Regi: Catherine Hardwicke
Skådespelare: Amanda Seyfried, Gary Oldman, Billy Burke, Shiloh Fernandez, Virginia Madsen, Lukas Haas, Julie Christie, Michael Shanks
År: 2011
Genre: Fantasy/Skräck
Sett: DVD 28/8 2011
Längd: 95 min.
Betyg: 2/5
Synopsis
När Valerie bortlovas av sina föräldrar till den rike men tråkige Henry beslutar hon sig för att rymma tillsammans med sin stora kärlek Peter. Men kvällen då de ska ge sig av slår en varulv till och dödar Valeries syster och man börjar misstänka att varulven inte är någon främmande varelse från skogen utan finns mitt bland dem och att Valerie har ett unikt band med varelsen.
Mitt omdöme
Folksagan ”Rödluvan” blir här en övernaturlig romantisk thriller i regi av Catherine Hardwicke, regissören bakom braksuccén ”Twilight”.
Ja, det säger väl allt om filmen, eller hur? Lättsam tonårsfilm med kärlek och liten släng övernaturlighet. Intetsägande och förutsägbar handling, plastig regi och bleka skådespelare. Och inte mycket till personkemi mellan huvudpersonerna. Gary Oldmans talang var helt bortkastad här. Han var bra som alltid, men kunde inte göra så mycket mer med förutsättningarna han bjöds på.
Gillar man ”Twilight” och ”Vampire Diaries” så älskar man säkert filmen. Den första har jag inte sett (förutom några glimtar vilket var tillräckligt ärligt talat) och den senare är en tv-serie som jag raskt förpassade till soptunnan. Fotot var överraskande lamt och de tycktes anse att det var tillräckligt att köra några rökmaskiner för att skapa en magisk värld. Nej, det räcker inte. Musiken som lagts in var helt klart en flirt med tonårspubliken, själv tyckte jag den var helt fel och hjälpte till att stjälpa stämningen som borde funnits i filmen.
Blir i alla fall en svag tvåa för jag kan inte bortse från Gary Oldman och Virginia Madsen: två skådespelare som så gott som alltid är bra. T.o.m här.
Läste vad Janne på Discshop hade att säga om filmen och kan bara hålla med honom. Han fick med precis det jag kände. Och när jag tänkt efter så inser jag att Gary Oldmans prestation faller platt då han ej får någon som helst uppbackning/respons från sina kollegor eller regissören. Svårt ibland att köra solo…
Tillbaka till Janne så skrattade jag gott åt hans kommentarer om 11-åringar som kunde gjort det bättre och framförallt denna mening som var hysteriskt rolig:
”… men den kemi som finns i Red Riding Hood duger bara till blekning av lakan och tvätt av toastolar. Får man det på sig, svider det.”
Läs hela hans recension så får du veta mer om vad även jag tyckte om filmen!
http://www.discshop.se/filmguiden/recension/red_riding_hood/R91985
Kan inte annat än instämma i klagosången; men tycker nog att Oldman och Madsen var bortkastade här och inte använda till sin potential. Även om Catherine Hardwickes personregi var under all kritik, borde de kunnat plockat fram någon form av hedervärt skådespeleri. Tyvärr upplever jag det som om de inte anstränger sig, utan spelar över eller inte alls.
Nu är det ju väldigt svårt att dra gränsen – när det gäller vem man skall kritisera – mellan vad regissören vill att de ska prestera och vad skådespelarna de facto levererar – och vems felet är. Enligt min ödmjuka åsikt så fallerar man såväl bakom som framför kameran.
En annan skådespelare – som jag nästan glömt var med i filmen – är ju Julie Christie som farmodern. Det är ju också en bra aktris med många strängar på sin lyra. Men här slarvas hon bort och pimpas upp till en pubertal skyltdocka för äldre generationen. Karaktären är såväl transparent som flyktig och lämnar föga intryck. Är inte också det märkligt?
Jag kan tänka mig att Oldman och Madsen insåg att det här var en film som det inte var någon idé att slösa energi på utan bara leverera det man ska. Tycker inte de var så dåliga, men föll platt i denna förpackning minst sagt.
Och Julie Chrsitie ja.. ”pubertal skyltdocka för äldre generationen”
Men märkligt indeed.
Har du sett Twilight?
’Twilight’ – ja, tyvärr :-). Dock enbart den första, men de andra lurar hotfullt i samlingen och väntar på att avtäckas till min förskräckelse… måhända! Inget jag riktigt längtar efter… men därhän kommer jag nog under hösten…