10 säsonger + en film senare…

Mitt intryck av denna serie? Hm… Från början var jag väl egentligen inte så värst intresserad av den, men då alla Star Trek serier var avklarade kände jag mig sugen på att se en ny serie och då föll valet på Stargate – SG:1 och Atlantis.

Min vän Georgia rekommenderade att jag börjar med SG:1 för att sedan gå över till Atlantis då de går hand-i-hand vad gäller handlingen emellanåt. Kruxet var bara att boxarna precis började att släppas en åt gången och jag har väl aldrig direkt varit känd för tålamod i vissa situationer

Så det blev till att hoppa mellan dessa båda serier i samma takt som de släpptes… Sorry, Georgia! Funkade ju bra… Dock blev det ju en viss uppstartssträcka när ena säsongen var avklarad på den ena och så gick jag vidare med den andra seriens säsong…Gällde att ställa om sig (ska väl erkänna att jag ibland blandade ihop handligen – ha ha)

Sammanfattningen:

De första 8 avsnitten undrade jag vad jag gett mig in i – jag vet att det brukar ta ett tag innan en ny serie sätter sig, men 8 avsnitt? Satt och gäspade mig igenom dessa avsnitt som var halvdant genomförda med dåligt skådespel av samtliga och undrade om jag verkligen skulle fortsätta köpa dvd-boxarna… (inte ofta jag tvekar

Efter de stapplande avsnitten så började det ta sig en aning, eller om det var jag som vande mig? Svårt att svara på.

Lagom underhållning att se då inget annat lockar och särskilt på vardagarna då det är lagom med 40 min avsnitt så att man hinner med annat emellan.

Lite slarvigt genomförd lite då och då, t ex ibland poängterar de hur viktigt det är att uttala Goa’uld korrekt, för att i nästa avsnitt strunta i det, i ett avsnitt var det något om att vapnen ej fungerade för att i nästa scen gå loss med dem…

Karaktärerna var väl ok, men inte mer. Jack O’Neill (Richard Dean Anderson) kändes påfrestande (och föga trovärdig som militär) tills säsongen då han försvann mer och mer och jag kom på mig att sakna honom

Teal’c (Christopher Judge)  kändes ok som en person med integritet, stolthet och lojalitet. Dock tycker jag han gjorde en djupdykning mot slutet då karaktären blev mer som en ”människa”, naturligtvis ska karaktärer utvecklas men här tog de det för långt vilket innebar att hela hans personlighet suddades ut. Tycker även att avsnitt som handlade övervägande om jaffas var lite smått tråkigt (samma sak hela tiden: jaffa ska stå upp mot de som vill bestämma över dem, lojalitet mot varandra, de egna som går emot dem…bla bla).

Samantha Carter (Amanda Tapping) hade några intressanta ögonblick då vi fick lära känna henne som person, utanför Stargate Command. Mycket bra! Annars var det väl mer det klassiska med genier som alltid har så piffiga lösningar på problemen, finns i Star Trek (t ex La Forge) och även Atlantis (MacKay). Intet nytt på den fronten, och kan bli lite tjatigt ibland.

Daniel Jackson (Michael Shanks) var lite blek i början med sin jakt efter den försvunna hustrun, men tog sig sen när serien rullade på. Kom på mig att känna att karaktären kändes som en gammal vän (han försvann ju ett tag för att sedan komma tillbaka). Fastnar lite i samma fälla som genierna – språk som ingen kan tyda då kommer Jackson insvepande och översätter!

Synd att general Hammond (Don S. Davis) gjorde sin sorti från Stargate Command för jag tyckte han var en lugn och trygg ledare. Hank Landry (Beau Bridges) som tog över var nära på ett skämt: Beau hanterade karaktären på ett sätt som inte kändes trovärdigt eller var det personregin som ställde till det? Kanske både och.

Doktor Janet Fraiser (Teryl Rothery) tycker jag var som en blödande hemorrojd och ingen blev gladare än jag när karaktären gick och dog! Totalt ointressant och blekt skådespel (stod mest med stora ögon och försökte se viktig ut).

Jag gillade verkligen Jonas Quinn (Corin Nemec) som tog över rollen som arkeolog iom dr. Jacksons sorti och tyckte det var tråkigt att han försvann senare. Han kändes som en frisk fläkt som förde in lite energi i serien som bara tuffade på.

Cameron Mitchell (Ben Browder) som tog över teamet efter O’Neill tyckte jag om i början, men sen kändes han mer som en kopia av sin företrädare. Samma klämkäcka attityd och kommentarer.

Däremot Vala Mal Doran (Claudia Black) som var med i några avsnitt för att sedan få en permanent plats i teamet var ett otroligt lyft för serien! Härlig karaktär och utmärkt skådespel – gillade henne skarpt!

Vad gäller handlingen så gjorde jag mitt bästa för att blunda över amerikanernas dominans och deras ovilja att dela med sig av sin Stargate (är ju faktiskt en amerikansk serie så man får väl ha lite överseende med det, inget ovanligt i deras filmer/serier).

Sen kan jag tycka att det är lite si och så med deras militanta intåg i andra världar och deras attityd ibland att det är de som bestämmer.

Jag har inga speciella avsnitt som jag kommer på nu som fastnat i minnet direkt, förutom sista säsongen som är en favorit tack vare det briljanta draget att föra in Vala in i serien permanent. Riktigt kul att se avsnitten med henne som var roliga, underhållande och hur hon växte för varje scen och vi lärde känna henne.

Sista avsnittet var inget avslutande, dock så gjordes ju filmen The Ark of Truth som fick knyta ihop trådarna.

Har kvar att se filmerna Children of the Gods (pilotavsnittet) och Continuum.

Mer om Stargate SG:1