnehavaren fram till honom och är helt salig: det är ju Bad Blake! Han och hans fru ska se spelningen och han undrar om inte Bad kan göra hans fru, som fullkomligt dyrkar honom, lycklig genom att sjunga en låt för henne? Lite halvhjärtat lovar Bad honom det. Butiksinnehavaren blir så nöjd så han stoppar ner en flaska av Bads favorit whiskey i en påse och säger att nu kan han säga till folk att han bjudit Bad Blake på en drink! Bad blir överraskad och helt plötsligt full av energi och lovar att tillägna låten frugan. Vilket flyt!

Bad Blake sitter i en restaurang med Tommy Sweet, den nya stjärnan. Ett fan kommer fram till Tommy och vill ha hans autograf. När han skrivit den undrar han om det inte var något mer och sneglar menande mot Bad. Killen förstår ingenting så Tommy säger vem det är, men det är uppenbart att dagens ungdomar inte har en aning om vem den gamle countrystjärnan är. Roligt samtidigt som det är sorgligt. Gillar även att Tommy inte glömt bort sin gamle mentor trots att han själv blivit en stor stjärna.

The Secret of Kells

kells

Betyg: 2/5

Regi: Tomm More, Nora Twomey

Röster: Brendan Gleason, Liam Hourican, Mick Lally

År: 2009

Genre: Animerad

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0485601/

Sett: 23/1

I 800-talets Irland lever den 12-årige pojken Brendan på det avlägsna klostret Kells. Där styr den resoluta abboten Cellach, och under hans ledning kämpar samhället hårt med att bygga upp en mur till skydd mot fruktansvärda vikingamonsters framfart. Mitt i all oro dyker broder Aidan upp, en mäster-illuminatör. Han har med sig något mycket viktigt, en ofärdig bok av stor betydelse.

Boken som filmen handlar om finns i verkligheten på ett irländskt museum och heter The Book of Kells.

Oscarsnominerad som Bästa animerade film 2009.

Kort och koncist denna gång:

Fascinerande egentligen att den blev Oscarsnominerad. Inte direkt Hollywood-material. Nåja. Vad gäller filmen så är det lite retro över animeringen. Det är snyggt gjort, men ärligt talat inte min cup of tea. Inte i en hel film. Kortfilm, ja visst. Det i kombination med en story som inte fångade mitt intresse (plus att den alltför ofta blev akterseglad av det visuella) gör den inte till en favoritfilm hos mig.

Gillar musiken i för- och eftertexterna.

The Lovely Bones

lovely.bones

Betyg: 3/5

Regi: Peter Jackson

Skådespelare: Mark Wahlberg, Rachel Weisz, Saoirse Ronan, Stanley Tucci

År: 2009

Genre: Drama/Thriller/Fantasy

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0380510/

Sett: 21/1

Historien om en ung flicka som blivit mördad och som både vakar över sin familj och bevakar sin mördare från himlen. Hon måste väga sin längtan efter hämnd mot sin önskan att familjen ska kunna gå vidare.

Baserade på den kritikerhyllade romanen av Alice Sebold.

Mark Wahlberg ersatte Ryan Goslin dagarna före inspelningen började. Goslin, som hade förberett sig genom att gå upp i vikt och skaffa skägg, hoppade av pga ”kreativa motsättningar”.

I scenen där pappan hämtar ut fotona från den första framkallade filmrullen som Susie tagit skymtar Peter Jackson med en videokamera i högsta hugg. Även hans son, Bill, finns med på ett hörn i skivbutiken i gallerian.

I en bokaffär syns postern för J.R.R Tolkiens ”Lord of the Rings” böckerna. Och alla vet vi ju vilken trilogi Peter Jackson varit inblandad i :)

Jag blir helt tagen av hur snyggt det är gjort med fotot, scenografin, CGI:n, handlingen och karaktärerna i filmen. Hur 14-åriga Susie för fram berättelsen om hennes alltför korta liv, hennes upplevelser efter döden och hur hon bevakar dem i hennes omgivning. Obehagliga scener när hon först är ”på andra sidan”, utan att själv veta om det och hennes reaktion när hon inser vad som hänt. Ruggigt bra.

Saoirse Ronan är fullkomligt lysande som unga Susie. Gillar t ex scenen i köpcentrat när hon står och bläddrar i en tidning och plötsligt går hennes stora kärlek förbi. Mormor, briljant spelad av Susan Sarandon, upptäcker vem hon spanar in och diskuterar det med en generad Susie.

När jag ändå är inne på Susan Sarandon måste jag ju bara säga att det är riktigt underhållande att se hennes entré hemma hos familjen då hon är där för att hjälpa till. Ciggen i mun och whiskeyn inom armslängd avstånd. Vilken cool mormor! Fullkomligt älskar scenen där den lilla pojken säger att hon kommer att dö och hon undrar varför? ”För att du är gammal”, svarar han. OMG, hennes min! Ha ha! Hon kommer inte att dö för hon tar sin medicin varje dag, säger hon och tar en djup klunk ur glaset. Jag skrattar gott åt den här scenen som är så bra. Tyvärr så försvinner hon ut i periferin sedan vilket är synd.

Magnifika fantasymiljöer som visar Susies nya hem. Vackert. Min favorit är scenen med de jättelika flaskskeppen som kommer in mot land från havet och samtidigt som vi ser pappan slå sönder sin samling med flaskskepp i källaren ser Susie hur dessa jätteskepp en efter en krossas mot klipporna. Wow, så läckert!

En annan favorit är den där Susie får reda på vad som hände alla de andra flickorna som hennes mördare tog livet av. Snygg invävning av de olika miljöerna med välgjord cgi och ett foto som hjälper till att förstärka det tragiska och fruktansvärda som de stackars barnen råkat ut för.

Med tanke på den starka starten så är det nästan med sorg i hjärtat jag konstaterar att filmen faller lika tungt som kassaskåpet som rullar ner i mörkret i gropen. Det senare kanske var en undermedveten handling av Jackson då han insåg att han totalt tappat greppet om filmen? :) Något hände i alla fall. Börjar med pappan som själv ska få fast mördaren och ringer polisen stup i kvarten om sina misstankar. Har vi sett det förut? Sedan fortsätter det stadigt utför och blir väldigt ofokuserat där scener mixas som egentligen borde varit åtskilda för de tar ut varann. Ska inte nämna någon här för då avslöjar jag för mycket om vad som händer. Trist.

Skådespelarprestationerna förutom de tidigare nämnda? Stanley Tucci går inte att känna igen, vilken förvandling. Vad gäller hans tolkning av mr Harvey så får den godkänt. Kan inte riktigt bestämma mig om den är bra eller bara ok. Samtidigt som han får fram en karaktär som kan vara ens granne, ingen man direkt lägger märke till förutom att man noterar att han är en aning märklig, så känns det som att jag saknar något i honom. Kan inte riktigt sätta fingret på vad, men något är det. De övriga skådespelarna gör det de ska, men inget som sticker ut direkt.

En liten parentes är att jag reagerade när jag fick höra att Lindsey i själva verket var Susies lillasyster. Jag höjde smått på ögonbrynen för jag tog för givet att hon var storasystern. Oops. Fast nu förstår jag varför för hon som spelar Lindsey, Rose McIver, är faktiskt sex år äldre än Saoirse Ronan i verkligheten.

Det vita bandet

das_weisse_band

Betyg: 4,5/5

Originaltitel: Das Weisse Band – Eine deutsche Kindergeschichte

Regi: Michael Haneke

Skådespelare: Christian Friedel, Ernst Jacobi, Leonie Benesch

År: 2009

Genre: Drama

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1149362/

Sett: 21/1

En protestantisk by i norra Tyskland 1913-1914, åren innan första världskriget. En berättelse om några barn och tonåringar som sjunger i kyrkokören och deras familjer: baronen, förvaltaren, prästen, barnmorskan och bönderna.  Märkliga olyckor inträffar som så småningom utvecklas till en kollektiv bestraffning.  Men vem ligger bakom?

I en intervju har Michael Haneke sagt att han först planerade att göra filmen som en tv-serie i tre delar.

Den filmades i färg, men ändrades till svart-vitt under post-produktionen. Digitalt foto möjliggjorde retuschering för att få skärpa i objekt och ansiktsdrag.

Tysklands Oscarsbidrag 2010 i kategorin Bästa utländska film.

Mycket bra film av Michael Haneke men vill man se en må-bra film ska man absolut inte se denna för som vanligt i hans filmer lyser glädjen med sin frånvaro. Dock finns det en liten avvikelse från det genom en spirande romans mellan läraren och Eva. Riktig söt liten historia och man märker verkligen skillnaden på hur det gick till på den tiden då fadern skulle ge sitt tillstånd till uppvaktningen. Den unga, oskuldsfulla Eva gestaltas perfekt av Leonie Benesch.

Naket och avskalat berättat där frånvaron av musik för att bygga upp stämningen i stället förstärker känslan i scenerna. Långa, utdragna scener med statiska bilder som är ett kännetecken för Haneke. Vad gäller foto, ljussättning, scenografi och ja, själva atmosfären i filmen,  tycker jag han har fått till det perfekt för hela filmen andas den tidsepoken. Mycket bra gjort.

Hemskt att ta del av hur barnen, som är nästa generation som ska ta över, behandlas. Hård disciplin med psykisk och fysisk bestraffning.  Det vita bandet får barnen ha på sig om de brutit mot reglerna och ska på så sätt få tillbaka oskulden, renheten. Fadern bestämmer när barnet uppnått detta och först då får ta av sig bandet.  Som många noterat så är det en subtil hint om att det är dessa barn som är vuxna i ett Nazi-Tyskland…

Samtliga skådespelare gör en fantastisk insats och särskilt alla barnen som är med. Fullkomligt lysande. Men om jag är så begeistrad av filmen varför fick den inte fullpott kanske du tänker? Anledningen är att vissa scener är en aning för långa. That’s why.