Regi: Jean-Pierre Jeunet

Skådespelare: Sigourney Weaver, Winona Ryder, Ron Perlman, Dominique Pinon

År: 1997

Genre: Sci-fi/Skräck

Sett: Blu-ray 10/7 2011

Längd: 109 min.

Betyg: 3/5

IMDb

Synopsis

200 år efter sin död återuppstår Ellen Ripley som en klonad hybrid mellan människa och alien. Hennes kamp fortsätter. Denna gång i sällskap med ett udda gäng bestående av smugglare.

Trivia

Jean-Pierre Jeunet ville ha en kvinnlig skurk, men filmbolaget tyckte det räckte med två kvinnliga huvudroller.

Undervattensscenen tog tre veckor att filma. Mjölk hälldes i vattnet då det var för klart för att vara trovärdigt.

Manusförfattaren Joss Whedon var inte nöjd med filmen och sa följande 2005: ”It wasn’t a question of doing everything differently, although they changed the ending; it was mostly a matter of doing everything wrong. They said the lines but they said them all wrong. And they cast it wrong. And they designed it wrong. And they scored it wrong. They did everything wrong they could possibly do. That’s actually a fascinating lesson in filmmaking. Because everything they did reflects back to the script or looks like something from it. And people assume that if I hated it then they’d changed the script…but it wasn’t so much they changed it, they executed it in such a ghastly fashion they rendered it unwatchable.”

Jeunet fick fria händer att ändra manuset och den slutgiltiga versionen av filmen skiljer sig från Joss Whedons originalmanus.

Mitt omdöme

Började så bra, men tappade totalt fotfästet mot slutet och sjönk som en sten till botten. Kunde blivit ett kanonbetyg, men slutar nu på en svag trea.

Gillade storyn med den klonade och ännu tuffare Ripley. Hur forskarna bedriver sina omänskliga experiment i jakten på att finna det perfekta vapnet. Scenerna med de fångna aliens är riktigt bra gjorda och det är uppenbart vilka intelligenta varelser vi har att göra med. Gänget som anländer till stationen är ok, men däremot har jag svårt för Winona Ryder i rollen som Call. Tycker inte hon riktigt får till sin karaktär och känns en aning malplacerad.

Men så kommer vi till delen som handlar om moder Alien och hennes barn… Här slår de knut på sig själva och det blir bara för mycket. Botten nås när det nya barnet ser dagens ljus. OMG så fruktansvärt dåligt, både storymässigt och CGI. Blir bara fånigt och löjeväckande. Hur tänkte de här?

Jean-Pierre Jeunet står för regin och hans stil märks tydligt: förutom att hans trogna följeslagare är med (Dominique Pinon) så märks det på scenografin och de udda karaktärerna.

Pst. Även när denna film plockats ur spelaren dök Weyland-Yutani loggan upp som jag skrev om i inlägget om Aliens.

*************

Nu när jag sett alla filmerna i Alien sviten så rangordnar jag dem så här:

1. Alien (1979)
2. Alien 3 (1992)
3. Aliens (1986)
4. Alien Resurrection (1997)

Ettan är fortfarande svårslagen imo. Men jag gillar att det är olika regissörer i filmerna som sätter sin egen prägel på dem och bjuder på sina egna berättelser. Det är ett plus för franchisen.
Pst. Det är bioversionerna jag sett för jag tyckte det lämpade sig bäst att börja med dem. Vid lämpligt tillfälle ska jag se specialversionerna.