Regi: Jean Pierre Jeunet
Skådespelare: Dany Boon, André Dussollier, Nicholas Marié, Dominique Pinon
År: 2009
Genre: Komedi
Sett: DVD 11/1 2011
Längd: 100 min.
Betyg: 2/5
Synopsis
Bazil har inte haft det lätt i livet. Han förlorade redan som liten sin far, som dödades av en landmina i Algeriet. Själv blir han skjuten i huvudet av misstag på sitt arbete som videobutiksanställd. Om läkarna opererar bort kulan är risken stor att han för evigt förlorar förståndet, om de låter den sitta kvar är risken stor att han en dag faller ihop död på gatan. De väljer det senare alternativet för att gehonom någon form av livskvalité, om än begränsad.
Efter sin sjukhusvistelse är han utblottad och ensam Tillsammans med en grupp udda individer som också hamnat utanför samhällets skyddsnät bor han på ett skrotupplag intill två konkurrerande vapenindustrier. Båda företagen har förstört hans liv och vår hjälte bestämmer sig för att ingripa i mänsklighetens namn.
Trivia
Originaltitel: Micmacs à tire-larigot
Mitt omdöme
Jean Pierre Jeunet har sin egna sköna stil och hans hantverk märks av även i denna film. Snyggt filmat med varm gultoning som genomsyrar fotot och som alltid i hans filmer udda och lustiga karaktärer. Tydlig flirt med stumfilmen och Charlie Chaplin i synnerhet. Men det är framförallt storyn och karaktärerna som inte fångar mig och jag får problem med att hålla intresset uppe. Väldigt enkel story där karaktärerna blir till karikatyrer och de komiska inslagen blir lite väl barnsliga för mitt tycke. Jag ska inte sticka under stol med att jag är väldigt svårflirtad vad gäller komedier och den här lyckades inte roa mig.
Ka-pow.
Hehehe – jag var var nog väldigt lättflirtad jag i det här fallet (annars skall [film]gudarna veta hur det är med den saken…).
Tycker enkelheten i storyn var rätt lyckad – och så enkel var den väl ändå inte med de båda företagen, nåja – och passande. En perfekt filmkaramell i min smak.
Hehe, jo jag såg på FB att du gillade den.
Men hantverket var det inget fel på. Sen är jag ju även en av de få som inte föll pladask för ”En långvarig förlovning”…
Nej, inte jag heller, måste jag nog erkänna. Såg vi inte den tillsammans förresten?