Betyg: ****
Regi: Lars von Trier
Skådespelare: Charlotte
Gainsbourgh, Willem Dafoe
År: 2009
Genre: Drama/Skräck
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0870984/
Sett: DVD 15/11
Han och hon förlorar sin lille son, vilket leder till att hon drabbas av fruktansvärd panikångest. Hennes make är terapeut och trots riktlinjer om att aldrig behandla sina nära och kära, försöker de tillsammans att brottas med hennes våndor, på platsen där hennes ångest upplevs som starkast: Eden, en övergiven stuga mitt i skogen.
Otroligt vacker öppningsscen, prologen, där vi får se olyckshändelsen med lilla sonen som ramlar ut genom fönstret medan föräldrarna älskar i tvättstugan. Underbart genomfört visuellt och musiken förstärker känslan över den tragiska händelsen.
Filmen byggs sedan upp genom att vi får följa hennes sorg och hans arbete med att hjälpa henne igenom den. Iskallt tar hans professionella sida över och varje händelse noteras i anteckningsblocket. Otroligt skådespel av Gainsbourgh där vi verkligen får känna hennes smärta.
Von Trier har till viss del skalat bort de personliga, mänskliga dragen hos huvudpersonerna genom att göra dem namnlösa, de kallas enbart han och hon. Ute i skogen låter han naturen sakta ta över: de mänskliga dragen suddas ut och de primitiva kommer fram i stället. Paradoxalt nog så känns karaktärerna ändå väldigt levande och mänskliga. Till stor del beror det på skådespelarnas fantastiska insats, men även Von Trier får ta del av äran.
Så vackert filmat de drömlika scenerna. Suveränt skådespel av båda, Dafoe och Gainsbourgh, som verkligen ger hela sin själ här. Tyvärr så vacklar filmen mot slutet då våldet totalt tar över och filmen förvandlas mer till en renodlad skräckfilm med groteska scener. Inget ont i det bara det att det sticker ut så från hur filmen fram tills dess förs fram.
Sedan kan man ju diskutera det här med den uttjatade uppfattningen om kvinnan, modern, Eva, synden som får mannen på fall. Kvinnan som är i maskopi med Satan. Här är det ju uppenbart att det är kvinnan, som genom att hon syndar med mannen, har skuld i att hennes barn omkommer. Det är hon som förvandlas ute i skogen (Eden, så passande) till ondskan och ger sig på mannen. Mannen som får försvara sig och naturligtvis går segrande ur striden. Slutscenen där han står som segrare omgiven av ansiktslösa kvinnor förstärker enbart detta.
Bra recenscion. Trevligt att du tycker om filmen. Att dom positiva bitarna överväger dom negativa. Jag kan till stor del hålla med dig. Lars von Trier har en något udda kvinnosyn. Det tycker jag att han alltid har haft. Så den kritiken är faktiskt befogad då även jag kan tycka att han överdriver mot slutet av filmen. Inte så lustigt egentligen att han fick så mycket kritik på Cannes Film Festival för sin kvinnosyn och det råa våld som återfinns i filmen. Det känns även som en episodfilm, både på gott och ont. Att man har två så olika delar av filmen som dessutom inte riktigt passar med varandra. Men jag kan inte riktigt instämma i att Lars von Trier har skalat bort de personliga och mänskliga dragen. Jag tycker tvärtom. Att det blir riktigt personligt och mänskligt, med alla positiva och negativa bitar av våra huvudpersoner. Jag skulle kunna gå så långt och säga att det här är Lars von Triers mest personliga film hittills och då har han gjort ett gäng filmer som nästan alla känns personliga. Tyvärr såg jag en ”fulversion” av filmen och skulle gärna se om den ordentligt framöver. För jag tycker att filmen är riktigt bra och jag är nyfiken på om jag tycker annorlunda om vissa saker när jag ser om den.
Nu när jag har sett om filmen så är jag lite kluven. Det är ju en bra film, inget snack om den saken. Men filmen tappar mark mot slutet. Speciellt då den nästan enbart går över till effektsökeri istället för att fortsätta utveckla karaktärerna och handlingen. Jag tror jag var tagen lite av filmen förra gången, dels att jag tycker att von Trier är en intressant regissör och att jag ville se hans film, även att trailers gav en liten annan bild av hur filmen egentligen är. Nu hade jag tid att se den i lugn och ro och fundera lite kring den under några dagar. Så nu när jag återigen har sett helheten så är jag inte riktigt lika övertygad längre. Men som sagt, det är fortfarande en bra och intressant film. Dessutom tycker jag mycket om din recension. Du har på ett mycket bra sätt fångat in det som är bra och mindre bra med filmen och fått ner det perfekt i text. Där har jag något att lära av dig.