Patriotismen: jo, jag menade mer att den inte var så extrem som den ofta kan vara i dylika amerikanska produktioner där de skriker rätt ut sitt budskap, skriver det med fet tuschpenna i vår panna. Något sådant var vi åtminstone förskonade från i denna film. Men visst fanns budskapet där och puttrade under ytan. Sedan kanske jag börjat bli van vid att det alltid är jänkarna som räddar världen så jag reagerade inte ens utan surfade vidare på datorn. Men vad säger jag? Inte sitter jag och surfar medan jag ser en film ju!

Förutom alla klichéer – bland andra rookien, den ärrade och missförstådda veteranen, den bortsprunga hunden, övergivna barn (som dessutom tyr sig till den store soldathjälten) – som var illa nog, så har de inte ens ansträngt sig att göra en rimlig story som skulle engagera bortom vapenonanin.

– SPOILER ALERT –

Vet inte om jag riktigt håller med dig dock om att patriotismen var nedtonad. Men det är nog mer en defintionsfråga. Den kanske inte var flitigt förekommande så uppenbart, men desto mer subtilt men slog an en ännu mer infekterad ton.

Två exempel som inleder patriotismen och sedan befäster den – vilket då ramar in filmen. Först när sergeant Nantz (Eckhart) sagt upp sig och sammanbitet, men mäkta stolt, gör honnör inför den amerikanska flaggan. En kort scen i början, men som ändå skapar en klangbotten till hela filmen och jag fick med mig. Så slutet där amerikanarna kommit på hur man skall göra sig av med hotet och hur de ska delge den informationen till hela världen. Oh, mighty old USA. Man bara krasst konstaterar med detta att resten av världen suttit som mesiga mähän, inte själva gjort ansatser till att försöka krossa hotet utan bara väntat på ’the Big Man’. Detta plus ett par andra punktmarkeringar på det patriotiska området. Men som sagt, det är min uppfattning och en definitionsfråga.

Till sist: om man ser det hela ur ett annat perspektiv – ja, rent av som en allegori (vilket det är på ett eller annat sätt) och byter ut vatten mot olja, så blir det lite obehagligt. Det börjar även likna de panik-artade sci fi-filmerna från 50-talet där ryssen och kommunismen var det imaginära hotet… i allegorisk form.

Oj, det blev långt det här.