Även jag reagerade över det som skedde mot slutet. Som du skriver: inte så ofta det inträffar i en amerikansk film.

Nej, som sagt var: början och slutet var riktigt bra. Synd bara på mittdelen… Zzzzz.

Jag är mest lite road av din recension. Kort och kärnfull; och är nog, för en gångs skull, inte lika ”hård i omdömet” som du – annars är det ju jag som många gånger framträdesvis tar fram slaktarverktygen. Jag upplevde ’Triangle’ som intressant och gillade även det repetitiva. Det förstärkte hennes känsla av den temporala och rent av metafysiska klaustrofobin, vilket smittade av sig på mig som åskådare. För mig var filmen ett välkommet avbrott i en annars så trött genre. Den är definitivt inte fläckfri – varav några aspekter är CGIn (som du nämner) och vissa skådespelare.

Slutet var för mig något chockerande – hm, kanske snarare förvånande – med tanke på att man sällan (eller aldrig) ser det i en amerikansk film (utan att ’spoilra’ för mycket).