Land: USA

Regi: J.J. Abrams

Skådespelare: Kyle Chandler, Elle Fanning, Joel Courtney, Ron Eldard, Noah Emmerich

År: 2011

Genre: Sci-fi

Sett: Blu-ray 17/12 2011

Längd: 112 min.

IMDb

Synopsis

Sommaren 1979, bevittnar några vänner i en liten stad i Ohio en katastrofal tågolycka medan de håller på att spela in en super 8 film. Snart börjar de misstänka att kraschen inte var någon olycka, och det dröjer inte länge innan människor i staden börjar försvinna spårlöst och andra märkliga, oförklarliga saker händer. När den lokale polischefen försöker få reda på sanningen, visar det sig vara något mer fasansfullt än någon av dem kunnat föreställa sig.

Trivia

Då barnen gör en zombie-film så finns flera referenser till regissören George A. Romero. T ex heter det elaka företaget Romero Chemicals, en poster från en av hans filmer hänger på Joes sovrumsvägg och även referens på radion.

Enligt J.J. Abrams var filmen en hyllning till producenten Steven Spielbergs filmer, som ”E.T: The Extra-Terrestrial”, ”Close Encounters of the Third Kind” och ”The Goonies”.

Referens till tv-serien ”Lost” (som Abrams låg bakom) finns med i form av en skylt till en taverna där det står James Locke.

Mitt omdöme

Skriven och regisserad av JJ Abrams och en ren hyllning till producenten Spielbergs klassiska filmer som ”Close Encounters of the third kind” och ”E.T- The Extra Terrestrial”. Men även hämtat från Abrams egna barndom där han växte upp på 70-talet med vänner som var lika filmintresserade som han. Som Larry Fong, som var filmfotograf i denna film, och Matt Reeves som regisserade ”Cloverfield” och ”Let Me In”.

Min spontana tanke när jag såg filmen är att nu har Spielberg funnit sin arvtagare. För visst finns känslan av Spielbergs filmer med här: barnen, karaktärerna, utomjordingen…. Fokus ligger, precis som i Spielbergs filmer, på familjen och vi får ta del av händelserna genom barns ögon. Och lyckad casting av barnskådespelarna förutom Riley Griffiths (Charles) som fick kämpa för att hitta formen på sin karaktär vilket han med nöd och näppe lyckades med mot slutet. Ron Eldard hade förvisso utseendet för sin karaktär (den argsinte fyllbulten Louis Dainard), men övertygade inte med sitt skådespel.

Gillar hur de lyckades få fram 70-talet utan att för den delen köra med urvattnade färger och halvtaskig kvalitet på filmen. Precis som Abrams sa i en intervju: ”I didn’t want the film to look like it was made in 1979. I wanted it to look the way we remember films looking from 1979.” Dock uppskattade jag inte deras förkärlek för ljusreflektionerna som fanns med i tid och otid.

Med tanke på den – med Hollywood mätt – låga budgeten så är specialeffekterna bra gjorda. Jag önskar bara att handlingen knorrats till några extra snäpp för att undvika att inte inte bli en ren kopia av Spielbergs familjevänliga filmer.