Betyg: 1,5/5
Regi: Sean Ellis
Skådespelare: Lena Headley, Ulrich Tomsen, Richard Jenkins
År: 2008
Genre: Skräck
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0906734/
Sett: 27/2
Någonting hotfullt håller på att ta över Ginas värld. Något som inte längre bara hemsöker hennes mardrömmar, utan tränger in i själva verkligheten. När Gina inser den fasansfulla sanningen, är det redan för sent.
Intressant upplägg. Dubbelgångare eller en spegelbild av det andra jaget? Eller bara hjärnspöken? Dikten av Edgar Allen Poe som handlar om dubbelgångare. Röntgenbilden som visar ett spegelvänt hjärta hos en patient. Ovanligt, men det förekommer. Sjukdomen Capgras Syndrom som läkarna tror att Gina lider av. Vilken förklaring väljer vi?
Tyvärr måste jag säga att det inte håller hela vägen. Om fokus behållits på Gina så kunde det gått vägen. Som det var nu, med halva släkten som upplevde samma sak, så blev det bara förvirrat och rörigt.
Jag har absolut inget emot filmer som lämnar delar eller allt öppet för fri tolkning, tvärtom. Men här kändes det som att de glömde skriva färdigt manus och bara körde på och hoppades att det skulle hålla ihop hela vägen. Har känslan av att de själva inte vet vad de vill säga med filmen.
Några obehagliga scener fanns det ska jag inte sticka under stol med. Särskilt badrumsscenen med Gina där hon står framför spegeln och ser sig själv. Tappar något på golvet och böjer sig ner. Fokus fortfarande på spegeln där hon står kvar… Snyggt gjort.
Skådespelarna gör sitt jobb, men jag saknar energin. Foto och ljussättning mestadels ok. Dock reserverar jag mig för det klassiska, och ack så föråldrade, knepet att med hjälp av högt ljud skrämma publiken.
Jag håller ju givetvis inte alls med dig. Men det är alltid lika intressant att veta vad vänner tycker om filmer, oavsett om man håller med varandra eller ej. Eller okej, jag kan hålla med dig om det slitna tricket att skrämma tittare med hjälp av musik och ljudeffekter. Det känns lite billigt och utdaterat. Men annars så tycker jag att filmen är snygg. Riktigt fint fotat, med en atmosfärisk ljussättning. Helt okej prestationer av skådspelarna. Dom gör vad som förväntas utan att glänsa. Men det fungerar. Handlingen är ju filmens starka kort. Dels följer man ju en röd linje genom hela filmen, men man lämnar även dörren öppen för sina egna tolkningar vilket är tacksamt. Att man dessutom lyckas med att bjuda på båda två är ju hyggligt.
Ja, här har vi en film som vi inte alls tycker lika om :p Men det vore ju tråkigt om vi jämt tyckte detsamma, hur trist vore inte det?
Det vore riktigt trist. Det bästa är ju en balansgång. Att man har filmer som man båda tycker om, samt att man även har motsatsen. För jag tycker det är lika trevligt att få ta del av dina åsikter kring en film, vare sig vi tycker lika eller ej. Dessutom går det ju att diskutera film vare sig man tycker lika eller ej. Tyvärr är ju en del filmnördar lite för insnöade så att dom enbart kan diskutera med likasinnade. Men jag är lika öppen i diskussionen som jag är för att prova på att se en ny film. Man måste se till helheten. Det finns alltid två sidor på ett mynt. Dessutom handlar det ju om ens egna filmsmak. Den kan ju ingen annan bestämma över.
Hear, hear!