Betyg: ***
Regi: David Fincher
Skådespelare: Brad Pitt, Cate Blanchett, Tilda Swinton, Taraju P Henson
År: 2008
Genre: Drama
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0421715/
Sett: 21/2
Annorlund, lågmäld berättelse om Benjamin Buttons liv: en otrolig story om hur han föds gammal och dör som ett spädbarn.
Halva filmen går i lite väl segt temo då vi får följa hans uppväxt i ett – passande nog – ålderdomshem, hans möten med olika människor och hans resor ut i världen.
Filmen hittar rytmen igen när handlingen fokuseras på relationen mellan Benjamin och Daisy.
Samtidigt som man delar deras glädje och kärlek så finns där ett stråk av vemod: detta kan ju inte sluta lyckligt…
De har gjort ett fantastiskt bra jobb med förvandlingen av Brad Pitt genom de olika faserna vad gäller ålder! Lite läskigt att se honom som en ung man, Jesus! Man förflyttas ju tillbaka 20 år i tiden till tiden för hans debut i Thelma och Louise!
Allra bäst är fotot: snyggt! Särskilt i början när det verkligen kändes som 20-talet.
Taraju P Henson, i rollen som Queen som tar hand om Benjamin när han som spädbarn lämnas på hennes trappa, är riktigt bra och förtjänar att vinna en Oscar för rollen!
En helt underbar film. Det är sällan jag säger att jag älskar filmer men den här göra jag verkligen det. Den har allt och så lite till. Ett mästerverk.
Ja, jag kommer ihåg att du skrev det. Men du fick aldrig känslan att den gott kunde kortats ner en aning?
Inte direkt. Jag tycker att den kunde fått vara 1 timme till utan att jag hade tyckt att det hade gjort filmen sämre. Fast visst, det finns en del sega partier i filmen, det kan jag hålla med om, dock inte så att det i det stora hela stör helhetsupplevelsen för mig.