Betyg: 4/5
Regi: Richard Curtis
Skådespelare: Philip Seymour Hoffman, Bill Nighy, Rhys Infans, Michael Hadley, Charlie Rowe
År: 2009
Genre: Komedi
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1131729/
Sett: 18/3
Efter att Carl relegerats från skolan skickar hans mor honom till sin gudfar Quentin för att få honom på rätt spår igen. Men Quentin är chef på piratradiostationen Radio Rock, som sänder från en båt mitt ute i Nordsjön och är befolkad av en eklektisk grupp av rock&roll-DJ:er.
Gänget leds av The Count, en stor och gapig amerikan som är kung över radiovågorna och lever för musiken. Han backas troget upp av sina medprogramledare Dave, ironisk, intelligent och grymt rolig; Simon, supertrevlig och ständigt på jakt efter sann kärlek; Midnight Mark, gåtfull, stilig och tystlåten; Wee Small Hours Bob, en natt-DJ vars intressen är folkmusik och droger; Thick Kevin, innehavare av den lägsta intelligensen mänskligheten någonsin sett; On-the-Hour John, nyhetsuppläsare samt Angus ”The Nut” Nutsford, troligen den mest irriterande mannen i Storbritannien.
Kenneth Branaghs karaktär Alistair Dormandy är en parodi på Tony Benn, UKs postmästare på den tiden.
Richard Curtis ville inte göra en film som baserade sig på en händelse utan har vävt ihop flera från den tiden då piratradion var stor i UK.
…
Underbar musik i filmen som på ett snyggt sätt används som stöd till storyn, men som även ökar tempot, glädjen och lekfullheten i filmen. Bra gjort av Richard Curtis som lyckas få ihop det med en salig blandning sköna karaktärer/skådespelare och en värme som genomsyrar hela filmen. Även parallell storyn med politikerna som vill sätta stopp för piratradion vävs in på ett smidigt sätt.
Många bra scener, men det finns två som jag speciellt fastnade för: först den där de sitter i soffan och doppar kakor i en kopp kaffe som de delar. Så söta de är. Andra scenen är den där den nyblivna bruden berättar för sin chockerade make anledningen till deras giftermål. Hon ger epitetet ’dum blondin’ ett ansikte.
Fotot är ok, likaså scenografin. Dock finns det filmer som får till det bättre, men Curtis har i vanlig ordning fokuserat mer på karaktärerna och storyn. Samtliga skådespelare gör en strålande insats.
En kärleksfull hyllning till musiken räcker som sammanfattning av filmen tror jag.
Åh, så många härliga låtar i filmen som jag bara var tvungen att leta upp i Spotify som t ex A Whiter Shade of Pale, Sunny Afternoon, The Letter, So Long Marianne etc.
En riktig feel good rulle helt enkelt.
Mycket bra musik och många bra skådisar.
Återigen har du hittat en snygg poster.
Där sa du ett sant ord: feelgood-rulle. Indeed.
Ja visst är den snygg! Blev så glad när jag snubblade över den. Måste ha!
Tillägg:
Synd att det inte syns vad som står på postern så det lägger jag till här:
Rhys Ifans
On Air
Off Shore
Out of Control
…
Nick Frost
One Boat
Eight Men
No Morals
…
Bill Nighy
When Britain Rocked
He Ruled
…
Philip Seymour Hoffman
Small Boat
Huge Ocean
Massive Ego
Ha ha, så bra! Love it
Haha.
Väldigt bra.
Jag instämmer i hyllningskören. Det här är en riktigt bra film och att säga att det är en ”feel good rulle” är helt rätt. Jag är glad över att man fick till helheten så bra. Allt ifrån valet av skådespelare, till musiken, handlingen, karaktärerna, med mera. Det är inte ofta som man får det i den här genren tycker jag. Jag gillade tom Rhys Ifans som jag annars brukar ha riktigt svårt för.
Rhys Ifans är oftast rätt jobbig ja. Men jag håller med oma tt han var bra här. riktigt bra t.o.m.
Jag har bara sett en film tidigare som han är lika bra i. Human Nature av Charlie Kaufman och Michel Gondry. Riktigt bra film rak igenom.
Alltså, när jag ser han tänker jag bara på Nottingham Hill som jag såg otextad och när han gjorde entré där så förstod jag ingenting av vad han sade! Snacka om grötig och obegriplig dialekt
Bara det gjorde ju att jag gillade honom där 
Human Nature: åh nej, den filmen fick jag plåga mig igenom för att se klart den. Tyckte inte om den. Är väl inte min humor I presume.
Human Nature gillade jag inte heller. Charlie Kaufman enda riktiga miss imo.
Marianne: du menar Notting Hill?
Jag har bara sett den filmen en gång och det är en gång för mycket. Jag har svårt för den typen av film till att börja med, men varken handling eller skådespelare engagerade.
John: varför gillar du inte Human Nature?
Det dröjde jätte länge innan jag såg den bara för att trailern fick filmen att verka så dålig och när jag till slut såg den så ja… Jag säger som Marianne, det är nog inte min typ av humor helt enkelt för rolig var den inte. Samtidigt är det inte en dålig film och Gondry gör lite roliga saker med den.
Humorn i filmen är ju helt klart speciellt. Jag vet inte hur filmen brukar mottas när man pratar om Kaufmans filmer? Det kanske är den som delar folk i ett ”för” och ”emot” läger.
Detaljer, Marcus. tsk. tsk. ja, det är den jag menar.
Bra smak där, John, gällande Human Nature. Jag hoppas att du inte menar att du gillar den, Marcus :O
Jag förstod det, men när du ger mig en sådan möjlighet så var jag bara tvungen att ta den. :p
Jo, jag gillar Human Nature. Jag gillar allt som Kaufman har gjort samma sak även med Gondry. Egentligen är utgångspunkten i filmen ganska så slätstruken, men när sedan Kaufman och Gondry har fått lagt till sina unika tankar till det hela, så blir filmen riktigt rolig och bra.