Land: USA
Regi: James Wan
Skådespelare: Patrick Wilson, Rose Byrne, Ty Simpkins, Lin Shaye, Barbara Hershey, Leigh Whannell
År: 2010
Genre: Skräck
Sett: Blu-ray 24/9 2011
Längd: 102 min.
Betyg: 3/5
Synopsis
Josh och Renai har precis flyttat in i ett stort hus tillsammans med sina tre barn när en av sönerna är med om en olycka på vinden och hamnar i koma. När han några månader senare får komma hem för att vårdas av familjen inträffar en rad oförklarliga och skrämmande händelser. Josh och Renai börjar misstänka att huset är hemsökt, men sanningen överträffar deras vildaste mardrömmar.
Trivia
Regissören James Wan är med i ”Splat Pack”, en term som skapades av filmhistorikern Alan Jones för den moderna vågen av filmregissörer som fokuserar på råa och brutala skräckfilmer. Andra medlemmar är Alexandre Aja, Darren Lynn Bousman, Neil Marshall, Greg Mclean, Eli Roth, Leigh Whannell och Rob Zombie.
Manusförfattaren Leigh Whannell, som även medverkar som skådespelare, har tidigare samarbetat med James Wan i bl a Saw.
Mitt omdöme
:: VARNING FÖR ATT VISSA SPOILERS KAN FÖREKOMMA ::
En film som kör liknande stil som Paranormal Activity och dess likar och hämtar friskt inspiration från klassiker som Poltergeist. Även nyare filmer anas som Star Wars och X-Men: där tänker jag främst på utseendet på en viss varelse… Vilket jag återkommer till senare.
Intensiv början och omgående introduktion av berättelsen och karaktärerna, inget att hymla om här utan vi kör på för fullt. Skrämseleffekterna sitter som ett smäck och jag njuter av vibbarna av good ol’ skräckfilm som gjordes så bra förr i tiden. Men något händer på vägen och fokuset tappas. Inte sagt att det blir dåligt, men den sköna känslan som vi bjöds på till en början ebbar sakta ut. I sin iver slår de nästan knut på sig själva vad gäller manuset och genomförandet. Visst lyfter filmen återigen i vissa scener som t ex den som utspelar sig i The Further med dess ruggiga stämning och de odöda som befolkar den världen. Mycket bra gjort. Men något som stör mig något enormt är djävulen. Den kändes otäck och elak när vi bara anande den, men när vi fick se den i full glans så blev den bara löjeväckande. Här kommer min notering om filmerna Star Wars och X-Men, för djävulen ser ut som en misslyckad kloning mellan Darth Maul och Mystique. En till scen som föll platt var när Josh ”jobbade över” och satt där vid sitt skrivbord på skolan och vi fick se några märkliga klipp som vi senare fick förklaringen på. Men själva uppbyggnaden var dåligt genomförd och kunde lika gärna klippts bort.
Skådespelarna kunde gott varit lite vassare i sina roller. Visst uppskattar jag Barbara Hersheys medverkan, som jag ser som en homage till hennes roll i The Entity, men hon var väldigt blek.
Fotot och musiken i filmen fungerade bra. De odöda tycker jag de lyckades extra bra med. Undantaget när de lät ’hårdrockaren’ få så stort utrymme. Kill your darlings och lär er klippa bort onödiga scener säger jag bara. Tror ni kommer förstå vad jag menar när ni ser filmen eller om ni redan sett den.
Trots de mindre bra delarna ska jag erkänna att jag blev underhållen av filmen och kan uppskatta den för vad den är: en skön homage till de klassiska skräckfilmerna som gjordes så bra en gång i tiden när allt inte var avhängt dyr CGI utan fokus låg på just att skrämma skiten ur åskådaren! Och jag tror att Wan och Whannell är på rätt väg om de inte går vilse utan finslipar sina idéer och utförande några snäpp. Jag vill gärna se mer av denna vara.