Originaltitel: Friday the 13th Part III
Regi: Steve Miner
Skådespelare: Dana Kimmell, Paul Kratka, Tracie Savage, Jeffrey Rogers, Larry Zerner, Richard Brooker
År: 1982
Genre: Skräck
Sett: DVD 15/5 2011
Längd: 95 min.
Betyg: 2/5
Synopsis
En idyllisk sommar förvandlas till en skräckfylld mardröm för ytterligare en grupp naiva lägerledare. De ignorerar Camp Crystal Lakes blodiga historia och en efter en faller de offer för den vansinnige Jason som lurar bakom varje hörn…
Trivia
Svensk alterntiv titel: Fredagen den 13:e – alla fasors blodiga dygn.
Filmen är inspelad i 3D.
Amy Steel, som spelade med i ”Fredagen den 13:e del 2″, erbjöds att reprisera sin roll, men tackade nej.
Steve Miner gör rösten som nyhetsuppläsaren på TV.
Mitt omdöme
:: VARNING FÖR SPOILERS ::
Fruktansvärt soundtrack till förtexterna och det sistnämnda orkar jag inte ens kommentera. Burr. Uppenbart en del av filmen som ej överlevt till 2000-talet.
Gjord även för 3D vilket var uppenbart i många scener med överdrivet fokus på suddiga skaft, pinnar, kanot och en jojo. Men ska tilläggas: inget som direkt stör 2D-versionen.
Sköna flirtar med filmanknytningar som t ex när Debbie säger ”the last house on the left” och en annan tjej läser Fangoria och bläddrar förbi en artikel om Tom Savini (stod för makeup och effekter i första filmen). Sånt gillar jag. Återigen står Manfredini för musiken och gör en inte besviken heller denna gång. Ja, förutom den till för- och eftertexterna då… Men alla har vi våra dåliga dagar.
Själva filmen då? Ja, den lever ju upp till ryktet som slasherfilm för den ena efter den andra råkar ut för Jason som iskallt har ihjäl dem. Och offrena är ju de klassiska som hör till i en film som denna. Lite charmigt kan jag tycka. Här börjar även kännetecknet för dessa filmer ta form: är du tonåring och har sex så dör du. Mestadels dåligt skådespeleri där han som spelar Rick dock sticker ut från mängden för maken till uselt skådespel har sällan skådats. Åh vilken plåga att se honom försöka leverera sin repliker och hur stelt och ta fatt hans kroppsspråk är. Och karaktären Shelly är ett stort misslyckande. Inte bara vad gäller manuset, även skådespelaren faller platt. Jag förstår det när jag sedan läser att producenten såg honom (Larry Zerner) stå och dela ut reklam för en skräckfilm och erbjöd honom rollen rakt av. Hm. Och otroligt fånigt sätt att knyta an till att Shelly brukade skoja med de andra genom att låta honom – flera scener efter att han råkat ut för Jason 
– stappla in med blodet forsande från halsen, men Chili som är där tror han bara skojar som vanligt. Suck. Och den där ligisten som helt apropå gör sin entré där mot slutet… Please.
Men var filmen så usel som det låter? Nja, behållningen var faktiskt att vi återigen får se en tjej som är stark och slår ifrån sig liksom vi fick se i förra filmen. Kan det bli en röd tråd som kommer genomsyra franchisen? Hoppas det. Sedan tycker jag även att hennes story var hyfsat intressant. Helt klart räddar hon filmen från ett sämre betyg.
Har med ett stort nöje tagit del av dina tre recensioner av F13. Det väcker minnen.
Det är en intressant filmserie/’franchise’ ur flera aspekter – bland den s k ’final girl’. Nu utmanar jag dig här – är det egentligen kvinnor vi ser på slutet? 
Vill du närma dig filmanalys av det lite mer intrikata slaget rekommenderar jag följande två böcker:
”Men, Women, and Chain Saws: Gender in the Modern Horror Film” av Carol J Glover
samt
”The Monstrous-Feminine: Film, Feminism, Psychoanalysis” av Barbara Creed
Var väl dags att ta itu med denna föga okända franchise.
Någon av filmerna har jag säkert sett någon gång i min ungdom, men inget som jag direkt kommer ihåg ska jag erkänna. Remaken såg jag dock och det ska bli kul att se om den när jag sett alla filmerna. Lär nog se den med nya ögon.
Åh, en utmaning! Good old days my friend! Kan det vara det här att tjejerna inte beter sig som de brukar enligt stereotypisk mall: hjälplösa i väntan på att männen ska rädda dem? I stället agerar de som männen gör. Något sådant du har i åtanke?
Tack, min käre vän för boktipsen! Underbart! De vill jag absolut läsa. Känner mig mogen att förkovra mig mer i filmens magiska värld, lära mig att tyda signaler, få mer kött på benen helt enkelt! Yay! Kom gärna med fler tips!
Vet inte om böckerna någonsin kommit ut i svensk översättning, men det kanske går bra på engelska också (du är ju inte helt främmande inför det språket:-) ).
Din tolkning är en mycket bra grund att utgå ifrån – och sedan kan den gå flera olika håll. Vad innebär det egentligen att en kvinna antar typiskt manliga egenskaper och utageringssätt? Vad betyder det när det gäller identifikation – d v s när publiken (både den manliga och den kvinnliga delen – och alla däremellan) skall identifiera sig med henne? Vad symboliserar det när ’hon’ attackerar Jason (eftersom det är just den filmsviten vi talar om här) – och på vilket sätt förändras det jämfört med första delen eftersom det inte är Jason som är antagonisten?
Själv tycker jag att dessa analysteorier är superintressanta och det finns mycket skrivet i den vägen – t ex Laura Mulveys banbrytande ”Visual Pleasures…” som kan vara en bra startpunkt – innan du går över till Creed och Glover. Den (Mulvey) vet jag med bestämdhet att jag har… de andra två vet jag inte om jag har (i min ’lilla’ boksamling), men läste under studietiden. Så om det är intressant för dig, så kan du få låna den.
”Visual and Other Pleasures” heter den och inget annat.