Regi: Jessica Hausner
Skådespelare: Franziska Weisz, Birgit Minichmayr, Rosa Waissnix, Christopher Schärf
År: 2004
Genre: Thriller
Sett: DVD 2/4 2011
Längd: 82 min.
Betyg: 2/5
Synopsis
Irene är den nya receptionisten. Men vad hände igentligen med den förra??
När Irene börjar som receptionist på ett stort hotel i de österikiska Alperna upptäcker hon att hennes företrädare på jobbet försvunnit under mystiska omständigheter. Hennes kollegor svarar undvikande och ovänligt när hon försöker ta reda på vad som hänt. Till slut blir hon övertygad om att hon måste bort därifrån innan hon går samma öde till mötes?
Trivia
Rosa Waissnix, som spelade mrs Liebig, är ingen professionell skådespelerska utan den som äger hotellet som filmen spelades in i. Hon övertalades av regissören Jessica Hausner att medverka i filmen.
Filmen visades på Cannes filmfestival 2004.
Mitt omdöme
Lovorden haglar över denna film från Österrike (bara det väckte mitt intresse då min erfarenhet av filmer från det landet är obefintligt ska erkännas) och visst kan jag hålla med om att fotot och bildspråket är tämligen vackert på sina ställen. Ödsligheten och det lurpassande mörkret genomsyrar bilden. Men jag tycker att tempot är aningen för långsamt för min smak och – hör och häpna – det finns alldeles för många lösa trådar för att jag till fullo ska kunna uppskatta filmen. I vanliga fall gillar jag filmer som inte skriver en på näsan om vad som händer, men i detta fall hade jag uppskattat lite mer kött på benen. Och det långa tagningarna där kameran fryser vid ett objekt gör att jag känner mig lurad för jag tror att något kommer att ske, men kan bara snopet konstatera att så inte var fallet. I stället förflyttas vi till en helt annan scen som inte har något med den tidigare att göra. Snopet kan jag tycka då det frekvent förekommer i filmen.
Nej, med lite mer övning och erfarenhet så kan nog regissören få till det. För förutsättningarna finns där. Hon har något på gång, Jessica Hausner. 
Effektiv och slipad recension!
Visst, kan jag hålla med dig i det du skriver – och emellanåt blev filmen frustrerande.
Det är en filmisk essä utan början eller slut… ja, inte mycket i mitten heller.
Som jag tolkar det – och utan att ge för många spoilers – är att det vi får se är Irenes mentala tillflyktsort från något utifrån. Hotellet, skogen och grottan är allt enbart manifestationer av hennes inre tankar, där hon själv försöker hitta sanningen (om hon ens vill det…). Det är en introvert upplevelse och ”resa” från det hon kommer till hotellet (hon går in i sig själv mentalt); hon undersöker hotellets och den omgivande skogens skrymslen vrår (hon rannsakar sig själv, men kommer inte åt förträngda minnen)… till slutet (som jag inte vill skriva här).
Vad kan hon då fly ifrån… ja, jag har en teori eller två här… men det kan vi ta över en öl eller glas vin (eller två).
Vad tror du – kan det vara en alternativ tolkning? För tolkning – det är det som det blir fråga om!
Intressant tolkning och något som kan kräva en öl eller två för vidare diskussion.