Betyg: ***
Regi: Brad Anderson
Skådespelare: Woody Harrelson, Emily Mortimer, Ben Kingsley
År: 2008
Genre: Thriller
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0800241/
Sett: 2009 (DVD)
Intressant början då vi får följa det amerikanska paret, Roy och Jessie, som bestämmer sig för att åka transsibiriska järnvägen när det är på väg hemåt.
Saker börjar hända när de lär känna ett annat par, Carlos och Abby, och spänningen stiger. Mycket bra spelat av Emily Mortimer.
Tyvärr känns det som att filmen får en annan känsla mot slutet och blir mer vanlig action: jaga och jagas. Gäsp.
Väldigt bra film. Så stämningsfull och med en nagelbitande spänning.
Har du sett någon av Brad Andersons filmer? Mycket intressant regissör. Rekommenderar både ”The Machinist” och ”Session 9″.
Ja, The machinist och Session 9 är riktigt bra!
Du var väldigt genrös med betyget här Marianne.
Jag var inte imponerad!
Efter ”Session 9″ (2001) och ”El Maquinista” (2004) måste jag nog tillstå att jag väntade på ett stycke film som ytterligare skulle bekräfta Brad Andersons status som lovande regissör. (Hur länge är man egentligen lovande innan man blir etablerad? Efter en film? Fem filmer? Tio?) Den kulturella, tillika atmosfäriska, klaustrofobin och skymningszonsvärld som ligger implicit i fenomenet den transsibiriska järnvägen skulle kunna utgöra ett bra underlag och bakgrund till att bli en spännande film. Skulle kunna bli, alltså, men det sker tyvärr inte.
I media har ”Transsiberian” förlänats överord; och man ser influenser från Hitchcock och det må väl vara hänt, men å andra sidan är det nog svårt att undvika med tanke på den genre det är fråga om. Som thriller fungerar det ändå icke och som drama saknas det en hel del ingredienser för att få detta att fungera, till exempel engagerande historia. Jag upplever det som om det är gammal skåpmat som anrättats med relativt smaklös kryddning och serveras under nytt täcke. Jag kan inte låta bli att tänka på Andrei Konchalovskys ”Runaway Train” (1985) och andra liknande filmer.
Jag upplever att det finns två stora och avgörande problem med filmen. Det första är karaktären Roy, letargiskt framförd Woody Harrelson. Rollfiguren är inte trovärdig och liknar mer en parafras på Harrelsons paradroll Woody i TV-serien ”Cheers”. Det är en pusselbit som inte passar in i den övriga bilden. Det andra bekymret är Jessies (Emily Mortimer) reaktion i en nyckelscen i filmen. Jag förstår vad som är ämnat att hända och kan på så sätt förvänta mig reaktionen. Men det fungerar inte – hotet känns inte påtagligt för mig och därmed blir det efterföljande utspelet en dramaturgisk utsvävning.
När det gäller antagonisterna, ledda av Grinko (Ben Kingsley), så förvandlas de slutligen enbart till karikatyrer.
Jag ser hellre om Eugenio Martíns ”Horror Express” (Pánico en el Transiberiano; 1974) med Peter Cushing och Christopher Lee.
Jo, jag kanske var en aning för generös. För jag instämmer i det mesta du skriver. Som jag noterade tyckte jag början av filmen var lovande, men sen gick det överstyr i rask takt. Hade även jag vissa problem med Mortimer och jag misstänker att vi tänker på samma sak gällande hennes reaktion.
Ah, måste genast notera ”Horror Express” på listan över filmer att se. Tack!
*skrattar* ja du förvänta dig inget mästerverk; men det är en klart sevärd kultfilm med Peter Cushing och Christopher Lee.
Hehe, jag har blivit varnad.