Däremot gillade jag verkligen den sparsmakade dialogen (vilket också är utmärkande drag i alla Tatis egna filmer). Ord blir överflödiga, eftersom berättelsen är så mästerligt framförd i animerad form. Samma sak är det Chomets ”Les Triplettes de Belleville”.

I och med att den berättas i långsamt tempo sugs man in i handlingen och ges ett större chans att upptäcka alla sinnrika detaljer och formidabla miljöer, vilket är lysande. Jag blir ibland lite trött på Disney/Pixars eller Dreamworks Animations ofta hysteriska tempo fullproppade med detaljer som man aldrig hinner tillgodogöra sig

Tatischeff är modellerad – som du skriver – efter Tati… vilket också är extremt tydligt när man ser hans filmer (där han alltid själv medverkade). Om något, så är Rowan Atkinsons karaktär i sån’t fall baserad på Tatis alter ego… om rätt skall vara rätt.