Land: Frankrike/Belgien
Regi: Michel Hazanavicius
Skådespelare: Jean Dujardin, Bérénice Bejo, John Goodman, James Cromwell, Penelope Ann Miller, Malcolm McDowell
År: 2011
Genre: Drama/komedi
Sett: 5/2 2012
Längd: 100 min.
Synopsis
Hollywood 1927. George Valentin är en mycket framgångsrik stumfilmsstjärna, älskad av publiken och pressen. Han inser dock med stor ångest att ljudfilmens intåg kommer att bli slutet för hans lysande karriär.
Trivia
Filmen spelades in i 1.33:1, ett vanligt format under stumfilmseran. Trots att den är i svart-vitt så spelades den in i färg.
Peppys hus är Mary Pickfords gamla hus, så även sängen som George vaknar upp i.
Flera biobesökare krävde pengarna tillbaka då de ej visste att det var en stumfilm…
Oscarsnomineringar 2012: Bästa film, Bästa manliga huvudroll, Bästa kvinnliga biroll, Bästa scenografi, Bästa foto, Bästa kostym, Bästa regi, Bästa klippning, Bästa originalmusik och Bästa originalmanus.
Mitt omdöme
Svart-vit stumfilm inspelad på 2000-talet… Måste ju bara ses! Och jag blev inte besviken. Mycket bra manus där vi får följa en stumfilmstjärnas fall då ljudfilmen gör sitt intåg och hans stolthet sätter krokben för hans fortsatta filmkarriär. Denne stjärna spelas magnifikt av Jean Dujardin och jag njuter av att se honom varje scen han är med i.
Filmen kunde ha blivit ’bara’ en vacker, modern stumfilm, men de gör några fantastiska scener som involverar ljud vilket imponerar stort på mig då de faller så bra in i rytmen av filmen. Kan bara applådera dem till den bedriften. Strålande. Vackert foto, scenografi och kläder som andas tidsepoken den utspelar sig i. Värt att nämnas är musiken som passade så bra in och – liksom stumfilmerna på sin tid – hjälpte till att berätta historien. Och, intet att förglömma, den håriga lilla Uggy som var helt bedårande.
Ok, jag vet. Uggy hade sällskap av Dude och Dash, men han gjorde trots allt de flesta scenerna själv. Ok. De var alla lika bedårande.
