Regi: Neil Marshall

Skådespelare: Michael Fassbender, Andreas Wisniewski, Dominic West, David Morrisey, Ulrich Thomsen, Olga Kurylenko, Imogen Poots

År: 2010

Genre: Action

Sett: Blu-ray 11/1 2011

Längd: 94 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Året är 117, och det romerska riket sträcker sig från Egypten och Spanien i väst till Svarta havet i öst. I norra Storbritannien har den obarmhärtiga erövringen stoppats på grund av den effektiva gerillateknik som utkämpas av en fiende som vägrar ge sig: ett vilt och skräckinjagande stamfolk känt som Pikterna.

Quintus är den enda överlevande efter Pikternas brutala angrepp på ett romerskt fort. Han marscherar norrut tillsammans med romarnas legendariska Nionde Legion, anförd av general Virilus. De är beordrade att utplåna Pikterna från jordens yta, och avrätta deras ledare. Men då legionen utsätts för ett bakhåll, och general Virilus tillfångatas, tvingas Quintus och de överlevande soldaterna utkämpa en desperat kamp för överlevnad bakom fiendens linjer.

Trivia

Manus av Neil Marshall som utgick från den verkliga historien om den nionde legionen vars öde är omdiskuterat. Han säger själv att filmen inte är en historisk sådan, utan bygger på legenden om legionen. Arbetstiteln för filmen var för övrigt ”Ninth Legion”.

Mitt omdöme

”History is written in blood” är en tagline för filmen och det är något de tar tillvara på här. Vid varje strid – och det är ett gäng – så sprutar blodet hejvilt. Tekniskt så har de förstärkt så blodet ser mer grafiskt ut med mindre lyckat resultat om jag får säga det. Måste erkänna att jag börjar känna mig lite mätt på denna trend som säger att dylika filmer måste ha denna färgsättning, eller rättare sagt, denna avskalade färgsättning. Här går den mer i blåton än grå, men ändock. Inte så vackert. Filmen hade vunnit mer på en varmare färgskala då fokus är på personerna i filmen och inte enbart en skildring av ett kallt och skoningslöst krig.

Själva storyn är på sina ställen ganska bra. Jag gillar bäst den delen när de är på flykt undan piktorerna och vi får lära känna karaktärerna mer. Till en början lyckades filmen hålla sig neutral till vem som är the bad guy, men snart tippar vågskålen över till piktorerna vilket jag tycker är synd. För jag gillade hur de visade att ondska fanns på båda sidorna. Finns även andra bitar som stör, t ex hur ovaksamma piktorerna konstigt nog är när Dias & Co smyger sig in i deras läger och icke ljudlöst har ihjäl vakterna… Den lilla gruppens möte med Arienne kunde gott klippts bort då den drar ner tempot. Och slutet… Oh well.

Styrkan i filmen får jag nog lov att säga är skådespelartruppen där de flesta gör en bra insats. Ingen nämnd, ingen glömd. Jag börjar ana att Neil Marshalls styrka ligger i personregin.

Betyget blir en trea, en svag sådan, då jag trots allt blev underhållen för stunden.

Regi: Steven Lisberger

Skådespelare: Jeff Bridges, Bruce Boxleitner, David Warner, Cindy Morgan

År:  1982

Genre: Sci-fi

Sett: 10/1 2011

Längd: 96 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Det mäktiga datorprogrammet Master Control styr en elektronisk värld, där programmeraren Flynn hamnar när han sugs in i en dator. Flynn och två mindre, maktlösa datorprogram, Tron och Ram, ger sig in i kampen för att bli av med Master Control.

Trivia

Flynns program heter ”Clu”. CLU är ett äldre programmeringsspråk.

TRON är även ett debugging kommando i BASIC programmering och betyder TRace ON”. Steven Lisberger sa att han inte visste om det förrän senare utan valde titeln från ordet ”electronic”.

Filmen blev ingen succé, men videospelet som baserades på den blev det och gick om filmen vad gäller intäkter.

Datoranimerade scener användes, men teknologin fanns inte för att en tagning skulle innehålla både live action och datoranimering. Så live action scenerna fick kombineras med handgjord animering.

Pac-Man gör en grafisk och ljud cameo på Sarks kontrollbord strax efter att cyklarna tar sig ut från spelplanen.

Mitt omdöme

Då jag överväger att se TRON: Legacy (2010) så ville jag först ge mig i kast med originalet från 1982 som jag ej hade sett. Svår att få tag på, men skam den som ger sig.

Vad är mitt intryck av filmen? Datoranimeringarna (och de klassiska animeringarna) var välgjorda med tanke på tekniken som stod till buds i början av 80-talet. Det kändes som ett spel anno den tidseran då vi befann oss i datorns värld. Dock tycker jag samtidigt den delen är filmens akilleshäl för jag blev smått uttråkad när spelet var igång. Väldigt rörigt och svårt att hänga med. Hade gärna fått kortats ner. Ja, jag vet. Det är ju filmens grundstomme, men ändå…

Storyn är enkel och bjuder inte på några större överraskningar. Disney brukar sällan överraska en utan följer sin vana troga med familjevänliga filmer. Happy ending och all that jazz.

Skådespeleriet får godkänt, men lämnar inga större avtryck till eftervärlden. Ska bli kul att se Jeff Bridges och Bruce Boxleitner i nya Tron. För övrigt de enda som är med i båda filmerna.

Regi: Gregory Connors

Skådespelare: Tonia Renee, Bret Kennedy, Ozzie Devrish, Dirk Foulger, Anthony Edwards

År:  2010

Genre: Skräck/Sci-fi

Sett: DVD 10/1 2011

Längd: 97 min.

Betyg: 1/5

IMDb

Synopsis

Året är 2017. På en underjordisk forskningsstation går ett experiment fruktansvärt fel. All kommunikation med jordytan är bruten och för de åtta överlevarna står valet mellan att barrikadera sig och hoppas på att hjälp kommer innan maten tar slut, eller att ta sig upp för de tretton våningar som leder till ytan. Frågan är bara vad som är värst: att svälta ihjäl eller att möta de horder av hungriga, muterade, köttätande varelser som nu har tagit över stationen?

Trivia

A.k.a ”Alien vs Zombies: The Dark Lurking”.

Den australiensiske regissören Gregory Connors långfilmsdebut.

Mitt omdöme

Experiment som går åt skogen, galen forskare, instängda människor som befinner sig i livsfara… Låter det bekant? Ja visst har vi sett det förut. Och med bättre resultat måste jag säga. Det som brister rejält i filmen är den usla dialogen levererad av lika usla skådespelare. OMG. Och den som klippte filmen borde få en bassning för vissa delar. Mycket synd för det kunde blivit en bra film då allt runt omkring fungerade: scenografi, makeup, specialeffekter och den diskreta musiken. Förutom dialogen så var manuset på rätt väg dock stötte den på patrull emellanåt. Och visst är tanken på en korsning mellan Alien och Evil Dead god, men de lyckades inte riktigt få ihop det.

Regi: Michael J Bassett

Skådespelare: James Purefoy, Max von Sydow, Pete Postlethwaite, Rachel Hurd-Wood, Alice Krige

År:  2009

Genre: Äventyr

Sett: Blu-ray 9/1 2011

Längd: 104 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Solomon Kane är en ytterst effektiv mördarmaskin i 1500-talets England. Efter ett brutalt nederlag på ett plundringståg i Nordafrika bestämmer han sig för att lägga våldet på hyllan. Men ondskan har vaknat till liv och Solomon Kane har nu bara en chans att överleva genom att ta upp striden ännu en gång!

Trivia

Baserad på karaktären Solomon Kane från serien ”Red Shadows” skapad av Robert E Howard som även var upphovsmannen till den inte helt okända  ”Conan the Barbarian”.

Regissören Michael J Bassett och producenterna planerade ytterligare två filmer för att komplettera trilogin. En skulle utspela sig i Afrika och den andra delvis i Nordamerika.

Mitt omdöme

Lovande början med den iskalle Solomon Kane som inte skyr några medel för att nå sina mål. Visuellt snyggt gjord när han träder in till skattkammaren och där möter djävulens lieman som är ute efter hans själ.

Tyvärr är handlingen för tunn för att hålla hela vägen. Mer energi borde lagts på manuset för att få lite mer gnista i filmen. Ingredienserna fanns där: legosoldaten som blir omvänd, trollkarlar, häxor, magi, djävulen och hans hantlangare…  What’s not to like? Men ju längre in i filmen vi kommer desto mindre engagerad blir jag. Känns väldigt blek och intetsägande. Inte ens specialeffekterna imponerar nämnvärt. Lite för… konstgjort. Och jag vet exakt när vändningen kom då jag blev mer skeptisk till filmen: en scen mellan Solomon och William där dubbelmoralen fick mig att vilja kräkas.

Summa summarum så var den trots allt sevärd och mycket tack vare skådespelarna där i synnerhet James Purefoy skötte sig bra. Men som helhet är filmen knappast nyskapande.

Regi: Vincenzo Natali

Skådespelare: Adrian Brody, Sarah Polley, Delphine Chaneac, David Hewlett

År:  2009

Genre: Sci-fi/Thriller

Sett: Blu-ray 8/1 2011

Längd: 104 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

Sci-fi-thriller om två unga vetenskapsmän som spränger
både lagens och etikens gränser i ett livsfarligt experiment: att sammanföra mänskligt och animaliskt DNA.

Trivia

Huvudpersonerna, Elsa och Clive, är en hyllning till Bride of Frankenstein (1935) där Colin Clive spelade Dr Henry Frankenstein och Elsa Lanchester spelade Mary Wollenstonecraft Shelley/bruden.

De två första genetiska splittrade organismerna i början av filmen, Fred och Ginger, är referenser till den klassiska sjungande och dansande duon Fred Astaire och Ginger Rogers.

Tavlan ovanför Elsa och Clives säng säger ”They’re coming!” på japanska.

Mitt omdöme

Forskare som går för långt i sin iver att genetiskt framställa en organism med mänskligt DNA. En pekpinne för att tala om för oss alla hur fel det är att ikläda sig rollen som Gud? Kan tänkas, men ändock inte. Underförstått finns budskapet, men det är sekundärt i filmen. Här handlar det framförallt om paret Elsa och Clive och deras relation till sin skapelse som de börjar betrakta som sitt egna barn. I ett tidigt skede får vi klart för oss att hon inte är redo för barn, men Clive har börjat tänka i de banorna. Och så kommer Dren, som Elsa döper sin skapelse till, och naturligtvis får hon moderliga känslor för sitt ”barn”. Många känslor som är i omlopp, men det är väl naturligt när en ny familjemedlem sett dagens ljus?

Filmen får godkänt för tråkig är den inte att se. Man är nyfiken på att få se utvecklingen av Dren och vad det ska leda till. Är hon en ängel som hämnas på sina skapare för att de leker Gud? Kanske det. Men då den går över till att bli mer en rysare så tycker jag att nerven saknas. De borde börjat lite tidigare med att bygga upp spänningen i filmen för nu kom allt på en gång mot slutet vilket gjorde att man aldrig fick en chans att komma in i det förrän det var över. Passande slut, men inget som väckte min förvåning. Och det är väl det som är kruxet med filmen: vi bjuds aldrig på några överraskningar utan allt flyter på i makligt tempo.

Tekniskt sett inget att anmärka på. Fred, Ginger och Dren är väldigt snyggt gjorda. Skådespelarprestationerna får godkänt, men inget som kommer att lämna avtryck till eftervärlden. Kan tänkas att filmen lyft några snäpp med vassare skådespelarensemblé.

Kan tillägga att betyget är en svag trea.

Regi: Michael Winterbottom

Skådespelare: Casey Affleck, Jessica Alba, Kate Hudson, Simon Baker, Elias Koteas, Ned Beatty

År:  2010

Genre: Drama

Sett: DVD 20/12 2010

Längd: 104 min.

Betyg: 2/5

IMDb

Synopsis

Lou Ford är sheriff i en småstad i Texas. På ytan är han en gentleman och ett föredöme för invånarna, men under ytan döljer han en stor hemlighet – Lou är i själva verket en kvinnohatande, sadistisk seriemördare.

Trivia

Baserad på boken från 1952 av Jim Thompson.

Andrew Dominik skrev manus till filmen 2003 och skulle även regisserat den, men lämnade projektet då Tom Cruise (som skulle spelat rollen som Lou Ford) hoppade av. I stället gjorde han senare filmen The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford (2007) med Casey Affleck i rollen som Robert Ford.

Mitt omdöme

För ovanlighetens skull såg jag trailern innan jag sett filmen och den väckte min nyfikenhet. Innan dess var mitt intresse ljummet då jag inte är överdrivet förtjust i Casey Affleck (som jag inte alls tycker är så bra som de flesta säger om hans prestation i ovan nämnda film av Andrew Dominik). Men något fångade min blick i trailern: den till synes lågmält berättade storyn ackompanjerad av stämningsfylld musik. Men… skenet kan bedra.

Filmen är verkligen lågmält berättad och inget fel med det. Problemet är den totala avsaknaden av känslor vilket gör att jag inte alls fångas av varken handlingen eller karaktärerna. Ja visst ska huvudpersonen vara känslokall och avtrubbad, men omgivningen? Berättelsen? Och karaktärerna förankrades aldrig utan lämnade mig totalt oberörd om deras leverne och öde. Kändes som att antingen har saxen varit framme eller så har de helt enkelt struntat i karaktärsbeskrivningen för att spara tid (eller ork). Men förhoppningsvis var det avsiktligt för att få oss lika oberörda och känslolösa som huvudpersonen, dock faller det ej väl ut i mina ögon då jag behöver bli mer engagerad för att fastna för en film.

Förutom bättre manus och regi så tror jag filmen vunnit mer på annan skådespelarensemble. Ingen övertygade och vissa kändes t.o.m helt fel castade. Som Jessica Alba och Kate Hudson. Nej, inte heller denna gång blev jag imponerad av herr Afflecks skådespeleri. Han gör väl sitt bästa, men det räcker inte till. Det i kombinationen med personregin gör att det blir tämligen blekt resultat. Hade varit intressant att se hur filmen gestaltat sig under Andrew Dominiks styre.

Foto och kameraarbete får väl godkänt, men lär inte gå till filmhistorien. Miljöerna kändes som en mix av 50-tal och nutid. Musiken kommer jag inte ens ihåg nu… Hm.

Jag ger den ändå en tvåa i betyg då det vart en liten gnista mot slutet. Trots det ologiska som utspelade sig. Två saker som störde: en viss person plus att ingen märkte något som borde varit uppenbart även för den som har dåligt luktsinne. Ska inte avslöja mer utifall att ni tänkt se filmen…