Viktigt är precis som du, Marcus säger, är att inte göra en 3D film där effekterna ej kommer naturligt utan mer avsiktligt trycks upp i ansiktet på en. Uack. Som i My Bloody Valentine… Hrmf.

Inga pappersbrillor här inte á la ”My Bloody Valentine 3D”.

Själv har jag inte kommit till skott med en riktig spelfilm i 3D-film än, mest för att jag inte bor i närheten av en sådan biograf. Men det ska bli ändring på det då det ryktas om att en salong på biografen här i stan ska kunna visa 3D-filmer redan till sommaren/hösten. Sedan hoppas jag att jag hinner med att se en 3D-film uppe i Sthlm innan dess.

Det där med att färgerna blir märkbart sämre har jag hört många berätta om, så det kanske är något man får ta med i beräkning när man ser fler 3D-filmer framöver. Sedan kan man ju tänkas sig att 3D-tekniken är lite av ett ”work in progress”, att den alltså kommer att utvecklas mer och mer framöver, så när vi ser en 3D-film framöver, så är den ännu bättre än med dagens teknik. Lite som att dom första dvd-spelarna var stora och klumpiga, medans allt numera är slimmat.

Jag tycker det verkar lovande i vilket fall som helst och extra glad blir jag av att Avatar inte hade så mycket ”In your face” effekter, utan att Cameron satsade på vid vilka tillfällen som han ville göra något ”extra allt” och sedan mer lät 3D-effekten vara en del av filmen och snarare förhöjde upplevelsen, snarare än ett effektsökeri. För det blir bara påfrestande i längden tror jag.

Jag har ju sett Coraline i 3D tidigare och jag tror att det är den typen av filmer som kommer att tjäna mest på att visas i 3D. Där man redan från början gör hela filmen datoriserat. För lite tror jag att man förlorar när man filmar i vanliga miljöer. Men tiden får utvisa hur det blir.