Betyg: 4/5
Regi: Scott Cooper
Skådespelare: Jeff Bridges, Maggie Gyllenhaal, James Keane, Robert Duvall, Colin Farrell
År: 2009
Genre: Drama
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1263670/
Sett: 23/2
Den avdankade countrystjärnan Bad Blake spelade en gång på de stora arenorna men hans talang har genom åren falnat i samma takt som whiskeykonsumtionen ökat och nu försörjer han sig genom att spela på vägkrogar och motell. Räddningen kommer genom ett möte med den unga journalisten Jean. Sakta börjar Bad hitta vägen tillbaka från avgrunden och till ett nytt liv.
Både Jeff Bridges och Colin Farrell sjunger själva i filmen.
Filmades på bara 24(!) dagar.
…
Skönt sätt de både berättar historien och hur de agerar: ingen överdriven dramatik utan lugnt och sansat, vilket ökar trovärdigheten för båda delarna. Klart att historien i sig inte är något nytt, dock lyckas de ändå få till den på ett bra sätt. Blir inte det obligatoriska guld och gröna skogar och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Ok, förutom hans väldigt korta (upplevdes som det) och smärtfria besök på avgiftningskliniken då…
Jeff Bridges gör ett fantastiskt porträtt av Bad Blake – han är sin karaktär ut i fingerspetsarna. Välförtjänt Oscarsnominering må jag säga. Återstår att se om han kniper den. Bra personkemi med Maggie, men det är Jeff som äger filmen.
Maggie Gyllenhaal gör sin vanliga söta roll, inte dåligt alls men jag måste erkänna att jag saknar den gamla Maggie från independentfilmerna som hon brukade vara med i och gjorde en strålande insats i.
Colin Farrell bevisar att han kan bara han vill och bara han väljer rätt roll. Tänk att han t.o.m sjunger. Ok, inte världsbäst men det funkar ju.
Robert Duvall är tryggheten själv och ett säkert kort att ha med i en film. Alltid lika bra.
Flera bra scener, plockar ut några här:
Bad Blake är i spritaffären och pillar på flaskorna. Hm. De kostar mer än vad han har i fickan. Då kommer butiksinnehavaren fram till honom och är helt salig: det är ju Bad Blake! Han och hans fru ska se spelningen och han undrar om inte Bad kan göra hans fru, som fullkomligt dyrkar honom, lycklig genom att sjunga en låt för henne? Lite halvhjärtat lovar Bad honom det. Butiksinnehavaren blir så nöjd så han stoppar ner en flaska av Bads favorit whiskey i en påse och säger att nu kan han säga till folk att han bjudit Bad Blake på en drink! Bad blir överraskad och helt plötsligt full av energi och lovar att tillägna låten frugan. Vilket flyt!
Bad Blake sitter i en restaurang med Tommy Sweet, den nya stjärnan. Ett fan kommer fram till Tommy och vill ha hans autograf. När han skrivit den undrar han om det inte var något mer och sneglar menande mot Bad. Killen förstår ingenting så Tommy säger vem det är, men det är uppenbart att dagens ungdomar inte har en aning om vem den gamle countrystjärnan är. Roligt samtidigt som det är sorgligt. Gillar även att Tommy inte glömt bort sin gamle mentor trots att han själv blivit en stor stjärna.
Jeff Bridges är en rätt intressant skådespelare. Han har ett gäng bra rollprestationer på sitt samvete. Men även en del mindre bra. En skådespelare som inte gör mycket väsen av sig direkt, utan hans karriär tar sig fram vare sig man vill det eller ej. Så det här låter ju som en film som man borde ta och försöka att se en gång.
Intressant att även Colin Farrell sägs vara bra. Honom har jag väldigt svårt för i vanliga fall, men han har ju tidgare visat prov på att han kan bara han vill. Bara det att det så sällan kommer en rollprestation där han verkligen glänser.
Jeff Bridges överträffar sig själv här
Colin Farrell, ja får han bara rätt roll så kan det bli riktigt bra. Se bara på In Bruges.
Instämmer om In Bruges. Dessutom tycker jag att Colin Farrell är riktigt bra i Tigerland. Samt till viss del även i Phone Booth.
Jag ska ge filmen en chans när jag får möjligheten till det.