Betyg: 4/5
Regi: Pete Docter
Röster: Edward Asner, Christopher Plummer, Jordan Nagai, Delroy Lindo, John Ratzenberger, Elie Docter
År: 2009
Genre: Animerad
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1049413/
Sett: 2/3
Pensionären Carl saknar sin älskade Ellie och bestämmer sig för att förverkliga deras dröm om äventyret i Sydamerika. Med hjälp av ballonger så tar han med sig huset och börjar sin färd mot äventyret. Med på köpet får han en oinbjuden gäst, scouten Russell. Tillsammans upplever de äventyret och på vägen möter de fågeln Kevin och hunden Dug som slår följe med dem.
Pixar är kända för att smyga in objekt från tidigare filmer i den nya. Bl a Carl och Russell stöter på ett gäng skalbaggar liksom Dash gjorde i ”The Incredibles (2004)” och Pizza Planet bilen från ”Toy Story (1995)” som sveper förbi. ”Luxo bollen” (gul och blå med stjärnor) som skymtar i filmen är vanligt förekommande i Pixar filmer.
John Ratzenberger är den enda som varit med i alla Pixars filmer och det har blivit en tradition hos Pixar att anlita honom.
Skurken Charles Muntz namn kommer från Universal Pictures chef som 1928 stal rättigheterna till den framgångsrika animerade serien ”Oswald the Lucky Rabbit” från Walt Disney. Detta resulterade dock i att Walt Disney skapade den inte helt obekante Mickey Mouse (Musse Pigg). Inget ont som inte har något gott med sig.
Elie Docter som gör rösten till Ellie är dotter till regissören Pete Docter.
Vann en Oscar för Bästa animerad film och för musiken av Michael Giacchino.
…
Otroligt välgjort och kreativt med sinne för detaljer och en flirt med verkligheten. Rolig, underhållande berättelse fylld med värme och kärlek.
Carl är en charmerande liten grinig gubbe som man bara inte kan låta bli att tycka om. Berättelsen om hans liv som görs enbart med hjälp av bilder och musik är riktigt bra gjort och griper tag i en. Rörande att se vänskapen och kärleken mellan Carl och Ellie. Saknaden efter henne som fyller varenda fiber i Carls kropp är påtaglig och man känner med honom.
Scenerna med de lättlurade hundarna som direkt går igång på ordet ”squirrel” får mig att skratta gott. Eller när en boll kastas och hundarna glömmer vad de egentligen håller på med, det enda som existerar är BOLLEN. Ha ha ha, så bra.
Bra musik. Smart och kreativt med eftertexterna som bläddras fram i ett fotoalbum där vi samtidigt får ta del av deras fortsatta liv. Snyggt.
En härlig må-bra-film helt enkelt. Se den om du inte redan gjort det!
Intressant trivadel.
Jag ska försöka att tänka på dom där referenserna till andra filmer från Pixar när jag ser om den här. Sådant gillar jag, men jag är ganska dålig på att upptäcka dom.
Sedan var det ju intressant vartifrån dom hämtade namnet till filmens ”bad guy”.
Jag gillade filmen. Det märks att den hade en lite mer vuxen ton, även om det fortfarande är en familjefilm främst. Dock fanns det vissa scener som jag tycker var direkt olämpliga för en yngre publik. Sedan var filmen bitvis hjärtskärande sorglig tycker jag. Dock får jag känslan av att jag är ensam om att tycka det.
Jag tycker att filmen som vanligt bjuder på en bra blandning för alla åldrar. Mycket humor, mer fartfyllda scener, samt stunder för eftertanke. Röstskådespelarna gör ett riktigt bra jobb. Filmen är snygg, men jag börjar bli lite trött över att allt ser så perfekt ut. Så stelt och konstgjort. Ibland tror jag det bara skulle vara bra för alla filmstudios som gör datoranimerad film, att inte ha en så välpolerad yta, utan att försöka utveckla konceptet även åt andra hållet.
Ett extra plus för den underbara musiken.
Du håller inte med om att det är en feel-good-movie? Btw, scener olämpliga för yngre – vilka tänkte du på då?
Nja, visst är den det. Delvis iaf. Jag tycker det finns bättre sådana av t.ex. Pixar.
Jag tänker på flera scener. Bland annat den då filmens ”bad guy” tillsammans med sina underhuggare jagar våra vänner när dom lyckas att fly ifrån luftskeppet. Just den scenen är det ju inget olämpligt i, utan mer att man lär sig att man är på jakt efter fågeln som våra vänner har i sitt sällskap. Scenen efter det sedan är den jag tänker på när dom fångar in fågeln med nät och den ligger och skriker hjärtskärande för att den dels är fast men även för att den varnar sina ungar. Det kändes som att man kunde ha förmedlat det på ett annat sätt.