Betyg: 4/5

Regi: George A. Romero

Skådespelare: David Emge, Ken Foree, Scott H. Reiniger, Gaylen Ross

År: 1978

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0077402/

Sett: DVD 2/6

En nationell kris uppstår i USA då zombie populationen växer oroväckande snabbt. Två poliser, en helikopterpilot och hans flickvän söker skydd i ett övergivet köpcentrum. Där barrikaderar de sig mot zombies som försöker ta sig in och deras säkerhet hotas då ett mc-gäng tar sig in och lämnar dörren öppen…

Cameoframträdande av både George A. Romero och hans fru, Christine Forrest,  i tv-studion. Romero syns även som tomten på motorcykel. Tom Savini spelar zombien som slår sönder fönsterrutan i lastbilen och blir skjuten av av Roger.

Tom Savini valde en grå hudton för zombisarna vilket han senare medgav var ett misstag då några av dem fick en blåaktig ton i filmen.

Med en tight budget så hade de inte råd att anlita stuntmän till alla scener utan Tom Savini och hans kompis ställde upp och gjorde dem. Allt gick dock inte smärtfritt…

…

När jag körde igång filmen kunde jag direkt konstatera att 1. jag sett den förut och 2. att jag gillar den. Gillar hur den direkt sätter fart utan några större krusiduller. Intressant att de förlagt handlingen till ett köpgcentrum – är vi inte ganska lika dessa zombies när vi till synes planlöst irrar omkring i galleriorna?  Och hur lätt huvudpersonerna gör sig hemmastadda där och vill inte lämna sitt nya hem och absolut inte se sitt hem invaderas av outsiders (mc-gänget). Kul att se killarna bli som barn på nytt när de får härja omkring fritt i gallerian. Jag menar, vem har inte drömt om att få göra något sådant? Det har jag i alla fall gjort.:)  Och zombierna sen då. Som de säger i filmen: ”What are they doing? Why do they come here?” och svaret: ”Instinct. Memory. What they used to do. This was an important place in their lives.”

Mycket bra musik i filmen av The Goblins som tydligen är favorit hos Dario Argento, som för den delen varit rådgivare vad gäller manuset. Bra skådespelare och sen gillar jag hur den kvinnliga karaktären tillåts växa i sin roll, från den klassiska ta-hand-om-mig-jag-är-patetisk till en handlingskraftig kvinna. Det som var absolut sämst i filmen var helt klart makeupen på zombierna. Inte bra alls och väldigt störande i närbild.

Betyg: 3/5

Regi: George A. Romero

Skådespelare: Duane Jones, Judith O’Dea, Karl Hardman, Marilyn Eastman

År: 1968

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0063350/

Sett: DVD 31/5

Under ett besök på kyrkogården blir Barbara och brodern Johnny överfallna av en man. Efter ett slagsmål ligger Johnny medvetslös på marken, och den mystiske mannen ger sig återigen på den försvarslösa Barbara. Hon lyckas fly till ett ödeliggande hus, och får snart sällskap av fler människor med en sak gemensamt: de flyr alla från de levande döda som plötsligt återuppstått.

En titel på filmen var ”Night of the Flesh Eaters” och tanken var att varelserna som attackerade människorna skulle vara av utomjordisk ursprung, antingen utomjordingar eller smittade av ett utomjordiskt virus.

Ordet ”zombie” nämns aldrig i filmen.

George A. Romero har sagt att Herk Harveys ”Carnivale of Souls (1962) inspirerade honom till att göra filmen.

Filmmusiken i denna film användes först i  ”Teenagers from Outer Space (1959).

S. William Hinzman (som spelar zombien på kyrkogården) baserade den karaktäristiske zombie-gången från en film med Boris Karloff som där hade en liknande gångstil.

Kristna grupper anklagade filmteamet för att vara satanister för att de döda åt mänskligt kött och ett barn dödade sin mor.

Barbara var först tänkt att vara den enda överlevande från zombie-attacken. Den idéen plockades i stället upp i ”30th Anniversary-versionen”.

I ”30th Anniversary Edition”  (Anchor Bay Entertainment) klipptes 15 minuter bort och ersattes med 15 minuter nyinspelat material. George A. Romero var ej inblandad i denna version.

…

Inledningen gav en känsla av B-film med musiken och den skakiga kameran (eller var det taskig kvalitet på DVD:n?). Men snart glömmer jag bort det och njuter av filmen i stället. För jag tycker verkligen Romero ska ha en eloge för att fått ihop en så pass bra film med så små medel. Inte illa. Beviset för att man kan komma långt om man bara har viljan och kreativiteten inom sig. Och han räds inget utan kannibalismen flödar och här får vi även se ett barn mörda sina föräldrar. Och i huvudrollen har vi en svart man. Jag kan tänka mig att det var kontroversiellt på den tiden det begav sig.

Duane Jones i huvudrollen som Ben tycker jag är riktigt bra och hjälper till att lyfta fram filmen. Gillar även karaktären som direkt tar på sig ledarrollen och är den som håller huvudet kallt i olika situationer. Men slutet är ju fruktansvärt sorgligt att se. Räddningen som är inom räckhåll, men ”jakt-teamet” bryr sig inte om att ta reda på vem som är vem utan skjuter direkt de ser någon som inte ingår i gänget. Hör du inte till dem så är du fienden. Svart eller vitt, ingen gråzon här inte.

Scenerna i huset är även de bra som visar hur olika människor reagerar olika. Hierarkier som genast uppstår. De starka tar hand om de svaga. Någon tar på sig ledarrollen och det blir konflikt om det finns två ledartyper, någon blir paralyserad av chock och någon annan handlar dumdristigt… etc.

Själva zombisarna funkar även de, trots att jag i vissa lägen har svårt för att folk inte bara helt sonika springer ifrån dem.:D  Men de är mest skrämmande när de är i grupp och på en liten yta. Då ligger man ganska risigt till… Och hur skrämmande är det inte med dem, inte nog med att de är levande döda människor som äter mänskligt kött, deras personlighet har helt raderats. Huvva.

Tyckte jag läste någonstans att de inte kallas för zombie här utan ghoul tror jag det var.

Betyg: 3/5

Regi: Orin Peli

Skådespelare: Kate Featherstone, Micah Sloat, Mark Fredrichs, Amber Armtrong

År: 2007

Genre: Skräck

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1179904/

Sett: Blu-ray  14/5

Efter att ett ungt medelklasspar flyttat in i vad som tycks vara ett typiskt ”första hems-hus” i förorten blir de mer och mer störda av närvaron av något som kan vara – eller inte vara – ett demoniskt väsen. Vad som däremot är säkert är att detta väsen är som mest aktivt mitt i natten… När det unga paret sover. Eller åtminstone försöker sova…. Informationen är tagen från disc shop.se! Över 18.000 titlar i lager. Beställ före 16.00, leverans nästa dag

Orin Pelis regidebut. Filmen spelades in på 10 dagar i hans hem. Budgeten låg på 11-15 000 dollar.

Originalslutet ändrades efter förslag av Steven Spielberg. Alternativa slutet finns med på DVD/Blu-ray.

DreamWorks ville göra en remake med större budget och kända namn i rollistan och släppa den här versionen som extramaterial på DVD/Blu-ray.

…

Så har då jag sett filmen tack vare att fel film levererades från Discshop. Inte mig emot då jag ändå tänkt beställa den en vacker dag.

Jag hade inga förväntningar på filmen då jag tyckte det verkade vara mycket väsen för ingenting efter att ha gjort misstaget att se en trailer. Plus det ljumma mottagandet av filmen från kreti och pleti. Döm om min förvåning när jag upptäckte att jag satt som fastklistrad framför tv:n.  Jag blev smått fascinerad av skådespelarna som jag tyckte kändes så vanliga, normala inte alls som skådespelare som spelade en roll. Kan ju lägga till att filmen ska ge intryck av hemmavideo, då pojkvännen köper en värstingkamera för att kunna dokumentera händelserna och det är via den vi får följa det som sker. Många jämför därför filmen med The Blair Witch Project som på ett sätt är rätt men på ett annat sätt är fel. Fokus i den här filmen ligger mer på det personliga planet och hur de påverkas av det som sker bakom lyckta dörrar so to speak. Övervägande består filmen av dialog dem sinsemellan och när väl det oförklarliga inträffar så har det desto större effekt. Det och det faktum att allt utgår från den psykologiska skrämselfaktorn vilket jag själv tycker är det mest skrämmande. Egentligen inget märkvärdigt med de enkla ’spökerierna’, men det som gav mig gåshud var scenerna när hon bara stod still vid sängen. Burr, säger jag bara. Riktigt obehagligt.
Det börjar i små doser för att sakta eskalera till det obehagliga slutet som faktiskt fick mig att rycka till här i soffan. Måste tillägga att jag även såg det alternativa slutet vilket inte imponerade.

Läste sen att skådespelarna inte fick något manus att utgå från utan det mesta handlade om improvisation där regissören bara vägledde dem. Helt makalöst då resultatet blev så pass bra. Gillar även att för-och eftertexterna lyste med sin frånvaro vilket även hjälpte till med känslan av hemmavideo. När filmen var slut och menyn kom fram i tv-rutan satte jag mig med datorn i knät och efter en kort stund blev jag varse svaga knarrande ljud och såg mig lite smått nervöst omkring tills jag förstod att det kom från surroundhögtalarna! Hihi, vilka lurifaxar som först inte hade något ljud där i menyn.

Betyg: 4/5

Regi: Lucky MacKee

Skådespelare: Angela Bessit, Anna Faris, Jeremy Sisto

År: 2002

Genre: Thriller

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0303361/

Sett: DVD  2/5

Unga May är inte riktigt som andra tjejer. Mycket av det beror på hennes svåra uppväxt, som gjort att hon aldrig fått veta den verkliga innebörden ab vänskap och kärlek. Hon arbetar på en veterinärklinik och bor tillsammans med sin enda ”riktiga” vän en docka som hon fick av sin mor som liten.

Arbetskamraten Polly börjar utan större framgång att flörta med May, men hon har nu fått upp ögonen för den mystiske Adam som dyker upp utanför hennes arbete. Adam arbetar med skräckfilm och gillar riktigt sjuka saker, men han upptäcker snart att May till och med är för sjuk för honom . Men när May väl bestämt sig för att skaffa sig en vän så tänker hon göra det till varje pris.

May växer upp med en mamma som vill att allt ska vara perfekt. Tyvärr har May problem med ena ögat och får använda en ögonlapp. Mamman vill att hon drar ner håret för att gömma ögonlappen för att ingen ska se den. Inga vänner har May, men på sin födelsedag får hon en docka av sin mamma. En perfekt docka som absolut ej får tas ur skåpet hon är i. Dockan blir Mays bästa vän. Sorgligt.

Angela Bettis är perfekt i rollen som den udda May. Utan att behöva säga ett ord får hon ändå fram så mycket med sitt ansiktsuttryck och kroppspråk. Hennes fascination inför vackra kroppsdelar som händer och hals som hon inte drar sig för att visa.
Plågsamt emellanåt att se hennes trevande försök med den stora förälskelsen Adam, men som tur är så gillar han udda saker. Till en viss gräns åtminstone…

Anna Faris är mycket bra i rollen som Polly som attraheras av May och till slut lyckas förföra henne. Helt underbart med Mays min när hon smeker Pollys hand och upptäcker en stor leverfläck på fingret! Oops. Jag har bara sett Faris i fåniga roller i filmer som Scary Movie, men här visar hon att hon faktiskt kan agera.

Jeremy Sisto som spelar föremålet för Mays heta förälskelse gör en blekare insats. Han ger mer intrycket av en fotomodell som gör ett försök att agera och glömmer bort ibland att ansiktsmimiken bör anpassas till scenen.

Liksom glaset i dockskåpet får sina sprickor börjar Mays psyke alltmer krackelera. Saker och ting börjar att eskalera då först Adam och sen Polly överger henne . Droppen blir när hon tar med sig dockan till de blinda barnen och det slutar med att dockskåpet far i golvet och går sönder. Glassplitter på golvet och vi ser hur May tappar kontrollen då även hennes inre har splittrats. Efter det så går det bara utför med henne.

Riktigt bra uppbyggd story där vi först får lära känna May som är lite egen av sig, men ändå ger intryck av att vara oförarglig. Men när människor börjar vända henne ryggen så blir det uppenbart att hon inte är att leka med. Allt går överstyr och hon börjar samla kroppsdelar för att bygga den perfekta vännen, Amy. Scary indeed.

Det som hindrar mig från att ge full pott till filmen är avsaknaden av uppbyggnaden av hennes uppväxt. Tycker den biten var för mager för det skulle behövts lite till som visar vad som formade hennes liv som vuxen. Nu fick vi bara en kort glimt, men det räckte knappt. Läste sen att de faktiskt filmat mer om hennes barndom, men klippte bort den inledningen på filmen då de tyckte att det tog för lång tid att komma till saken. Synd.

Betyg: 4,5/5

Regi: David Slade

Skådespelare: Ellen Page, Patrick Wilson, Sandra Oh

År: 2005

Genre: Thriller

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0424136/

Sett: DVD  1/5

14-åriga Haley kommunicerar med den 32-åriga fotografen Jeff i ett chatforum på internet. Jeffs fyndiga formuleringar verkar fungera för hon går med på att träffas på riktigt. Haley verkar balanserad, oskyldigt flörtig och går med på att posera framför kameran. Jeff ser Haley som en lyckträff, men han har minst sagt missbedömt läget.

Filmades på bara 18 dagar (!).

Inspirationen till filmen kommer från Japan där skolflickor lurade män i en fälla som via nätet ville komma i kontakt med unga flickor. När mannen kom till mötesplatsen väntade ett gäng där och misshandlade honom.

David Slades första film. Tidigare jobbat mest med musikvideos.

Hard Candy är även pedofilernas slang för minderåriga flickor på nätet.

Trots det emotionella och psykiska innehållet i filmen tyckte Ellen Page att den tuffaste scenen var på fiket där hon var tvungen att äta mer Tiramisu än hon velat.

Patrick Wilson svimmade under den intensiva operationsscenen.

På grund av det kontroversiella innehållet i filmen hölls budgeten under en miljon dollar för att filmbolaget inte skulle kräva ändringar i manuset.

Endast sammanlagt nio minuter musik används i hela filmen.

…

Väldigt bra film med endast några få skådespelare som medverkar. Allt fokuserar kring huvudpersonerna Hayley och Jeff och den mesta tiden utspelas hemma hos honom där han hålls fången av henne. Intressant vinkel med en misstänkt pedofil som är ung och vacker, en förövare som är en tjej och så pass ung. Välskrivet manus som sakta för fram storyn och man har ingen som helst aning om vad som kommer att hända härnäst, allt är möjligt. Och slutet kan man bara spekulera i. Jag gillar verkligen filmer som inte serverar allt på ett silverfat utan bjuder på överraskningar.

Ellen Page imponerar stort som tjejen som ser ut som en oskyldig 14-åring, men som döljer en mörk, iskall sida. Lugnt och sakligt diskuterar hon med Jeff, spelad av Patrick Wilson som är en perfekt motpol till Ellen, samtidigt som hon antingen förbereder eller genomför sina intrikata planer. Lysande skådespel och en intelligent story som får en att förbryllat inse att ens sympatier växlar mellan huvudpersonerna. Ruskigt bra gjort och en eloge till regissören som lyckades genomföra det på ett strålande sätt. Jag sitter som fastnaglad vid tv:n och undrar hur det egentligen ska sluta.

Snyggt filmat som ger bra stöd till storyn och passande inrett hus där de kan leka med kameran för att få fram enkla effekter. Som den röda väggen som är vanligt förekommande och ack så passande. Gillar även den begränsade användningen av musik utan de låter ljud som andhämtning dominera i stället vilket bara förstärker stämningen i filmen och ökar ens obehag som åskådare.

Betyg: 4/5

Regi: David Cronenberg

Skådespelare: James Spader, Deborah Kara Unger, Elias Koteas, Rosanna Arquette, Holly Hunter

År: 1996

Genre: Drama/Thriller

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0115964/

Sett: DVD 25/4

En film som utforskar sexualiteten genom livlösa ting som bilar och extasen som bilolyckor för med sig.

Väldigt speciell film (väntar mig inget annat från herr Cronenberg) och inget man ligger och slötittar på en fredagkväll direkt. Baserad på en novell från 1973 av J.G. Ballard.

Gillar stilen på filmen, musiken och fotot som ger den ett mörkt och utmanande utseende (passande indeed) och läckra kameravinklar. Det bästa är dock vad filmen ’döljer’, för vid första blicken så ser den ut att vara en ren mjukporrfilm, men vid andra blicken anar man att det finns något mer att utforska. Det gillar jag. Sen om jag har fått allt på plats det är en annan sak.

Paret James (James Spader) och Catherine (Deborah Kara Unger) eggar upp varandra genom att berätta om sina erfarenheter av sex med andra. Karaktärerna är väldigt kyliga och avskalade på känslor. Kanske därför de så lätt låter sig förföras av Vaughan (Elias Koteas) som introducerar dem till en annan, mörk och sensuell värld som involverar bilar och de är ett sorts förspel till sex. Och bilkrascher i synnerhet som är absoluta klimax. Kan tycka att filmen är en spegling av dagens samhälle där teknologin tar över mer och mer, isolerar oss och till viss del gör oss mer avtrubbade. För tänk bara på all tid som vi spenderar framför datorn och interagerar med andra på säkert avstånd. Mer opersonligt.

Svagheten är James Spader som gör en intetsägande insats och blir överspelad av de andra: Holly Hunter vars karaktär nyfiket utforskar den nya sexualiteten, Unger som lyckas kombinera sexualitet med en sval personlighet, Rosanna Arquette som är både sexig men samtidigt sårbart oskuldsfull. Elias Koteas gör en stark insats som ledaren som styr den lilla gruppen och inviger de nya till den. Mörk och farlig man som är precis på gränsen.