Visst, kan jag hålla med dig i det du skriver – och emellanåt blev filmen frustrerande. Det är en filmisk essä utan början eller slut… ja, inte mycket i mitten heller.

Som jag tolkar det – och utan att ge för många spoilers – är att det vi får se är Irenes mentala tillflyktsort från något utifrån. Hotellet, skogen och grottan är allt enbart manifestationer av hennes inre tankar, där hon själv försöker hitta sanningen (om hon ens vill det…). Det är en introvert upplevelse och ”resa” från det hon kommer till hotellet (hon går in i sig själv mentalt); hon undersöker hotellets och den omgivande skogens skrymslen vrår (hon rannsakar sig själv, men kommer inte åt förträngda minnen)… till slutet (som jag inte vill skriva här).

Vad kan hon då fly ifrån… ja, jag har en teori eller två här… men det kan vi ta över en öl eller glas vin (eller två).

Vad tror du – kan det vara en alternativ tolkning? För tolkning – det är det som det blir fråga om!