Land: Storbritannien
Regi: Rowan Joffe
Skådespelare: Sam Riley, Helen Mirren, John Hurt, Andrea Riseborough, Philip Davis, Andy Serkis
År: 2010
Genre: Drama
Sett: Blu-ray 3/6 2012
Längd: 101 min.
Synopsis
Brighton Rock är en spännande brittisk dramathriller i samma anda som I mördarens spår och Mord i sinnet och kretsar runt ondska och oskuld, med en dödlig kärlekshistoria i centrum.
I denna nyinspelning av Graham Greenes klassiska roman från 1939, förenas film noir och brittisk gangsterfilm. Vi gör en tidsresa till 1964 och befinner oss mitt i brinnande upplopp mellan mods och rockers längs den engelska sydkusten.
Mitt omdöme
En film som andas så mycket 60-tal att man luras nästan att tro att den spelades in det årtiondet. Börjar bra när vi får lära känna Pinkie och hans samröre med den undre världen. Hur den ena händelsen leder till den andra. Hans uppvaktning av oskyldiga Rose som blir helt förblindad av kärlek till honom. Är den besvarad? Den biten är intressant för Pinkie har många bottnar och det är svårt att klura ut hur han känner innerst inne. Är han bara en galen mördare eller finns det något mer bakom hårgelén? Synd bara att hans motpol, Rose, inte ger så mycket mer. Stor brist i filmen för ju längre den lider desto mer önskar jag se fler lager av den karaktären. Visst förstår jag att karaktären ska vara som hon är, men det behövs lite mer för att jag ska engagera mig i henne och hennes öde. Som det var nu så brydde jag mig inte så värst mycket och det får ses som ett ganska dåligt betyg. Kan bero på skådespelerskan som inte klarade av att fylla ut sin roll till fullo? Läste att Carey Mulligan var tänkt som Rose, men tackade nej. Kanske hade fungerat bättre med henne?
Gangsterdelen förpassas snart in i skuggorna då fokus flyttas till Pinkie, Rose och Ida. Jag tror det hade blivit bättre om den fått följa med då den hade så stort utrymme i början av filmen, men den kanske var skriven så här av Graham Greene?
Godkänd film som får högt betyg för miljöerna och fotot, men lägre för manus och regi som gjorde att engagemanget hos mig som tittare svalnade mot slutet.